So, we talked. Länge. Han var lugn, var den vuxna man jag från början förväntade mig att han skulle vara. Det kändes okej. Han ansträngde sig för att möta mig på min nivå. Var eftertänksam, försökte förstå. Men vek ändå inte en tum i sina känslor för mig. Dränkte mig inte i dem, utan bara konstaterade dem. Fick mig att tänka tanken på att kanske...

Jag vet inte. Kanske. Kanske borde jag tänka efter én gång till. Kanske ge honom en chans till. Everybody deserves a second chance...right?

Jag är fortfarande lika brutalt ärlig. Döljer ingenting. Det är inte lite han får tåla. Inte så att jag är elak mot honom, utan jag är så brutalt ärlig som det över huvud taget går att bli. Säger alla de där sakerna man vet är jobbiga att få höra. Säger att jag är ambivalent och större delen av tiden inte alls vill ha någon här. Berättar hur jag alltid varit förut. Att mina män aldrig fått komma mig närmre än mina anställda rent mentalt. Att om jag inte kan ta mig förbi det, så kommer jag aldrig bli hans. För jag vägrar göra det mot honom. Då får han leva utan mig. För eftersom det är just han, så är det allt eller inget. Antingen tar jag mig förbi alla mina hang ups, eller också blir det inget.

Vet ni vad han säger? Att han älskar mig och att han ger mig det jag vill ha. Helt lugnt bara. Jag ger dig det du vil ha. Och plötsligt slår det mig...kanske förstår jag honom lika lite som han förstått mig. Kanske menar han inte alls att han är villig att offra vad som helst, bara han får mig. Kanske menar han att han ger mig det jag vill ha, därför att han vet att han kan. För han vet ju. Jag har inte hymlat en millimeter om vem jag är, vad jag vill, vad jag inte vill. Ingen har någonsin sett så mycket av mina fula och dåliga sidor som han har. Jag har varit en bitch. En riktig, jävla bitch. Jag har aldrig någonsin varit så elak och fruktansvärd mot någon människa någonsin, som jag har varit mot honom. Och även om han givetvis reagerar på det jag säger, så står han lika bergfast kvar. Så om jag någonsin velat testa hans lojalitet, testa om jag kan lita på honom, testa om han som alla andra bara sviker en, så har jag fått svaret nu. Han viker inte en tum. Har varit rasande på mig, har varit förkrossad. Men han lämnar mig inte. That should count for something. It really, really should.

I'm a bitch.

Maybe I'm an idiot too.

Yes.

He's bending over backwards for me...and I...I'm a bitch. And an idiot.

Jag vet inte. Sitter här och lyssnar på Melody Gardot och vet med mig själv att oavsett vad...så kommer det aldrig mer finnas en annan människa i mitt liv som älskar mig lika uppriktigt, obönhörligt och ofrånkomligt som han gör.

Det finns en möjlighet att jag låtit mina egna fördomar färga min syn på honom. Det finns en möjlighet att jag är den största jävla idioten någonsin. Utöver att vara en bitch. Yeay me.

Ledsen, men min natt har inte alls varit så spännande som rubriken lyder. Så de av er som trillade in hit i förhoppning om att få läsa snusk, kan bara fortsätta vidare. Nej, jag somnade någon gång framåt morgonen med tv'n på bara, och vaknade av att det skrålades hejvillt på skärmen. Fab 5. Så de fem männen ifråga befann sig inte i min säng (nåja, soffa), utan på tv-skärmen, och de är dessutom homosexuella. No fun for Mama, med andra ord ;-) Inte för att jag ägnar mig åt den sortens roligheter i vilket fall. Hur länge var det sen sist? Ett halvår? Nåt sånt. Inte för att jag bryr mig, det är oerhört sällan jag ägnar sådana aktiviteter ens en tanke.

Solen lyste genom fönstret på mig dessutom, och gjorde det olidligt hett i rummet, så det var bara att kliva upp. Ciggen slut, och ryggen genast lite sämre (även om den är förbannat mycket bättre än den varit på ett bra tag), så det var bara att gå på toa, dra på sig lite kläder, och pallra sig iväg till affären. Ja, och så fick jag även mens nu på morgonen. Yeeey...typ. Kände (känner) mig måttligt fräsch, med andra ord.

Jag skulle vilja åka och tatuera mig igen. Göra den där tatueringen jag vill ha på ena överarmen. Konturerna av min ö, med longitude och latitude.Det får bli i höst dock, innan dess har jag inte råd. Måste kolla upp vad den kostar också.

Herrejävlar, vad trött jag är idag. Men det är väl inte så konstigt. Blev ju inte mycket sömn inatt, och så avslutar jag en riktig pestvecka med mens. Då kan man väl få känna sig lite matt, förmodar jag. Ingen matlust har jag heller nu för tiden. Klev på vågen nu i morse, och insåg att jag har tappat 4 kg på lite drygt en vecka. Lysande. Bästa dieten är uppenbarligen att tjafsa med män.

Neee....sorry folks, roligare än så här blev det inte just nu. Orkar inte skriva något vettigt. Jag måste ha mer kaffe först.

Det är lite märkligt. Jag är stenhård och skräder inte orden. Ändå ger han sig inte. Jag har aldrig sett en människa anstränga sig så mycket och kämpa så hårt för att få mig. Jag får väl ge honom cred för det. Han försöker verkligen. Lämnar aldrig några tvivel om vart han står och vad han vill.

I'm still pissed off though.