Trillade in på Ackas blogg, och läste om hennes vedermödor med mobilens T9-funktion. Använder ni den? Jag gör aldrig det. Kan inte med den där, och blir smått kollrig när mobilen försöker stava åt mig medan jag skriver. Jag måste skriva mina ord bokstav för bokstav, något annat känns onaturligt.

Fast ibland blir det ju väldigt festligt med den där funktionen. Man kan få väldigt lustiga meddelanden ibland. Som den gången exet precis hade köpt ny mobil, och hela T9-grejen var nytt. Då skulle han skicka "Jag älskar dig, Anitha" till mig, men istället fick jag det något kryptiska meddelandet "Jag räknar dig, Bogvia"...Jag undrade ju lite om det hade slagit slint i skallen på karln då, kan jag säga ;P

Men gode gud, vad less jag är på att ha ont nu. Nu börjar även mitt tålamod tryta här. Två månader med den här infernaliska värken är definitivt två månader för mycket. Men det värsta är egentligen min oförmåga att få studierna ur händerna just nu. Jag har ju inte fått gjort ett skvatt de senaste veckorna.

Jag längtar verkligen efter hösten nu. Skolstart för mig och de två äldsta, och dagisdags för den yngsta. Nå, vi börjar ju lite pö om pö framöver. Nästa vecka börjar dagis och fritids för de två små, och runt den 20:e börjar skolorna för barnen. Sen är det min tur den 31. augusti. Jag längtar verkligen efter vuxet umgänge om dagarna nu. Förvisso kommer jag att få det redan i morgon, då sommarkursen drar igång igen. Hela veckan som kommer, samt större delen av veckan därpå ska vi gå. Det hela ska avslutas med en utställning på allt vi har gjort, på torsdagskvällen sista veckan. Vetifan hur jag ska hinna bli klar med allt tills dess...Får jobba hårt den här veckan som kommer. Torsdag och fredag blir nog ett problem dock, för då har jag de små hemma igen, och de ska följa med mig till skolan...Får väl se om det kommer funka.

Dagen idag kommer mestadels bestå i att försöka röja lite, diska och göra i ordning barnen för att åka till deras pappa. Sen ska jag göra ett tappert försök att få gjort nåt studiearbete under eftermiddagen och kvällen, men gör mig egentligen inga större illusioner om den saken. Det slutar väl med att jag sitter och är allmänt less och svär över att ha ont, och att inte få nånting gjort, medan jag stickar på mina äppelstrumpor. Är förresten nästan klar med skaftet på den första, och barnen älskar dem. Jag har fått order om att sticka likadana åt dem sen också :-)

Äppelstrumpa.

Jag måste ta itu med den turkosa koftan igen också. Är ju nästan klar med ena framstycket, så det är bara det andra + kanterna kvar sen. Ja, det är inga ärmar på den, bara en bred ribbstickad kant. Sen är jag mer och mer sugen på att göra lite egna designs också, det var länge sedan jag gjorde det. 50 och 60-talet är ju mina favoriter ur modesynpunkt, och jag har ett par idéer jag skulle vilja testa, både att sy och sticka. Kanske är bra att jag bara kommer studera på heltid i höst, istället för dubbel heltid, så kan jag ägna mig desto mer åt alla mina sy- och stickprojekt :-)

De flesta av mina projekt har ju deadline mellan nu och jul, så jag har börjat spåna lite på vad som ska bli årets julstickning...Det är liksom min julklapp till mig själv numera. En lite lyxigare julstickning. Kanske Joans Evangeline tunic från White Lies? Den har ju länge legat på min lista över önskeprojekt...Just nu lutar det åt den iaf.

Nej, nu ska det tvättas hår på dottern och redas ut en ofantlig tova hon har i nacken...håll tummarna att vi klarar det utan att hon vrålar så grannarna hoppar ut genom fönstren i ren och skär skräck ;-)