Idag är det vilo- och spadag. Mina stackars fötter har just blivit lite ompysslade för första gången på flera veckor (jag har ju inte riktigt haft rygg att ta mig ner dit), vilket de uppskattar oerhört (erkänn att ni är mycket intresserade av vad mina fötter har för sig *host*). Testade min vighet litegrann också, för att kolla status lite, så att säga. Jag är ju överrörlig, så jag är ju långt mer rörlig än de flesta otränade 36-åringar. Ja, jag räknar mig ändå som relativt otränad, dels för att jag inte kunnat träna alls på 6 veckor, och dels för att det var länge sedan jag var riktigt vältränad.

Hur som helst, jag är fortfarande lika vig som jag alltid har varit. Om ryggen varit helt bra, så skulle jag utan bekymmer lägga benen bakom nacken på mig själv. Fast det tog emot litegrann i ryggen, så jag testade bara försiktigt idag, så jag inte ställer till med nåt. I vilket fall är jag glad att jag fortfarande har så mycket rörlighet kvar att jag kan göra sånt. Jag gillar att ha en välfungerande kropp, inte tu tal om den saken. Jag gillar att vara vältränad, och längtar efter att komma igång med träningen igen. Jag hoppas åtminstone kunna börja ta några promenader i veckan som kommer.

Ibland undrar jag om jag är väldigt fåfäng, som lägger ner såpass mycket tid på mitt utseende som jag periodvis gör. Jag tror inte det...det är ju inte så att jag ägnar timmar framför spegeln för att sminka och styla, för att vara snygg så sett, utan det jag lägger tid på är ju en basic omvårdnad av mig själv för att må bra och känna mig fräsch. Det är sällan jag har särskilt mycket smink på mig, och till vardags är det oftast enbart kajal och mascara, och inget mer. Tar två minuter att sätta på sig, och räcker gott för mig. I övrigt lägger jag ju krutet i huvudsak på rengöring och återfuktning, och försöker sköta om naglarna lite nu och då. Håret brukar jag färga en gång i månaden, men i övrigt gör jag sällan så mycket mer än det. Kastar i lite hårskum bara, och låter det självtorka (använder aldrig hårtork, annat än i undantagsfall, om det är nåt särskilt. Typ 2-3 ggr/år). Jag toppar det vid behov förstås, men annars inget.

Det som är lite kul är att man tydligen förväntas ha åldersnojja när man är 36, vilket jag själv inte alls kan relatera till. Jag älskar ju att vara 36. Mogen, ha erfarenhet, vilja, kunskap och kapacitet. Dessutom har jag redan haft karriär, fått barn och varit gift. Jag har liksom gjort allt det där man "ska" göra. Och vad gäller hela den här hysterin kring att se ung ut, så måste jag med handen på hjärtat säga att jag faktiskt tycker jag är mycket vackrare idag än jag var när jag var 20. Faktiskt. Jag vet, det är inte riktigt PK att säga så, men det skiter jag i. Jag tycker faktiskt jag är snyggare idag än jag var då. Tjockare för all del ;) - men sånt kan man ju åtgärda (att vara osams med pojkvännen är en väldigt väl fungerande diet, för övrigt). Så på det hela taget tycker jag faktiskt jag duger förbannat bra rent utseendemässigt :-D Tyck det ni också, kvinnor! Ni duger förbannat bra utseendemässigt! Oavsett om det är ungdomens oförstörda skönhet, eller den mogna kvinnans vackra utstrålning, eller den äldre kvinnans grace - vackra är ni allihop! Äkta vardagsskönhet, istället för Hollywoods plastiska skönhetsideal :-)

...eller åtminstone tjuv och en sömnlös, ilsken småbarnsmamma. Kan man inte sova, så kan man alltid roa sig med att jaga cykeltjuvar. Man har inte roligare än man gör sig.