Man skulle väl kunna säga att det är förändringarnas vindar som börjat blåsa här på min kant numera. Studierna närmar sig slutet, vad jag ska göra i framtiden börjar utkristallisera sig, hemmet görs om radikalt, och jag själv likaså.

Igår kväll låg jag och funderade på vad jag skulle göra om jag vann en bunt miljoner. Frånsett det uppenbara - att bli av med mina skulder - så skulle jag köpa en lägenhet med franska fönster, en bra och rolig bil, jag skulle resa en del och jag skulle lägga en del pengar på mig själv. Tandläkare, givetvis, men också mera lyxgrejer. Är ju mitt uppe i en redig viktnergång t.ex., och det är ju bara att inse att jag förmodligen kommer bli platt som en planka framtill när jag är klar. Eller nåja, kanske inte som en planka, men inte blir det så mycket kvar som jag skulle önska. Amning av tre barn har satt sina spår, så att säga. Jag hade gärna velat ha lite mer där redan nu, och då har jag fortfarande en del kvar att bli av med viktmässigt...Så det skulle jag faktiskt göra. Fylla på lite. Tror jag. Är lite skeptisk också, vill inte ha nåt skit som läcker ut i kroppen sen.

Jag skulle vilja sätta i lite extensions. Ja, inte i tuttarna förstås *lol*, utan i håret. Bara för att det vore en kul grej. Jag är ju annars lyckligt lottad på den punkten, med mitt tjocka hår som växer som ogräs, och som andra ofta önskar att de också hade. Vilket för övrigt leder mig in på en annan sak jag skulle vilja göra - laserbehandling för att slippa oönskad hårväxt (för inte att tala om den oväntade hårväxten som börjat dyka upp nu när jag närmar mig 40!). För nackdelen med att ha ett sådant tjockt, snabbväxande hår på skallen är att man har det på alla andra ställen också. Gillette borde banne mig sponsra mig, storkonsument som jag är av rakblad. Och Veet också. Deras varmvax går det också åt en del av här, även om jag inte alltid ids hålla på (har du nånsin försökt vaxa baksidan av benen på dig själv t.ex?? Man måste banne mig vara OS-gymnast för att klara av det).

Sen skulle jag eventuellt kunna tänka mig lite lipo när jag gått ner allt jag ska gå ner i vikt, ifall inte allting drar ihop sig som jag hoppas på. Lite detaljfix sådär.

Så...ja. Jag skulle nog lägga ner några kronor på att se bra ut också, faktiskt. Fåfängan länge leve.

Men vet ni vad det bästa är? Att jag inte behöver vinna några miljoner för att göra alla de där grejerna. Jag kommer vara såpass välbetald sen att jag förmodligen kommer kunna ha fixat alla de där sakerna inom de närmsta 5 åren ändå, om jag vill.

Nåväl. Just idag är jag "bara" en fattig student och småbarnsmamma, som har sovit alldeles för lite inatt (kunde inte somna och låg vaken till 4 i morse) och som vaknade med världens ryggont och en bråkande ischiasnerv på höger sida. Och mens på det. Så idag känner man sig inte som någon kalaspingla, inte. Snarare som en 95-åring som tvingats springa maraton mot sin vilja   

Trevlig söndag på er!

De senaste nätterna har jag haft helt galna resedrömmar. Inatt drömde jag att jag och några av tjejerna från UU var i alperna tillsammans med professor Patrik, som i sin tur hela tiden försökte rädda oss från en hotande lavin. Vi tjejer struntade dock glatt i hela ravinen, och levde rövare ändå. Själv åkte jag vid ett tillfälle minimorris nerför fjället, vilket var galet kul och fullständigt livsfarligt   

Det märks tydligt i mina drömmar när jag står inför större förändringar i livet. Och i livet precis som i drömmen, så tar jag mig an det hela med oanad entusiasm och energi. Nästa år vid den här tiden kommer jag ju vara praktiskt taget klar med min kandidatexamen, och nya utmaningar i livet kommer ta vid, och det är naturligtvis det som speglas i mina drömmar just nu.

En annan dröm jag hade här om dagen var att jag skulle åka och träffa han där killen ni vet, men jag kunde inte hitta min resväska, så jag kom aldrig iväg. Förmodligen ett resultat av att jag insett att jag inte kommer kunna åka till Norge denna sommar heller...Fast samtidigt var jag inte stressad över att inte kunna åka (i drömmen, alltså), utan det var liksom mera med en axelryckning jag till sist accepterade att jag inte kunde åka. Kanske hade jag inte så stora förhoppningar om att faktiskt kunna åka i sommar, när allt kommer omkring...det fanns väl någonstans i bakhuvudet att det nog skulle bli svårt även iår, precis som tidigare år. Men men...han finns ju kvar ändå, och vi är väl i grund och botten rätt nöjda med att det är som det är. Det är väl ingen av oss som är beredda att leka mamma-pappa-barn i det här läget. Istället är vi varandras guldkant i tillvaron just nu, och så får tiden utvisa hur det blir med det hela   

Nåväl, över till något helt annat: Vikt. Den senaste veckan har jag inte hunnit träna alls, eftersom jag haft en del att göra med studierna, varit krasslig och dessutom hade slitit fram så mycket grejer här att det helt enkelt inte fanns utrymme. Och i mitten av veckan drog dessutom min sedvanliga dundermens igång, lagom till att jag skulle skriva hemtenta. Men ändå kryper nålen på vågen sakta men säkert neråt för varje dag som går, vilket är väldigt glädjande både med tanke på att det innebär att jag redan hunnit öka min muskelmassa och det alltså påverkar viktnergången även när jag inte tränar, och också med tanke på att jag har mens just nu. Det innebär annars alltid en viktuppgång på 1-2 kg, eftersom jag alltid samlar mycket vätska då. Så jag känner mig mycket nöjd så sett.

Det som är mindre festligt i sammanhanget är två saker. Dels att en viktnergång alltid sker uppifrån och neråt, vilket innebär att det för mig som är störst på mitten ger ett resultat där jag periodvis ser ut som en tångblåsa ungefär    Det andra är att man blir lite lös i hullet när fettcellerna töms, eftersom de först minskar sitt innehåll, och först därefter börjar dra ihop sig. Summan av kardemumman: Jag är just nu vacker som en dag rent fysiskt. Eller inte. Haha! Men, men, det går ju till sig. Snart nog står vågen still, och kroppen övergår till att dra ihop sig istället, och så jämnar det ut sig.

Imorgon eftermiddag blir jag barnledig i två veckor igen, och då tänkte jag öka träningsmängden en del. Det ska bli intressant att se resultatet efter två veckor...Ska nog ta fram måttbandet också, tror jag.

Förresten märker jag tydlig effekt av järntillskottet nu. Jag är piggare, orkar mycket mer och jag sover bättre. Jag hoppas dock min mens nu inte tär alltför mycket på den höjning av S-ferrin jag lyckats åstadkomma så här långt...Äter ju fortfarande 200mg om dagen, och jag hoppas det räcker för att bibehålla de värden jag har nu (vad de nu kan tänkas vara).

Målet just nu är att ha tappat åtminstone 10 kg tills kursstart i höst. Det är mindre än 1kg per vecka (det är ca 15 veckor dit), så det borde jag greja utan större problem. Att jag inte lägger ribban högre beror just på att jag kör en hel del styrketräning, och därför får räkna med att öka min muskelmassa betydligt om jag fortsätter på samma sätt under sommaren, och att denna ju väger mer än fett. Däremot torde mina resultat på måttbandet bli ganska stora. Och fortsätter jag på det här sättet, så borde jag vara tämligen nära min matchvikt innan nyår, och kanske även i mål på den punkten. Det vore väldigt trevligt   

Förra året var ju tänkt att bli mitt stora make over-år, men det blev ju en och annan käpp i hjulet, tyvärr. Vi var krassliga rätt mycket, och jag låg ju däckad i ryggskott och ischias hela sommaren. Så istället får det väl bli iår som blir mitt stora make over-år   Vilket i första hand innebär att komma i form rent fysiskt, samt att få ordning här hemma. I övrigt har jag ju inga stora grejer jag vill ändra på, frånsett min ekonomi (eller bristen på den), och det kommer ju forhoppningsvis ordna sig under nästa år, när jag tagit min examen.

Framtiden känns faktiskt riktigt ljus. So bright I need shades, in fact     Mycket kommer bli annorlunda framöver, och nånstans inom de närmaste 1-3 åren kommer saker och ting förändras betydligt för mig. Det känns så otroligt häftigt att ni anar inte. Att veta att allt det jag önskar mig faktiskt finns inom räckhåll.

Men så har jag jobbat hårt för det också, tro inget annat. Just nu har jag 5,5 slitiga år bakom mig, även om det varit mycket kul också, men det har definitivt varit värt det. Blod, svett och tårar, dålig (urusel!) ekonomi, ständigt med näsan i en bok...men värt det. Alla gånger.

Nå. Jag skulle kanske trycka på publicera-knappen nu, och se till att få något gjort idag. Ha en bra dag, people!   

Nu börjar det kännas som att det händer något. En sopsäck full med i huvudsak gamla, trasiga leksaker ska skeppas iväg till soprummet. Ett antal kassar med böcker och spel ska skänkas till Röda Korset. En flyttkartong med fina barnkläder funderar jag på om jag ids sälja eller om jag bara ska skeppa iväg dem också. Jag skulle behöva ett ekonomiskt tillskott i kassan, men orkar jag hålla på?

Böcker, spel och barnkläder som bara tagit plats och som nu ska ut ur mitt hem.

Mitt högt älskade köksbord, som inte egentligen får plats någonstans eftersom jag bara har ett barkök. Just nu står det inne i mitt sovrum. Där det inte heller får plats. Suck.

Och här har vi det som kommer bli absolut värst av allt att gå igenom - alla pysselgrejer. Jag ser INTE fram emot att gå igenom allt det här och börja sortera...

Just nu är jag galet trött, så jag tror jag ger mig för idag. Borde egentligen läsa lite i boken vi ska ha läst tills på måndag, men jag orkar bara inte.

Barnens rum börjar till sist likna något.

Datahörna/dockhushörna. Ännu återstår att koppla in datorn, samt fortsätta sortera alla leksaker tills vi kommer ner på en rimlig nivå.

Barnen tittar på barnkanalen. Madrassen som dottern ska sova på kan jag skjuta in under sonens säng när hon inte är här :-)

Jag städade upp röran i vardagsrummet tidigare idag. Sen kom dottern hem från sin far, och vi hämtade tillsammans lillebror på dagis. 10 minuter efter hemkomsten såg vardagsrumsgolvet ut så här:

Det känns på något sätt som jag kämpar förgäves för att bibringa lite ordning och reda så länge barnen är hemma ;-)

Jaja, klart det ska synas att man har barn, och klart de ska få leka. Nu måste jag bara lära dem städa också...;P

Sakta men säkert går det framåt här. Vilket innebär att det just nu ser värre ut än någonsin. Hm. Det står kassar och lådor och prylar precis överallt här, och det går knappt att ta sig fram över huvud taget. Till och med i badrummet står det sjuttioelva papperskassar som ska forslas vidare till Röda Korset nästa vecka.

Dagens mål: Att bli klar med ungarnas (de små) sovrum, badrummet och hallen. Det borde gå. Jag kan rent av hinna klart med vardagsrummet också, om jag har tur. Dock kommer jag få leva med alla dessa Röda Korset-kassar i några dagar, men det må väl vara hänt.

Nehepp...det är väl bara att bita ihop och fortsätta...

Alltså. Veckan innan kursavslut inklusive hemtenta, med tre restuppgifter på kö. DÅ får jag för mig att möblera om, slita fram allt jag äger och har, och ska tokröja och slänga en massa saker.

Hur tänkte jag egentligen?!?

En stor del av leksakslådorna hamnade i vardagsrummet, där husets 4-åring som har för vana att vända upp och ner på ovan nämnda leksakslådor givetvis gör just det. Så just nu ser det ut så här:

Som sagt...hur tänkte jag egentligen?

Som tur är, så är jag nu klar med hemtentan och ämnar ägna större delen av helgen åt att få ordning här. Starting NOW!

...jag ska bara dricka lite mera kaffe först...

Och under tiden kan ni få titta på något trevligare än mitt stökiga vardagsrum.

Liten Astrid.

Astrid och hennes mamma.

Efter att ha haft en riktigt pestig dag ser jag nu något ljusare på tillvaron. Den avgörande punkten visade sig vara när jag skulle ansöka om studiemedel och började räkna på hur många veckor jag har kvar, och jag insåg att jag trots sommarstudier även iår ändå kommer ha tillräckligt många veckor kvar för hela första året av min master om det behövs! Yeay! Dessutom borde det inte vara något problem att bli godkänd för nytt studiemedel i sommar även fast poängen för förra årets sommarkurs inte kommit in, enligt mina beräkningar.

...och medan jag skrev ovanstående ord, så kom jag på att det skulle finnas en handfull föräldrapenningsdagar kvar för lillebror, så jag dök in på fk.se och kollade. Och visst var det så - 10,75 dagar finns det kvar där, som jag kan använda för att täcka upp de 15 dagar jag inte har någon inkomst i sommar. Resterande dagar kan jag ju fylla på med garantidagar, för där har jag kvar typ 90 dagar på lillebror och 50 dagar på hans syster. Vi behöver med andra ord inte svälta iaf (förutsatt att fk får tummen ur och betalar ut när de ska). Det finns hopp, hör ni! Om det blir någon Norge-resa återstår dock att se. Jag kan inte åka de två veckor jag tar ut fp iaf, för då kommer jag ju ha båda barnen här...så då hänger det istället på hur jag är schemalagd de veckor jag studerar. För övrigt ska min inkomst hos fk justeras också, kom jag just på, för det har inte gjorts på 4 år nu.

Som sagt, det känns bättre nu. Fast jag är fortfarande matt. Det får nog bli en hemmadag imorgon också.

Nu kom äntligen beskedet från studera.nu, och jag är antagen till båda mina sommarkurser - yeay! Jag får dessutom två veckor ledigt i juli - dubbelyeay!

...men...

- jag kommer inte ha någon inkomst under dessa två lediga veckor. Och med min ansträngda ekonomi, så innebär det att jag inte heller iår kan resa hem till Nord-Norge...:-(

Skit också.