De senaste nätterna har jag haft helt galna resedrömmar. Inatt drömde jag att jag och några av tjejerna från UU var i alperna tillsammans med professor Patrik, som i sin tur hela tiden försökte rädda oss från en hotande lavin. Vi tjejer struntade dock glatt i hela ravinen, och levde rövare ändå. Själv åkte jag vid ett tillfälle minimorris nerför fjället, vilket var galet kul och fullständigt livsfarligt   

Det märks tydligt i mina drömmar när jag står inför större förändringar i livet. Och i livet precis som i drömmen, så tar jag mig an det hela med oanad entusiasm och energi. Nästa år vid den här tiden kommer jag ju vara praktiskt taget klar med min kandidatexamen, och nya utmaningar i livet kommer ta vid, och det är naturligtvis det som speglas i mina drömmar just nu.

En annan dröm jag hade här om dagen var att jag skulle åka och träffa han där killen ni vet, men jag kunde inte hitta min resväska, så jag kom aldrig iväg. Förmodligen ett resultat av att jag insett att jag inte kommer kunna åka till Norge denna sommar heller...Fast samtidigt var jag inte stressad över att inte kunna åka (i drömmen, alltså), utan det var liksom mera med en axelryckning jag till sist accepterade att jag inte kunde åka. Kanske hade jag inte så stora förhoppningar om att faktiskt kunna åka i sommar, när allt kommer omkring...det fanns väl någonstans i bakhuvudet att det nog skulle bli svårt även iår, precis som tidigare år. Men men...han finns ju kvar ändå, och vi är väl i grund och botten rätt nöjda med att det är som det är. Det är väl ingen av oss som är beredda att leka mamma-pappa-barn i det här läget. Istället är vi varandras guldkant i tillvaron just nu, och så får tiden utvisa hur det blir med det hela   

Nåväl, över till något helt annat: Vikt. Den senaste veckan har jag inte hunnit träna alls, eftersom jag haft en del att göra med studierna, varit krasslig och dessutom hade slitit fram så mycket grejer här att det helt enkelt inte fanns utrymme. Och i mitten av veckan drog dessutom min sedvanliga dundermens igång, lagom till att jag skulle skriva hemtenta. Men ändå kryper nålen på vågen sakta men säkert neråt för varje dag som går, vilket är väldigt glädjande både med tanke på att det innebär att jag redan hunnit öka min muskelmassa och det alltså påverkar viktnergången även när jag inte tränar, och också med tanke på att jag har mens just nu. Det innebär annars alltid en viktuppgång på 1-2 kg, eftersom jag alltid samlar mycket vätska då. Så jag känner mig mycket nöjd så sett.

Det som är mindre festligt i sammanhanget är två saker. Dels att en viktnergång alltid sker uppifrån och neråt, vilket innebär att det för mig som är störst på mitten ger ett resultat där jag periodvis ser ut som en tångblåsa ungefär    Det andra är att man blir lite lös i hullet när fettcellerna töms, eftersom de först minskar sitt innehåll, och först därefter börjar dra ihop sig. Summan av kardemumman: Jag är just nu vacker som en dag rent fysiskt. Eller inte. Haha! Men, men, det går ju till sig. Snart nog står vågen still, och kroppen övergår till att dra ihop sig istället, och så jämnar det ut sig.

Imorgon eftermiddag blir jag barnledig i två veckor igen, och då tänkte jag öka träningsmängden en del. Det ska bli intressant att se resultatet efter två veckor...Ska nog ta fram måttbandet också, tror jag.

Förresten märker jag tydlig effekt av järntillskottet nu. Jag är piggare, orkar mycket mer och jag sover bättre. Jag hoppas dock min mens nu inte tär alltför mycket på den höjning av S-ferrin jag lyckats åstadkomma så här långt...Äter ju fortfarande 200mg om dagen, och jag hoppas det räcker för att bibehålla de värden jag har nu (vad de nu kan tänkas vara).

Målet just nu är att ha tappat åtminstone 10 kg tills kursstart i höst. Det är mindre än 1kg per vecka (det är ca 15 veckor dit), så det borde jag greja utan större problem. Att jag inte lägger ribban högre beror just på att jag kör en hel del styrketräning, och därför får räkna med att öka min muskelmassa betydligt om jag fortsätter på samma sätt under sommaren, och att denna ju väger mer än fett. Däremot torde mina resultat på måttbandet bli ganska stora. Och fortsätter jag på det här sättet, så borde jag vara tämligen nära min matchvikt innan nyår, och kanske även i mål på den punkten. Det vore väldigt trevligt   

Förra året var ju tänkt att bli mitt stora make over-år, men det blev ju en och annan käpp i hjulet, tyvärr. Vi var krassliga rätt mycket, och jag låg ju däckad i ryggskott och ischias hela sommaren. Så istället får det väl bli iår som blir mitt stora make over-år   Vilket i första hand innebär att komma i form rent fysiskt, samt att få ordning här hemma. I övrigt har jag ju inga stora grejer jag vill ändra på, frånsett min ekonomi (eller bristen på den), och det kommer ju forhoppningsvis ordna sig under nästa år, när jag tagit min examen.

Framtiden känns faktiskt riktigt ljus. So bright I need shades, in fact     Mycket kommer bli annorlunda framöver, och nånstans inom de närmaste 1-3 åren kommer saker och ting förändras betydligt för mig. Det känns så otroligt häftigt att ni anar inte. Att veta att allt det jag önskar mig faktiskt finns inom räckhåll.

Men så har jag jobbat hårt för det också, tro inget annat. Just nu har jag 5,5 slitiga år bakom mig, även om det varit mycket kul också, men det har definitivt varit värt det. Blod, svett och tårar, dålig (urusel!) ekonomi, ständigt med näsan i en bok...men värt det. Alla gånger.

Nå. Jag skulle kanske trycka på publicera-knappen nu, och se till att få något gjort idag. Ha en bra dag, people!