Idag var det heldag på UU för min del. Först seminarium i sista litteraturkursen, därefter styrelsemöte i institutionsstyrelsen hela eftermiddagen. Båda delar var intressanta på sitt vis (även om jag är galet trött på allt vad litteratur heter). Seminariet var väl inte jättegivande egentligen, men det var inte heller så tråkigt att klockorna stannade. Och på mötet var det mycket diskussioner kring framtida anställningar och projekt, vilket också var väldigt intressant. Vi går en spännande höst till mötes   

Jag bytte några ord med en av mina lärare från en tidigare kurs på lunchen, och fick mitt ego boostat ordentligt. Vi pratade lite om studierna, och jag berättade att jag ska läsa retorik C i höst, vilket han blev väldigt glad över. Han hade varit på en konferens för några dagar sedan och hans åsikt var att den retoriska standarden var bedrövlig. Så bedrövlig att en exekutionspluton vore på sin plats, rent av    Och så sa han bland annat: "Vi behöver såna som dig!", vilket mitt ego tyckte var väldigt roligt att höra, inte minst med tanke på att han har sett mig live, sett mig tala inför en grupp. Han vet vilken nivå jag ligger på rent retoriskt i en talsituation, så att få höra det från en av sina lärare känns ju naturligtvis väldigt roligt.

Över lag blir min institution väldigt glad när jag pratar om mina tankar och idéer inför min framtid ur retoriskt perspektiv, och jag får väldigt tydliga signaler om att det är önskvärt att jag stannar kvar vid institutionen i framtiden, om möjlighet finnes. Och jag är ju onekligen väldigt sugen på just det. Det är antingen det eller politik - eller kanske båda delar? Det finns ju ingenting som hindrar att jag kombinerar de båda sakerna, åtminstone så länge jag håller mig ur rampljuset på den politiska arenan. För om vi säger att jag har min huvudsakliga arbetsplats vid UU, så är jag också per default en företrädare för universitetet, och då vill jag inte figurera i det politiska sökljuset samtidigt eftersom det ofelbarligen kommer sättas likhetstecken mellan de båda rollerna och mina lojaliteter i värsta fall kan ifrågasättas. Men det är än så länge en framtida fråga jag inte behöver ta ställning till än.

Hur som helst, vid hemkomsten i eftermiddags var jag lite frusen och beslöt att kosta på mig en stund i soffan under en filt. Speciellt trött var jag nu inte, ändå toksomnade jag och vaknade först 4½ timme senare(!). Uj, säger jag bara. Förra veckan och helgen tog tydligen mer på krafterna än jag varit medveten om.

Det fick således bli lite omkastningar i eftermiddagens och kvällens schema, så träningen får stryka på foten även idag. Det känns lite för sent att träna just nu, och jag har en del förberedelser inför morgondagen att göra som jag nog får prioritera. Dels har vi basgruppsmöte på eftermiddagen, så jag ska läsa en novell samt en dikt inför det, samt att vi har en roman till som ska vara läst tills på onsdag morgon. Jag räknar inte med att kliva upp jättetidigt imorgon (lär nog inte sova alltför mycket inatt), och vid lunchdags ska jag in till stan och träffa kompisar, varpå det kommer gå slag i slag fram till kvällen. Alltså får jag ägna dessa vakna timmar inatt åt att plugga istället för att träna.

För övrigt tycker jag det är en ovanligt kall maj månad här hos oss (Uppsala), håller ni inte med? Nog brukar det vara varmare än så här, vill jag minnas. Men ska man tro gammalt skrock, så kommer det bli en varm och fin sommar, för skatorna bygger sina bon högt iår. Blir det en kylig, blåsig och regnig sommar, så bygger de sina bon längre ner i träden, fick jag lära mig som barn. Vi får väl hoppas att det stämmer, och att värmen kommer snart   

I övrigt inte mycket att rapportera från min kant idag, så jag ska ta itu med lite studier här, innan jag går och försöker sova lite igen.