Sent igår kväll tog jag en lång promenad i min stad. Det var i gränslandet mellan skymning och mörker, gatlamporna var tända, syrenerna doftade och det var lugnt och stilla ute. Hur skönt som helst!

Jag gick ända in till Engelska Parken, till min institution, och satt där en stund och betraktade dessa stora stenkolosser till byggnader. Gamla utsmyckade hus blandat med moderna betong- och glaskonstruktioner. Och jag kände verkligen, verkligen att det var där jag hörde hemma. Denna högborg av kunskap, där jag rakt framför mig hade den vackra institutionsbyggnaden, på den andra kunde se delar av biblioteket med våning efter våning med böcker. På andra sidan laboratoriet. Och någonstans bakom mig, på andra sidan parken, Carolina Rediviva och slottet.

Hemma.

Jag har känt så allt mer sedan jag återvände hit för 1½ år sedan. Det är här som är hemma. Uppsala är min stad. Mitt hem.

Den senaste tiden har jag även funderat en del kring framtiden, kring vart jag kommer vara, vart jag kommer leva och bo, och svaret blir varje gång Uppsala. Jag är redan hemma. Och funderar jag på vart jag helst vill jobba, så är svaret min institution på universitetet. Det är mitt andra hem. För första gången i mitt liv har jag inte upplevt det jobbigt att dag efter dag återvända till samma ställe. Även om den här terminen varit dryg och jobbig, och jag ibland känt att jag inte velat åka på seminarierna, så har jag ändå aldrig känt att jag inte ville åka till UU.

Det har nyss varit norska nationaldagen, en dag jag såg fram emot med blandade känslor. Därför att jag misstänker att i år är sista gången jag är norsk medborgare.

Att byta medborgarskap är en tanke som funnits där till och från i många år, men som på sistone fått ny aktualitet av flera skäl. Dels för att jag inte får rösta till riksdagen, dels för att jag bott här så länge - faktum är att om jag räknar bort tiden i Spanien har bott längre i Sverige än i mitt eget hemland. Och någonstans finns också tanken att kanske, kanske är jag numera mera svensk än jag är norsk. I vilket fall känner jag att jag inte kommer återvända till Norge mer än på besök. Jag vill bo i Uppsala så länge jag lever. Så antagligen tar jag steget fullt ut och byter medborgarskap någon gång under året.

Jag kommer även byta efternamn med tiden. Jag har hittat "mitt" namn, ett helt nybildat efternamn, men det dröjer lite längre innan det blir aktuellt eftersom det kostar lite mer. Vilket namn det är, är dock en hemlighet tills vidare. Jag hoppas kunna skicka iväg en ansökan om byte av efternamn under hösten, om jag bara får ihop det rent ekonomiskt.

Drastiskt ämnesbyte:

Jag har fått hem barnen nu på morgonen redan. Deras far har åkt upp till sin hemstad för att närvara vid begravningen av en av hans fastrar. Jag hade också gärna velat vara med, hon var den av dem jag stod närmast (frånsett hans omedelbara familj), men det blev inte så. Jag kommer dock vara där i tankarna, förstås.

Dagen tänkte vi spendera i solen, om den nu behagar kika fram bakom molnslöjorna. Och i eftermiddag är det risk för åska - vilket jag hoppas det blir. Jag älskar det skådespelet, och efteråt blir luften så frisk och klar.

Hoppas ni har en underbar fredag!