Inte heller idag klarade jag mig undan några hyss från lillebrors sida. Han vägrade äta sin middag, och ville istället ha Ritz-kex, vilket jag sa nej till. Minst 14 gånger. Och sedan ställde jag paketet ovanpå kokböckerna på hyllan över käksbänken, typ en halvmeter från taket.

Tyvärr somnade jag efter maten. Och att jag hade ställt paketet så högt hjälpte inte alls. Den unge mannen försåg sig både med kex och senap(?!?).

Lillebror tar tillfället i akt när den ömma modern råkar somna...

Det är inte hans enda hyss idag. Han tömde även ut min nyinköpta duschtvål i handfatet, så efter att jag hade tränat ikväll (provkörde cardio dance - jättekul!) fick jag använda storebrors duschtvål...

Ja...ibland vet man inte om man ska skratta eller gråta. Men man får väl se det positivt - mitt tålamod är numera mycket vältränat, och närmar sig OS-formen med stormsteg   

I övrigt har det varit en lugn kväll. Lite pluggande, lite träning och just nu sitter jag med huvudet fullt i färg. Sedan blir det sängdags. Imorgon är det en ny dag, och gud förbjude att den lilla prinskorven vaknar före mig!   

Det verkar för övrigt vara fullmåne ikväll, vilket förklarar de konstiga drömmarna jag har haft de senaste dagarna. Det lär väl bli en orolig natt nu med då, kanske...

Vacker blå himmel och fullmåne.

Mina nya träningsfilmer kom idag! Hurra! Sommaren är räddad! Nu kan jag träna även om båda barnen är hemma och jag inte har barnvakt så att jag kan springa i skogen   

Mina nya träningsfilmer.

Jag riktigt längtar till ikväll då jag ska sätta mig och titta igenom dem, så att jag kan planera min träning för de kommande veckorna.

Nu kallar dock skogen på mig, och jag ska bege mig ut i spåret en sväng innan det är dags att hämta sonen på dagis   

Idag har det varit en riktigt regnig och gråtrist tisdag, av den där sorten som ofelbarligen gör mig alldeles matt och trött. Hur jag skulle lyckas åstadkomma något som helst idag övergick mitt förstånd. Men lite blev det gjort ändå.

Det blev två vändor för att handla på förmiddagen efter att lillebror var lämnad på dagis, sedan en snabb lunch innan jag tog itu med tvätt, studier och matlagning. Jag hade bestämt att idag var en alldeles utmärkt dag att lyxa lite på, med tanke på det trista vädret - varför vänta till helgen liksom?

Således snickrade jag ihop en stor lasagne, vilket lillebror tjatat om i flera dagar nu, och fixade en liten överraskning åt honom. Dessutom såg jag till att bli klar med studierna innan det skulle hämtas på dagis, så att jag kunde unna mig att vara ledig hela kvällen, om jag ville det.

Överraskning åt lillebror.

Lite kvällsnöje åt mig själv.

Lasagnen står på avkylning och lillebrors överraskningspaket är inslaget.

Härnäst blir det dessutom ost och kex. Inga avancerade ostar dock, utan lillebrors favoriter, som för övrigt jag gillar också.

Ost, kex och lite salami.

Dessutom fick jag idag veta att betyget för retorik B äntligen är inrapporterat, så nu är alla höstkurser officiellt klara   Och jag fick även mail från Ginza om att de beställda träningsfilmerna äntligen är skickade - hurra!

Jag fick också en annan överraskning nu ikväll när jag skulle tömma kameran. Det råkar ju vara så att lillebror är en riktig Emil i Lönneberga, som ständigt hittar på nya hyss. Som här om dagen, så han klev upp före mig och själv fixade frukost. Smör, kakao, glass, glass-strutar och råsocker hade han plockat fram.

Senare samma dag, efter att jag hade storstädat lägenheten, så stödvilade gossen (som ju var uppe jättetidigt den dagen), och jag passade på att ta ett bad. Det skulle jag inte ha gjort. Han vaknade givetvis och spenderade 10 minuter i ensam majestät med en tub lakritssås (sån där till glass), vars innehåll han hade fördelat över halva vardagsrummet, hela köket, hallen och halva sovrummet - inklusive i sängen. Varpå han hade tagit en VIT nalle och lagt över lakritssåsen i sängen för att dölja sitt brott. Samma dag hann han även sno digitalkameran, som han vet att han inte får ta, samt sno mitt lipgloss och dekorera en vas med det.

Men som sagt, det var inte det enda han gjorde den dagen. Tydligen hade han snott digitalkameran även på morgonen, och att döma av klockslaget på min mobil så var det strax innan jag vaknade:

Han har fotat mig medan jag sov. Jag får väl vara glad att jag låg bortvänd...

Han har fotat min mobil, vilket ju är bra, för då vet jag ju precis när brottet begicks   

Fläkten i sovrummet har också blivit förevigad.

Sen har han avslutat med ett självporträtt.

Ja...vad ska man säga. Jag kan ju bara konstatera att jag återigen fått barnsäkra som om jag har en 1-åring i huset, så nu är alla knivar och allting farligt gömt högt, högt upp så att han inte kan nå det även om han skulle klättra upp på bänkarna.

Nu ska det bli lite ost och kex, och kanske glutta lite på min film. Upptäckte ju att det dessutom är första semifinalen i internationella melodifestivalen idag, så jag lär väl kika lite på det med.

Ha en trevlig kväll!   

Det blev ingen träning varken fredag, lördag eller söndag. Men idag blev det både en runda i skogen, och ett styrketräningspass - och det märktes att kroppen hade mått gott av 3 dagars vila. Jag orkade ännu mer idag än jag brukar göra   

Ett litet minus dock för min ständigt krånglande hälsena som gör ont ikväll. Stretchar med jämna mellanrum dock, och hoppas den ska vara fit för fight igen i morgon.

Annars har det varit en helt okej dag - rent av mycket bra för att vara en måndag. Lillebror var pigg imorse, och dagislämningen gick galant även idag, trots att det är två veckor sedan han var där sist. Så skönt!

Jag var alltså med på dagens seminarium, och slapp därför restuppgift på den, vilket alltid är skönt. Sen åkte jag direkt hem efteråt och ägnade en timme åt lite studier och en webföreläsning om motivation som jag fick av en kompis, innan det blev en runda i skogen. Sen dagishämtning, matlagning, nattning - the usual.

Nu är det kväll i stugan. Lillebror sover sedan 19:30, och jag har tränat, badat, pluggat, diskat och fixat i största allmänhet. Skillnaden i ork är numera påtaglig, sedan jag nu använt järntillskott i snart 4 veckor. Wunderbar!

Nu får det nog bli lite kvällsfika av något slag, innan jag kryper i säng...man blir hungrig av så mycket träning!   

Det blev inget tvättat idag. Det har regnat i stort sett hela dagen, och ett tag åskade det också, så det har inte precis frestat att ränna ut och in i tvättstugan halva dagen. Det får helt enkelt vara tills imorgon.

Däremot fick jag ett ryck och började röja här, och nu börjar det verkligen märkas att jag har gjort mig av med en del grejer. Saker och ting har en plats nu! Jag slipper flytta skrotet från ett hörn till ett annat hela tiden, och det känns SÅ skönt. Dock är stora garderoben fortfarande full i lådor som ska sorteras, men nu är det i stort sett bara där de finns, istället för utspridda över hela lägenheten. Jag har gott hopp om att få rensat klart allting under de kommande månaderna, men känner samtidigt ingen direkt panik för den sakens skull.

Just nu ligger lillebror och sover (han var ju vaken galet tidigt idag) och dottern blev nyss hämtad av sin far. Det är med andra ord tyst och lugnt här, och befriande rent och välstädat. Jag tänkte passa på att lägga mig i ett bad, och tänkte att lillebror och jag ska mysa lite ikväll, så jag har tagit fram smör för att göra negerbollar. Jag blev så sugen på något gott, och nån gång ska man ju unna sig lite, eller hur?   

Jag är sugen på att titta på film ikväll, fast egentligen borde jag koncentrera mig på studierna. Är dock inte särskilt inspirerad just nu...och nån gång kanske man ska fuska med den saken också   Sen får vi se hur det blir imorgon, om jag måste vabba då, för lillebror kändes väldigt varm innan han somnade, så jag vet inte om det är något på gång där. Det vore nästan skönt om det var så, för jag känner mig inte jättesugen på att gå på morgondagens seminarium. Samtidigt blir det ju restuppgift istället då, och det lockar ju inte heller...Jag får ta det som det kommer.

Nej, bada var det...Hoppas ni har en lika mysig söndag i regnvädret som jag   

De två veckornas lite intensivare träning är över, och resultatet är -8 cm totalt, och att jag är mycket starkare och piggare än jag var när jag började   

Det har varit en orolig natt på många sätt. Lillebror kissade i sängen, och jag sov oroligt och drömde en massa konstigt. Bland annat att min vän Happy drog iväg mig på en konsert med Lady Gaga, och att jag förirrad mig i en massa korridorer när jag letade efter toaletten. Sen råkade jag springa på Gaga, som dagen till ära hade målat hela sitt ansikte illrött...(!) Sen blev jag kompis med henne på nån vänster där. Sen dök exets far och bror upp, alltså småbarnens pappas far och bror. Fast de bodde nu i mitt andra ex' hus, alltså i huset som min äldsta sons pappa bor i.

Anyway, jag gick igenom huset för jag skulle fika med Gaga, och då låg det två badrum bredvid varandra, där jag gick rakt igenom båda. I det första blev jag alldeles svart om händerna av dörrhandtaget, för där höll min fd svärfar på att färga håret...Och i nästa badrum fanns exets bror, som exalterad berättade för mig att det skulle komma en tatuerare strax och tatuera honom där. Det var det senaste - tatuerare som kom hem till en.

Efter det mynnade drömmen ut i en konstig röra där jag träffade Gaga igen, och hon absolut ville att jag skulle göra ett uttalande till pressen om henne, fast jag fick aldrig veta vad det var om.

Som sagt...orolig natt *s*. Och när jag vaknade insåg jag att 4-åringen hade klivit upp på egen hand och fixat sin egen frukost. Glass, glass-strutar, smör, råsocker, kakao och saft stod på menyn...Jag tror bestämt jag får ta ett snack med den unge mannen om kost och näringslära   

Idag regnar det, och jag skulle behöva ränna i tvättstugan med en massa täcken och bäddmadrasser. Det lockar INTE, kan jag säga...Behöver röja lite också, för den delen...det lockar inte heller. Men men.

Det har varit en solig och skön eftermiddag, och vi har naturligtvis spenderat den utomhus   

Sol!

Solflicka   

Bakom träden ligger vårt hus.

Barnen leker i lekparken.

Dottern.

Yngsta sonen.

Fötterna är också glada åt sol och värme   

Barnen klättrar i klätterställningen.

En del av vår park.

Sommarfin I.

Sommarfin II.

Jag överraskade barnen med picknik i parken istället för middag inomhus. Mycket uppskattat! Snodde ihop lite stekt korv, stekt kyckling (med lite kokos - jättegott!), sallad och bröd...

Mat är ju sååå mycket godare utomhus   

Sommarsmutsiga barnfötter - som det ska vara!   

Mera sommarsmutsiga fötter.

Det är flera som äter ute. Killarna i bakgrunden grillade, och spelade dessutom väldigt bra musik   

Calamity Jane?

Jag hade gjort efterrätt också. Stekta äppelbitar med havregryn, socker och kanel, och vaniljsås till det. Enkelt och gott.

Fast lillebror föredrog vaniljsåsen *s*.

Efter badet tyckte vi att vi skulle göra oss lite fina, så nagellacken åkte fram. Lillebror valde blått och grönt...

...och dottern ville ha rosa och lila.

Två trötta barn på tork, i dubbel bemärkelse.

Själv experimenterade jag lite med mina naglar, för omväxlings skull. Och ja, mina händer är faktiskt rätt bruna nu   

Barnen somnade på 5 minuter ikväll, trötta, glada och nöjda. Själv borde jag träna, men känner baske mig inte att jag har ork. Istället slötittar jag på 27 dresses medan jag uppdaterar bloggen. Det känns som tillräckligt mycket träning ikväll   

Inga genvägar. Det får väl anses vara ledorden för min viktminskning och träning. Jag tränar i stort sett varje dag - i värsta fall bara en snabb promenad om jag inte har tid eller ork till annat - och jag är noga med vad jag äter. Styrketräning och konditionsträning, mycket grönsaker, frukt och proteiner. Skräpmat äter jag praktiskt taget aldrig längre. Någon gång ibland kan det bli en hemmagjord laxburgare, men utöver det är det ytterst sällan jag äter skräpmat. Senast jag åt på ett hamburgerställe var för drygt ett år sedan t.ex

Över julen blev det dock mycket skräp i form av bakverk, först och främst. Det syntes på vågen, kan jag säga. Jag plussade 9 kg på 6 veckor då. Min kropp var inte längre van att processa de enorma mängderna socker, och jag samlade på mig som om jag hade genomgått en svältperiod. Vilket jag väl i och för sig hade gjort - matlusten var inte precis på topp under hösten, vilket i sin tur sannolikt berodde på de sanslöst dåliga järnvärderna jag har haft under en längre tid.

De första månaderna, från mitten på januari tills för en månad sedan ungefär, så stod vikten relativt stilla. Jag fick ägna mig åt att försöka få igång ämnesomsättningen igen, vilken hos mig är ganska känslig efter mina ätstörningar under tonåren, som jag periodvis tenderat att delvis återfalla till. Med god hjälp av ovan nämnda järnbrist, som jag ju i perioder lider rätt mycket av eftersom min mens är något i hästväg.

Den senaste månaden har jag tappat 7 kg och har alltså bara två kvar innan jag är tillbaka där jag var för ett halvår sedan. Now, 7 kg på én månad får ju anses vara rätt snabbt marscherat, men tar man i beaktning att hela processen för att få det till började för 4 månader sedan, så är det ju inte speciellt mycket.

För all del har jag tränat en hel del styrka den senaste månaden, och en del av den vikt jag bär på just nu består alltså av fett som är utbytt mot muskler, vilket innebär att jag minskat min fettvikt något mer än 7 kg, men ändå. Min poäng här är att det tar tid.

Jag surfade runt lite här på siten för att försöka hitta likasinnade, men resultatet var dåligt, tyvärr. De som äter och tränar som jag är oftast redan vältränade på alla sätt och vis, medan de som i likhet med mig släpar på rätt många extra kilon utan undantag tycks köra enligt bantningsmetoden. De flesta av dem med pulver av olika slag, vilket ger snabba resultat och glada hurrarop. Det som dock är intressant är att läsa de som bloggat länge om sina viktproblem. Där går det i cirkel. År efter år tar de nya beslut om att gå ner i vikt, år efter år tar de till sina pulver och sina promenader, år efter år är lyckan fullkomlig när de första 5-10 kilona försvunnit, men sen blir det oftast tyst ett tag. Sen återkommer de, konstaterar att de där kilona återvänt eftersom det inte höll i längden att leva på pulver och de nu har unnat sig att äta.

Det hela får mig att vilja säga som Dr. Phil: "Now...how is  that working for you?".

Vad är det som får människor att år efter år upprepa samma sak, och varje gång hoppas på ett annat resultat än det de fick förra gången?

Svaret är givetvis enkelt: Det ska gå snabbt. Jag har skrivit om det många gånger förut, och jag börjar känna mig som en repig LP-skiva. Vi har bråttom, det ska hända nyss, vi vill vakna imorgon och vara vackra, smala och lyckade.

Det skrämmer mig. Nog för att jag brukar förespråka att man ska leva i nuet, men det innebär inte att man inte ska planera långsiktigt. Och är man kraftigt överviktig, så MÅSTE du planera långsiktigt. Genvägar lönar sig inte då. Du måste göra beständiga förändringar både i ditt sätt att tänka och ditt sätt att leva. Och nej, att använda pulverdieter som en boost är faktiskt inte en bra idé. Jag tycker inte det. För vad händer med din kropp när du går från att äta som de flesta västerlänningar gör, till att leva på pulver i 14 dagar, med föresatsen att därefter vända upp och ner på ditt liv och leva hälsosamt? Tänk på det - hur rimligt är det att du ska klara av det i längden? Egentligen?

Jämför det med att göra små förändringar i vardagen. Att ta för vana att alltid ta en långpromenad på söndagarna, eller att du slutar äta bullar mitt i veckan. Vilket är lättast att genomföra? Men då får vi inte de där snabba resultaten som vi vill ha, förstås. Det är viktigare att tappa 10-20 kg innan sommaren iår än att ha gjort det till sommaren nästa år, av någon anledning. Vi ljuger för oss själva och tror att just iår ska vi lyckas, även om vi aldrig lyckats med det tidigare. Visst är det märkligt?

Jag kommer vara en tjockis även den här sommaren (jag vet att det inte ser så ut när man tittar på mitt porträtt här uppe i kanten, men tro mig...det är inte i ansiktet jag behöver gå ner i vikt). Nästa sommar däremot, kommer jag sannolikt vara nere på min målvikt sedan en tid tillbaka. Jag har 20 kg fettvikt totalt som ska bort, och det ska få ta ett år till, om det behövs. Inga genvägar. Därför att när jag kommit i form igen, när jag känner igen min egen spegelbild igen, så vill jag att det ska vara en permanent förändring.

Så småningom ska jag göra en liten film åt er för att illustrera hur jag sett ut under hela den här tiden. Under de senaste 4 åren framförallt, sedan min yngsta föddes. Den grymma sanningen om hur det kan gå när man har en kropp vars ämnesomsättning lätt rubbas ur jämvikt (vilket den också ofelbarligen gör när du lever på pulver!), när man är gravid och föder 4 barn på 2 år och 3 månader, och dessutom lever i en relation som inte är bra. Det gick käpprätt åt helvete, rent viktmässigt, det kan jag ju säga. Och jag har fått jobba för de kilon jag blivit av med hittills, tro inget annat. Själv har jag inte tyckt det varit jobbigt, eftersom jag varit van att träna mycket och röra mig mycket, och eftersom jag ändå föredrar den typ av mat jag äter idag före kakor, godis, läsk osv. Men jag har lik förbannat fått arbeta för det. De där 35 kilona jag har blivit av med så här långt har inte försvunnit av sig själva, inte.

Jag har fortfarande en bra bit kvar alltså, även om jag gått ner väldigt mycket de senaste åren. 20 kilon försvinner inte över en natt. Men när jag är klar...då har jag totalt gått ner ca 55 kg. En hel människa, i princip. Kan ni tänka er att släpa runt på allt det där?!? Vilka påfrestningar min kropp har genomgått??

Det känns bra att vara över halvvägs mot målet. Känns bra att ha övergått från ren viktminskning till att också göra kroppen starkare och att börja forma den. Det kunde jag inte göra så mycket innan. Jag är så överrörlig i kroppen, så lederna höll inte riktigt för styrketräning i någon större omfattning då, inte med så mycket extra att släpa på. Så jag gick. La om kosten, och gick. Gick, gick och gick. Och de där 35 kilona...de kommer aldrig komma tillbaka. Inte så länge jag gör rätt.

Nu, mina vänner, ska jag stoppa min lekamen i ett bad och putsa mina fjädrar en smula. I eftermiddag är det utlovat sol och värme (det har vi iofs nu med, men lite moln är det allt), och jag hoppas kunna spendera eftermiddagen utomhus.