Med hjälp av alvedon och nässpray lyckades jag faktiskt städa delar av lägenheten, vilket var välbehövligt. Det luktar rent och fräscht av grönsåpa, vi har ätit risgrynsgröt och lördagsgodis, och tittat på Disneydags och därefter Tillbaka till Framtiden på dvd.

Nu sover lillebror sen 1½ timme tillbaka, och det är bara dottern och jag som är vakna. Barnen har också haft en bra dag, de har lekt och busat, och kom under eftermiddagen springande till mig för att berätta vilken underbar dag de hade. Sånt gillar mammor att höra Ja, pappor också skulle jag tro, men nu har vi ju ingen sådan här. Och sen ikväll, när vi hade krupit upp i soffan, så sa båda barnen att jag är världens bästa mamma. Mys! Vet inte riktigt vad jag har gjort rätt idag, men nåt måste det vara, med tanke på alla positiva omdömen

Dottern börjar förresten bli riktigt duktig på att läsa. Men så läser hon på allt just nu. Shampoo-flaskor, tv'n, serietidningar, matförpackningar - rubbet. Jätteroligt!

Middagsdags. Nybadade barn, redan iförda pyjamaser.

Lördagsgodis. Vi hade till och med köpt chips och dip idag, vilket vi gör oerhört sällan. Typ 2 gånger per år bara.

 
Dottern har norpat åt sig storebrors gamla pyjamas, som är några storlekar för stor, men sådär härligt urtvättad skön som flanellpyjamaser blir.

 
Dottern spexar.

Allt som allt har det varit en bra dag, även om jag är galet slut nu. Det vore ju synd att säga att jag är frisk, även om jag är feberfri. Men det har som sagt varit en bra dag ändå. Måste bara komma ihåg att ställa mobilen på ljudlöst inatt, så jag får avsluta dagen lika bra också. Såg nyss på Facebook att B blivit dumpad av ukrainskan ikväll, och jag vet ju hur han är...risken är överhängande att han ringer mig sjutusen gånger redan inatt. Jaja.

Det är norsk lördag hos mig idag. Längdskidåkning på tv, städning pågår och en doft av grönsåpa fyller mina domäner. Just like the good old days. Jag växte ju upp med att vi städade på lördagar, och ljudet från tv'n i bakgrunden. Sommartid fotboll, vintertid skidåkning.

Sen på kvällen kröp man upp i soffan med handarbete och tittade på ungdomsprogram på tv (Midt i Smørøyet hette det, minns jag), och därefter familjeunderhållning resten av kvällen. Jag saknar de där familjeprogrammen. Idag är det ju bara dessa vedervärdiga dokusåpor. Förnedringstv. Blä.

Det blir snart en sväng på affären för att handla lördagsgodis, mjölk och en julstjärna. Sen ska det städas lite mer, kokas gröt, barnen ska bada och sen är det kväll. Jag är slut som artist, har verkligen inte ork till allt det här, men mår såpass bra rent mentalt idag att jag bara måste. Jag njuter av känslan av norsk lördag. Jag har även bra minnen från barn- och ungdomstiden. Det var inte allt som var dåligt.

Ikväll blir det soffan med stickningen. Har filmer både på tv och på dvd. Mys. Förhoppningsvis kan vi alla sova lugnt inatt (har varit lite si som så med den saken på sistone), och man vaknar pigg i morgon

Solen skiner! Och jag är feberfri! Äntligen!

Visste inte att jag hade saknat solen så mycket. Nog för att jag vet att jag blir trött och seg när det regnar, men att det påverkade mig SÅ mycket var jag faktiskt inte medveten om. För första gången på flera veckor lockar det faktiskt att röra sig utomhus.

Jag känner mig över huvud taget som en ny och bättre människa idag. Förvisso en fortfarande väldigt förkyld människa med rossliga lungor som är i akut behov av en dusch, men ändå. Känner mig i alla fall som en ny människa idag.

Dock ser det fina vädret inte ut att hålla i sig mer än idag i stort sett, så man får väl passa på att njuta medan man kan. Förhoppningsvis dröjer det inte alltför länge innan hösten är över, och vi börjar övergå till vinter istället.

Plötsligt börjar jag förstå de som drabbas av höstdepressioner. Inte för att jag egentligen har haft det själv (åtminstone tror jag inte det, det vore väldigt olikt mig), men det har definitivt varit en tung höst. En tung sommar var det också, när jag låg däckad i ryggskott och ischias.

Det är väl inte så konstigt att psyket påverkas när man har haft det rätt tungt ett halvår i sträck. Ett tag var jag så slut att det kändes som jag lika gärna kunde göra ände på mig själv. Inte för att jag hade någon önskan om att dö, absolut inte, utan allting kändes bara fullständigt meningslöst. Det var den perioden jag tog de där förbaskade pillren för att skjuta upp min mens. Kroppen klarade inte av det ovanpå allt det andra. Jag gör aldrig om det.

Nej, idag är faktiskt första dagen på gud vet hur länge som det faktiskt känns gott att leva. Första dagen då jag inte behöver ta till allehanda knep för att uppbåda lite positiv anda. Idag känns det mesta positivt bara av sig självt. Vem vet...jag kanske faktiskt har haft en gnutta höstdepression trots allt. I wouldn't know. Har ju aldrig haft det tidigare, så hur skulle jag kunna känna igen det, liksom.

Solen skiner in genom mina skitiga fönster och jag längtar efter alla roliga saker som komma skall. Pysseldagen, som nu börjar ta form allt mer. Satt igår och gjorde en lista på olika pyssel åt barnen (och de vuxna), och funderade på om jag kanske helt enkelt skulle göra en liten rockad här och göra långbord i vardagsrummet. Vi blir ju rätt många. Och jag längtar efter julen.

Jag längtar faktiskt till min födelsedag också, konstigt nog. Jag tycker ju det är helt underbart att bli äldre (och kommer aldrig förstå de som vill vara 20-25 för evigt), men min födelsedag har ju aldrig varit något jag firat. Den infaller ju lite dumt. Efter jul och nyår, när man inga pengar har, och det fortfarande dröjer nästan två veckor till nästa lön. Så jag har inte firat min födelsedag sen jag var typ 12 eller så. Har inte heller några planer på att fira den den här gången, men jag längtar ändå. Ännu ett år äldre. Underbart!

Ååååh! Det är längdskidåkning på tv idag! Världscupen från Beitosdølen i Norge. Det är vintermys för mig, det. Längdskidåkning på tv, strålande sol ute, och så kryper man upp i soffan med stickningen. Fast helst ska det ju vara snö och kallt också då, men det här funkar också. Det får mig dessutom att vilja städa och skura golven med grönsåpa Kanske gör det, om jag bara har ork nog till det.

Men först blir det lite mer kaffe Trevlig lördag på er!

...åtminstone inte vad gäller strumpstickor i storlek 2,5. Skulle plocka fram en bunt sådana, och dök ner i korgen med alla stickor. Jag hittade 25 stycken. Ej medräknat de som är i omlopp i olika projekt. Vilket är åtminstone 15 stycken till. Med andra ord kan jag till envar tid ha minst 8 olika strumpprojekt på gång parallellt. Synd man inte är bläckfisk bara, och kan sticka på 8 olika strumpor samtidigt...

Jag letar efter min silvertråd. Den är spårlöst försvunnen. Går inte att hitta någonstans. Mycket irriterande. Minns tydligt senast jag hade den, att den stod i hyllan jag sedan flyttade in till äldsta sonen, och minns att jag tänkte att jag måste hålla rätt på silvertråden. Jo tjena. Istället tycks jag ha arkiverat den för tid och evigt. Den finns inte i hyllorna i vardagsrummet, inte bland alla pysselgrejer som stod i hyllan jag flyttade, inte bland de andra pysselgrejerna och inte bland garnet. Den finns inte någonstans alls.

Till slut slocknade jag på soffan med barnen. Jag har inte så himla mycket ork åt gången just nu. Så jag somnade. Och drömde en jättebisarr dröm, där jag hade huset fullt av folk från Söderhamn, och där jag förtvivlat försökte dammsuga upp en massa grus från hallen. Där fanns också fyra tonårstjejer som skulle åka på fest, och som höll på att göra sig i ordning för den. Och en gubbe. Eller ja, han var väl inte så gammal kanske, men han såg verkligen ut som en gubbe. Som en tomtegubbe ungefär. En redig ölkagge hade han också.

Hur som helst, han var farbror till en av kvinnorna från Söderhamn som var där, och hon försökte para ihop oss. Jag bara log och var allmänt trevlig, men nappade inte. Men rätt vad det var så dök den där gubben upp bakom mig, tog tag i mig, och försökte pussa mig på halsen. Jag blev så överraskad och förbannad att jag vaknade med ett ryck. Baskade gubbe!

Jaja. Nu är det iaf myskväll med barnen som gäller. Vi ska krypa upp i soffan igen och titta på tomtefilm, och jag ska mysa med min stickning medan barnen äter limpmacka och sen glass. Sen avslutas kvällen med tredje avsnittet av Flash Forward.

Usch, vad jag är trött och less på hela världen idag. Utled på alla dessa infektioner, som den här hösten inte tycks ha någon ände alls. Måtte detta vara sista vändan för i år!

Nej, nu vill jag bli frisk, jag vill att det ska bli kallt, snö och ljust, och jag vill att det ska bli jul. Och så vill jag ha en date. Med han där ni vet. Eller ja...det lär ju inte bli en date i vanlig bemärkelse, vi känner ju varann lite för väl för det. Men ändå. Nånting sånt.

Var tvungen att pallra mig in till stan idag, för att gå på apoteket. Lite meduciner kanske kan göra en piggare. Fast det är ju som jag brukar säga - det är aldrig så illa att det inte är bra för något. Att vara sjuk har positiv inverkan på vikten. Jag har tappat 2,5 kg sen i söndags.

Nu blir det hemmadag resten av dagen. Lär ta mig ut med soporna, samt diska, men i övrigt tänker jag inte göra något annat än att försöka kurera mig själv. Och göra lite julklappar.

Dottern kommer också hem idag. Ska bli så skönt! Även om det nu är tungt att vara enastående mamma när man är sjuk, så saknar man dem ju hejdlöst när de är borta. Pratade med pappan igår, och bestämde att hon skulle komma även fast jag är sjuk, för nu är det ändå så många som är smittade av svininfluensan. Får man det, så får man det, liksom. Samtidigt tror jag det börjar vända lite för mig nu, så förhoppningsvis smittar jag inte längre. Lillebror har ju klarat sig undan väldigt lindrigt dessutom.

Nej, om man skulle försöka samla ork att koka lite kaffe...

Idag är det 5 veckor kvar till julafton. Det går undan.

  
provided by: www.unclaimedmoney.net

Jag behöver inte ta något vaccin mot svininfluensan, tydligen. Jag tycks fixa det au naturel. Pratade med sjukvården idag, och de menar på att jag har fått svininfluensa.

Yeay.

Men så är jag redigt sjuk också, det måste erkännas. Dock är inte febern något större problem, för den är rätt så måttlig. Däremot ger det en infernalisk värk i kroppen samt sätter sig i lungorna också. Det är riktigt jobbigt. Emellanåt har jag kommit på mig själv med att reflexmässigt inte vilja ta ett nytt andetag, utan att jag kan förklara varför. Det är tungt att andas och så, gör emellanåt ont, men inte så till den milda grad att man inte längre vill andas...det är mera som om själva andningsreflexen liksom slås ut lite nu och då. Som om man glömmer bort att andas. Skitskumt är det. Fast det händer inte jätteofta, och det är ingen risk att jag går och dör eller så. Jag är ju ändå relativt ung och frisk i övrigt. Men jag förstår mycket väl varför det här eländet är dödligt...kan ju tänka mig hur det skulle vara om man hade allvarliga, underliggande sjukdomar som gör att man slås ut ordentligt, och man sen får de här skumma andningsuppehållen.

On the bright side: Jag har redan varit sjuk i fyra dagar, och de flesta är sjuka i 5-7 dagar. Alltså borde det vända snart.