...åtminstone inte vad gäller strumpstickor i storlek 2,5. Skulle plocka fram en bunt sådana, och dök ner i korgen med alla stickor. Jag hittade 25 stycken. Ej medräknat de som är i omlopp i olika projekt. Vilket är åtminstone 15 stycken till. Med andra ord kan jag till envar tid ha minst 8 olika strumpprojekt på gång parallellt. Synd man inte är bläckfisk bara, och kan sticka på 8 olika strumpor samtidigt...

Jag letar efter min silvertråd. Den är spårlöst försvunnen. Går inte att hitta någonstans. Mycket irriterande. Minns tydligt senast jag hade den, att den stod i hyllan jag sedan flyttade in till äldsta sonen, och minns att jag tänkte att jag måste hålla rätt på silvertråden. Jo tjena. Istället tycks jag ha arkiverat den för tid och evigt. Den finns inte i hyllorna i vardagsrummet, inte bland alla pysselgrejer som stod i hyllan jag flyttade, inte bland de andra pysselgrejerna och inte bland garnet. Den finns inte någonstans alls.

Till slut slocknade jag på soffan med barnen. Jag har inte så himla mycket ork åt gången just nu. Så jag somnade. Och drömde en jättebisarr dröm, där jag hade huset fullt av folk från Söderhamn, och där jag förtvivlat försökte dammsuga upp en massa grus från hallen. Där fanns också fyra tonårstjejer som skulle åka på fest, och som höll på att göra sig i ordning för den. Och en gubbe. Eller ja, han var väl inte så gammal kanske, men han såg verkligen ut som en gubbe. Som en tomtegubbe ungefär. En redig ölkagge hade han också.

Hur som helst, han var farbror till en av kvinnorna från Söderhamn som var där, och hon försökte para ihop oss. Jag bara log och var allmänt trevlig, men nappade inte. Men rätt vad det var så dök den där gubben upp bakom mig, tog tag i mig, och försökte pussa mig på halsen. Jag blev så överraskad och förbannad att jag vaknade med ett ryck. Baskade gubbe!

Jaja. Nu är det iaf myskväll med barnen som gäller. Vi ska krypa upp i soffan igen och titta på tomtefilm, och jag ska mysa med min stickning medan barnen äter limpmacka och sen glass. Sen avslutas kvällen med tredje avsnittet av Flash Forward.

Usch, vad jag är trött och less på hela världen idag. Utled på alla dessa infektioner, som den här hösten inte tycks ha någon ände alls. Måtte detta vara sista vändan för i år!

Nej, nu vill jag bli frisk, jag vill att det ska bli kallt, snö och ljust, och jag vill att det ska bli jul. Och så vill jag ha en date. Med han där ni vet. Eller ja...det lär ju inte bli en date i vanlig bemärkelse, vi känner ju varann lite för väl för det. Men ändå. Nånting sånt.

Var tvungen att pallra mig in till stan idag, för att gå på apoteket. Lite meduciner kanske kan göra en piggare. Fast det är ju som jag brukar säga - det är aldrig så illa att det inte är bra för något. Att vara sjuk har positiv inverkan på vikten. Jag har tappat 2,5 kg sen i söndags.

Nu blir det hemmadag resten av dagen. Lär ta mig ut med soporna, samt diska, men i övrigt tänker jag inte göra något annat än att försöka kurera mig själv. Och göra lite julklappar.

Dottern kommer också hem idag. Ska bli så skönt! Även om det nu är tungt att vara enastående mamma när man är sjuk, så saknar man dem ju hejdlöst när de är borta. Pratade med pappan igår, och bestämde att hon skulle komma även fast jag är sjuk, för nu är det ändå så många som är smittade av svininfluensan. Får man det, så får man det, liksom. Samtidigt tror jag det börjar vända lite för mig nu, så förhoppningsvis smittar jag inte längre. Lillebror har ju klarat sig undan väldigt lindrigt dessutom.

Nej, om man skulle försöka samla ork att koka lite kaffe...