Jag hade svårt att sova inatt. Klockan blev nog närmare 4 innan jag somnade, tror jag. Och sen sov jag ända tills klockan var 12. Hörde ni? Jag sov ända till klockan 12!! Herrejävlar.

Det var mycket som snurrade i huvudet igår. Jag skrev på min bok i timme efter timme. Återupplevde mitt liv, åtminstone i grova drag. Så här långt har jag alltså skrivit ner mer än en tredjedel av min historia. Ja, nästan hälften av den, till och med. På tre dagar. För den som inte skriver själv, så låter det kanske inte så mycket, men om man föreställer sig en bok då...och att man sätter sig ner och bara skriver den rakt upp och ner på tre dagar...då kanske man förstår att det går fort. Att det finns väldigt många ord där inne som vill ut, och en jäkla massa historia att berätta.

Själv tycker jag det är väldigt mycket elände i min bok. Har jag haft det sådär illa? Jag känner ett behov av att fylla på med positiva saker, för att lätta upp intrycket. För att jag inte ska ge intryck av att vara någon det är synd om. För det är det ju inte. Jag har bara levt mycket, och haft ett liv som ibland varit lite...mycket. Typ. Jag får se till att peta in lite positivismer när jag börjar med första genomgången sen.

Sen finns det ju andra saker också att tänka på. Det vet ni som kan läsa mina låsta inlägg. Saker jag inte är alldeles säker på hur jag ska förhålla mig till dem. Att det är nödvändigt att vara en vän, samtidigt som jag kanske, kanske har dubbla motiv. Fast de får jag liksom lägga åt sidan. Även om det känns förbannat märkligt att ha haft sådana tankar redan innan det här hände som nu hände som kanske kan innebära att...nåt annat händer. Ja. Ungefär så. Hm.

Jag behöver kaffe.

Jag har skrivit sedan klockan 9 i morse, enbart med korta pauser för att rasta Emma, springa på affären en sväng och ta ett snabbt samtal. Vid det här laget har jag skrivit 35 623 ord under de senaste tre dagarna. Och jag har fortfarande en hel del kvar av stommen till min berättelse. Därefter ska den gås igenom, det ska läggas till saker och tas bort saker. Jag räknar med att hamna på runt 100 000 ord innan jag är klar.

Det känns bra att äntligen kunna skriva igen. Att det bara flyter på. Något har lossnat, och den blockering jag burit med mig under många år tycks ha släppt, åtminstone för stunden. Låt oss hoppas att den inte återvänder.

Nu är det dock sovdags för mig. Ryggen håller på att ta livet av mig efter alla timmar vid datorn, och jag är vansinnigt trött. Så god natt med er, jag hoppas ni sover gott i natt.