Kröp i säng tidigt, vid halv tio eller så, och somnade tämligen omedelbart. Var galet trött. Drömde helsjuka grejer, och vaknade efter 1½ timme av att jag var tokhungrig. Försökte först somna om, men kroppen var obeveklig. MAT! Så jag klev upp och gjorde i ordning ett par mackor, och fick faktiskt i mig dem utan större åthävor, och utan några tecken på att de inte har för avsikt att stanna kvar. Det tackar vi för.

Återvände till sängen, men nu var jag klarvaken. Kände mig inte trött alls. Tvärt om. Pulsen ökade, hjärnan arbetade på högtryck. Ingen stress dock. Inte alls. Jag är inspirerad. Jag är på hugget, jävlar i havet! Att vara så nära målet triggar mig hejdlöst, och jag vill bara fortsätta lösa uppgifter och trycka in poäng ända tills jag är klar. Och hela tiden snurrar den där låten i mitt huvud. "All evil comes from the devil within..." - en strof ur en av låtarna på Which Witch-skivan. Den har snurrat i bakgrunden i flera dagar. Jag lär nog aldrig mer kunna lyssna på den utan att tänka på det hästjobb jag har gjort den här veckan *s*.

Jag har gett upp att sova för stunden. Får väl se om jag blir trött igen om en stund. Under tiden fortsätter jag repetera till tentan i morgon. Sannolikheten att jag klarar den är inte alltför stor, men ett försök ska jag göra iaf. 

Saknar barnen hejdlöst. Känns som om de varit borta från mig en hel evighet nu. Och ännu dröjer det en vecka till innan vi ses igen. En evighetsvecka. Samtidigt är jag tacksam över att kunna lägga sånt totalt fokus på mina studier just nu. Det har gjort enormt mycket att kunna styra över sin tid själv, slippa ha dåligt samvete över att vara stressad, slippa känna mig som en dålig mamma.

Jag tänker att jag vill belöna både mig själv och barnen efter det här gräsliga året som varit. Jag hoppas jag kan hitta ett vettigt jobb nere i Uppsala sen, så att jag kan stoppa undan en slant till semester åt oss. Jag skulle så gärna vilja åka och hälsa på systrarna i sommar. Min storasyster i Trondheim (och Tina, som också bor där) och min lillasyster på Senja (samt alla vännerna där). Ta med mig barnen och visa dem vart jag kommer ifrån. Ja, de små då. Den äldsta har ju varit där många gånger, så det är ju inte ens säkert att han vill följa med. Men de små åtminstone. Det skulle jag vilja göra.

Plugga. Hoppas ni sover sött, allihopa! :-)