Just a quickie now - det är sent och jag är rätt trött. Därför tänkte jag bara visa er Bifrostsockorna, som nyss blev klara (skal blockas dock), samt några av de saker jag gjorde på UU idag :)

Mina Bifrost-sockor, stickade i Fabel, med en silvertråd som fått löpa med. Nog känns det som en vintrig, stjärnbeströdd natthimmel, där Bifrostbron sträcker sig från jorden till gudarna? *s*

Här har jag gjort en schablon i OH-papper, och sedan svampat med tre olika färger. Man häller upp färgerna bredvid varann, och duttar med svampen utan att blanda dem. Då får man den här effekten.

Samma motiv på vit bakgrund. Dålig bild tyvärr, dock.

Här gjorde jag schablon av en bit linoleum. Ritade upp och karvade ut hjärtat + det lilla "blänket" i ena kanten, men räfflade medvetet ytan runt om hjärtat i syfte att låta även det vara med i trycket. Sedan la jag ett tjockt lager torkpapper under pappret jag tryckte på, för att få ett mjukt underlag, så att jag kunde trycka hårt nog för att få med räfflorna också.

Gjorde ett bokmärke i samma teknik, med olika färger.

Så. Roligare än så blir det inte ikväll, för nu är det strax sängen för min del. Ska bara maila den här länken till Ulrika och sen borsta tänderna.

PS. Morgana - Anita (läraren) ringde mig ikväll - hon vill jättegärna ha med dig! Men hon behöver veta typ nyss isf...skicka gärna ett sms under dagen, så vet jag om jag ska säga ja/nej/kanske/glad påsk! ;)

Det har varit en smärtsam dag, som delvis har spenderats liggande på några av arbetsborden i en bildsal på UU. Därom tänker jag inte orda så mycket mera. Ont är det, bättre har jag inte blivit, tvärt om. You get the picture.

Om ni frågar mig vad jag har lärt mig i skolan idag, så är mitt svar: Jag har lärt mig teckna streck. Jag skriver inte det med lätthet, ska ni veta, för meningen som sådan innebär att en karl nere i Falkenberg kommer utbrista i hysteriska skrattkonvulsioner när han läser dessa ord. Men det får våga sig ändå, trots Peters åsikter om min utbildning.

Jag har lärt mig teckna streck. I grova drag är det precis vad jag har gjort idag. Svarta streck, gråa streck, vita streck. Några blå och vita också, men mest svart-vitt. Tjocka streck, smala streck, skrafferingar och frottage. I allt omkring oss finns det linjer och streck. Det är vad vi använder både för att teckna och skriva. Och vi använder dem på olika sätt, beroende på vad vi vill uppnå. Idag har jag lärt mig hur jag ritar rörelse med - och utan - streck. Jag har, i teorin, lärt mig hur jag ritar hår och får det att se levande ut. Eller hur jag ritar grässtrån, och får en stillbild att se levande ut.

Jag har huvudet fullt av inspiration ikväll, men kommer inte hinna använda så mycket av den. Sov inget natten till idag, och hade fullt upp på hemvägen med att hålla mig vaken. När jag kom hem, så trillade jag omkull i soffan och bara sov någon timme. Två, nästan.

Vaknade, var tvungen att gå på affären och köpa kaffe. Måste ha kaffe med mig om dagarna. Det är för dyrt att köpa där borta, tycker jag. Anyway...släpade mig till affären, vilket egentligen är precis för långt borta för att jag ska orka gå dit och tillbaka, men vad gör man inte. Kaffe måste jag ha. Och nu är klockan mycket, snart 21, och jag har huvudet fullt i ritningar som vill ut, teknik jag vill prova...Fibonacci och det gyllene snittet...rita porträtt...börja på min portfolio. Samtidigt ska jag leta efter bilder på tigern, som är det djur jag valt. Jag ska göra en tiger i papier maché. Men inte bara en tiger, inte bara ett kattdjur. Jag vill göra den i attackögonblicket. När den går upp på bakbenen, framtassarna är utsträckta och redo att hugga tag i bytet, tänderna är blottade, och man har 2-300 kilo rasande kattdjur som exploderar i energi i det ögonblicket. Det är den tiger jag vill porträttera. Jag är glad att jag läst anatomi, det gör det mycket lättare att förstå hur jag ska fånga en 3-dimensionell rörelse i ett stillastående objekt.

Jag undrar vart mina skissblock är. Skulle behöva dem. Behöver nya pennor dock. Kritor. Vill testa mina nya perspektivkunskaper och teckna yngsta sonen. Samtidigt vill jag sticka också. Hann inte med så många varv i skolan idag. Rasterna gick ju mest åt till att ligga på ett bord och försöka få ryggen att samarbeta. Så ikväll ska jag sticka. Skulle vilja sticka klart Bifrost-sockorna ikväll, men det lär jag inte hinna. Håller även på att repa upp en kofta jag stickade för 4 år sedan, men aldrig blev nöjd med. Det ska istället bli en sjal.

Jag är trött, har ont och är inspirerad. Det känns som om jag borde koka nudlar, dricka te och kanske köpa en flaska rött. Känner mig oerhört studentig. Kulturell. Teckna, måla, skriva, skapa, vara kreativ. Känns som om jag borde ha en basker och packa ner mitt staffli (jodå, jag har ett sådant) och resa till södra Frankrike och måla vindruvor. Saknar min vän Amabile, som jag inte har pratat med på flera år nu.

Istället blir det cola, ostbågar och choklad. Sticka Bifrost-sockor och fundera på livet, universum och allting. Prata med pojkvännen, som gjorde något enormt stort i går. För mig. På sätt och vis. Som utan att tveka tog sig tid att försöka förstå och acceptera något som för honom var främmande, och som för mig är viktigt. Det gav honom flera stycken guldstjärnor. Inte för slutresultatet, att han accepterade att frågan var viktig för mig, utan för att han utan att tveka en sekund engagerade sig i att försöka se saken från min sida, försöka förstå det på ett sätt han aldrig gjort förut, försökte se förbi de åsikter han hade sedan innan. Sånt älskar jag hos människor. När de inte låter sina egna åsikter vara huggna i sten, utan är mottagliga för ny information. Huruvida de byter åsikt eller inte är inte det viktiga, bara att de är mottagliga för ny information...att de är tillgängliga. I love that.

Klockan är nu 21, och stickningen väntar. I morgon är en ny dag, och jag längtar.

Okej, den här vändan kommer till å ta lite tid. Min lumbago-ischias är fortfarande i det stadiet då den ständigt förvärras, vilket ställer till lite bekymmer i morgon och några veckor framöver. Jag kan nämligen inte gå i någon större omfattning. Till bussen går bra. Det är typ...50 meter eller så. Det fixar jag. Én gång. Sitta kan jag göra en kort stund om det är vanligt rätt-upp-och-ner. Typ 10 minuter eller så. Samma sak med att stå. Sen får jag så ont att det svartnar för ögonen. Tror jag har någon nervfläta som är extra uppretad eftersom jag får så vansinnigt ont, och eftersom jag sen sväller och domnar bort i benen. Jag gick i golvet på apoteket igår när jag skulle hämta mina smärtstillande, och sedan på busshållsplatsen när jag skulle hem. Obra. Man skrämmer ju folk.

Hur som helst, det hela är ju en aning bekymmersamt inför morgondagen och de kommande par veckorna. Sommarkursen drar igång för fullt nu, och jag är schemalagd hela dagarna. Det funkar ju inte, det är bara att inse. Och ja, jag tänker ignorera min sjukskrivning. Jag varken kan eller vill missa två veckor av kursen. Dels för att jag verkligen VILL läsa den, och dels därför att jag inte kommer kunna fortsätta på den efter två veckors uppehåll, eftersom jag kommer vara så långt efter alla andra. Vore det ren teori var det ingen fara, men det här är ju praktiska övningar till väldigt stor del, och då blir det ju svårt. 

Jag har mailat läraren, min namne Anita, och förklarat läget. Kom även på att jag kan ju sitta en stund om jag kan pallra upp så att jag lutar mig rätt mycket bakåt, så jag frågade ifall det finns någon kontorsstol jag kan låna, som man kan ställa in ryggen på. Och sen kan jag väl i värsta fall bara lägga mig på ett av borden där när jag måste ligga och vila, det funkar ju. Så det ska nog gå, hoppas jag. Åtminstone så att jag klarar förmiddagarna...
Tyvärr hjälper ju inte Citodonet på själva smärtan egentligen, men den tar de värsta spänningarna, och på så sätt orkar jag ju litegrann mera. Och så är det ju bara tre dagar den här veckan, och med lite flyt, så kanske jag är frisk nästa vecka...Eller bättre åtminstone. Det borde ha vänt tills dess.

Hur som helst, jag får använda min kreativitet på ett sätt jag inte hade förutsett inför den här kursen. En utmaning :) Såna gillar jag ju. Och man får ju se det positivt - jag kan med gott samvete sitta (ligga) oduschad och oklädd i soffan och titta på film och sticka. Har ju inte så mycket val just nu, liksom ;) Får väl passa på att njuta av det istället då :)

Sådär mellan tumme och pekfinger - Kommunikationsvägar och -mängd per dygn på ett ungefär:

3-7 inkommande telefonsamtal.

30-40 inkommande sms.

10-20 privata, personliga meddelanden på Facebook.

5 meddelanden från olika grupper jag är medlem i på Facebook.

5-50 publika meddelanden på Facebook.

Ca 30 privata meddelanden från Netlog, Internations, Ravelry, Familjeliv och Twitter.

ca 10 personliga mail på min privata mail. 

Ca 450 mail från listor.

30-40 spam (har inte orkat putsa på filtren).

Jag kontaktas via MSN av minst 5 personer varje dag. Som mest har jag pratat med 17 stycken samtidigt. Då hängde sig datorn mellan fönsterbytena ;P

Sen tillkommer bloggen. Undra på att man har fullt upp bara med att vara online! ;)

I höst ska jag studera retorik. Men jag har även sökt ett par andra kurser. T.ex 30 hp textilvetenskap (den blir kvar, M! De andra kurserna är strukna, men den är kvar), och 15 hp juridisk översiktskurs. Jag är precis lika intresserad av båda. Textilvetenskapen har PG och juridiken är helt på distans, vilket innebär att jag är garanterad att bli antagen till båda (det var jag iofs i vilket fall, men det där supergaranterar det. Typ). Alltså måste jag bestämma mig nu för vilken jag vill läsa vid sidan om i höst, och prioritera den högst. Men det är så svårt!

Det beror ju så på vilken riktning jag ska ta sen, när jag börjar jobba. Sannolikheten är ju ungefär lika stor att jag doktorerar och sedan jobbar som lärare på gymnasie- och universitetsnivå, som att jag ger mig in i antingen privata näringslivet eller också politiken. Och i det första fallet har jag nytta av textilkunskapen, i det andra av juridiken. Och så har vi ju det tredje alternativet då, att jag lever av att skriva. Då har jag också nytta av bådadera, men kanske inte så till den milda grad att jeg behöver hp i ämnena. Suuuuuuuuuuuuuuck! Vad trött jag blir på mig själv! Jag är för alltid 6 år och upptäcker världen, och allt är roligt och allt vill jag göra. Kommer jag någonsin komma förbi det?? ...Nä, inte troligt. Det är väl bara att gilla läget och acceptera att jag får göra saker och ting efter varann istället för allting samtidigt ;)

Dagens Visste-Ni-Detta-fråga är följande: Visste ni att jag har varit tillsammans med en av Norges mest anerkända bluesmusiker? ;) In fact, jag var med när det hela började, och var en av dem som bidrog till att det hela drog igång. Lite kul idag, faktiskt. Jag har känt honom hela livet, vi växte ju upp tillsammans, och han var min första "riktiga" pojkvän, så jag känner honom ju väl. Hittade honom på FB, och återknöt givetvis kontakten. Vi har inte setts eller hörts av på åratal, så det finns mycket att prata om nu. Jätteroligt! :-)

Hittade även lite annat löst folk inatt när jag inte kunde sova, a few blasts from the past. Även det hur kul som helst. Samtidigt inser jag hur ofantligt många som fattas på min vänner-lista på FB. Hur ofantligt många människor jag egentligen känner och kallar mina vänner. The mind boggles. Men så blir det ju när man är som jag och levt som jag. Man knyter kontakter överallt. Jag kan väl inte vara alltför otrevlig heller, eftersom vänskapsbanden håller i åratal även om vi ibland inte hörs av på några år ;)

Ser ni Senja?

Inte? Nu då?

Nej? Men nu då?

Osäker? Här är den!

Och jag kommer från sydspetsen av ön. Ser ni? Just det, den där halvön som nästan ser ut som en egen liten ö. Men den hänger faktiskt ihop med resten av Senja. Det är några hundra metrar fastland över där.

Ser ni där det står Lekangsund? Bara et par kilometrar därifrån växte jag upp.

Men nu för tiden är det det här som är hemma. Ser ni de två längorna i mitten, med gräsmattor och buskar emellan? Jag bor i den nedre av dem. Det är hemma nu :)

Jag ringde sjukvårdsupplysningen idag för att kolla om de kunde fixa en läkartid åt mig tills i morgon eller så, eftersom jag har så förbannat ont. Tänkte att det vore nog läge för lite heavy duty-painkillers som omväxling, eftersom vanliga Alvedon hjälper ungefär lika mycket som en påse bullar. Och så tänkte jag att eftersom den här skiten bara blir värre för varje gång jag åker på det, så kanske vi skulle ta en titt på diskarna, bara sådär för säkerhets skull. Dock kände jag mig inte minsta orolig för att det skulle vara något fel på dem. Inte heller var jag orolig för varken Cauda Equina-syndrom eller tumörer. Det var dock sköterskan jag fick på tråden.

Jag beordrades att pallra mig in till akuten NYSS. Och så frågade hon tre gånger om jag kunde gå på toaletten som vanligt. Ja, sa jag. Men in skulle jag. Neurologisk påverkan (mina domningar) - då var det bara att pallra sig in, minsann. Så jag gjorde väl det då. Och när jag väl tog mig dit (var ett helt företag, bara det), så fick jag återigen toalett-frågan sisådär sju miljoner gånger. De fruktade Cauda Equina-syndromet (fast det sa de ju inte till mig, men herregud...jag har ju pluggat sånt här, så kunde jag ju lista ut med lillfingret), och jag ska då visst inte klaga på att de prompt ville ha in mig. Det är trots allt en åkomma som man ofta får åtgärda operativt, och helst ska fixa snabbt. Så det var ju givetvis bra att de tog symptomen på allvar. Sen att jag känner min kropp såpass väl att jag inte var orolig för den saken är ju en annan femma.

Nu har jag hur som helst varit inne på akuten ett antal timmar, och blivit undersökt både på längden och tvären. Lumbago-ischias har jag utan tvekan, och enligt läkaren kunde de "inte hitta något farligt" (jag gillade hur hon poängterade ordet "farligt" ;)). Hon kastade på mig en tvåveckors sjukskrivning och ett recept med lite fräsigare smärtstillande, så får vi se hur det går. Blir nog bra, det. Hoppas dock på ett snabbt tillfrisknande, så att jag kan gå i skolan i slutet på veckan som tänkt.

Nå. Så var det med den saken. I morgon ska jag hämta ut mina roliga piller (orkade inte ikväll, hade så ont och ville bara hem), och då kommer barnen hem :)