Det är inte ofta jag grips av fullständig köpgalskap, men handarbets- och pysselgrejer kan få mig att gå från koncepterna totalt. På dagens önskelista står följande:

En stor låda oljepastellkritor.

Akvarellpapper. Riktigt akvarellpapper, inte sånt där billigt skit.

Maskeringstape.

Garn att börja sticka bårder till mina nya gardiner av.

Ser väl inte alltför avskräckande ut, kanske, men betänk att plånboken rymmer endast en tusenlapp, och ovanstående kommer gå loss på närmare 400 kronor. Kritorna kostar 130, och akvarellpapper får jag räkna med att betala 25-30 kronor styck för (tänkte köpa bara ett par stycken idag, isf). Men ska jag köpa läsa akvarellpapper, så måste jag också ha en träskiva eller något annat styvt att montera det på, annars krullar pappret sig när det blir blött, och det blir fula skarver när färgen torkar. Många gör ju t.ex misstaget att skära loss akvarellpappret om de köpt ett helt block, men det ska man inte göra. Vanligt papper i block är limmat bara i en kant, medan akvarellpapper är limmat i alla fyra sidor, kanske jag ska tillägga för den oinvigde. Det är helt enkelt för att man ska måla i blocket och inte ta loss målningen förrän den har torkat. Så nu vet ni det. Och så kan jag ju passa på att berätta en annan sak jag fick lära mig igår: Skillnaden mellan temperafärg (flaskfärg) och akvarellfärg är bindningen i färgen. Så nu vet vi det också. Och apropo det, så skulle jag behöva köpa flaskfärg också, men det får bli nästa vecka.

Dagens "det här är jag glad för": Att barnen har varsitt barnstaffli (från Ikea), och jag har ett riktigt bordsstaffli. Guld värt att ha sådana redskap till hjälp, i synnerhet när man jobbar med kol, som dammar så mycket. Och jag kan ju också använda barnens staffli, det är ju bara att sitta ner, så kommer de i lagom höjd även för mig. En annan bonus är att det är krittavla på ena sidan och whiteboard på den andra, vilket innebär att jag inte behöver någon lös skiva att tejpa upp mina arbeten på.

Nå. Midsommarafton idag, men det regnar fortfarande här. Känns måttligt kul att leta rätt på någon midsommarstång ikväll, med andra ord...Det kan nog tänkas bli en lugn hemmadag, med konstnärsinriktning, känns det som. Och så ska jag förstås göra en gräddtårta med jordgubbar och choklad, om det nu fortfarande finns några jordgubbar att få tag på i dag. De har ju en tendens att gå åt som smör i solsken såna här dagar. Kanske bäst man pallrar sig iväg till affären snart, när jag tänker efter...:-)

Jag är för trött för att blogga. Det tog helt enkelt stopp i huvudet någon gång under eftermiddagen. Men jag återkommer i morgon (idag) med förnyade krafter! (hoppas jag).

Jag är alldeles för trött för att orka blogga ikväll, men tänkte ändå visa er ett par saker. Det första är min version av en Bauer-bild, och jag får be er ha i åtanke att den inte är klar ännu (framförallt bakgrunden behöver en hel del arbete), och att jag inte kan teckna människor. Alls. Mänsklig form, ja, i kläddesignsyfte, men inte faktiska människor. Så den här har varit en utmaning, helt klart. Men en fantastiskt rolig sådan. Så, nedan följer min allra första kolteckning av en människa - tadaa!:

Skogsrå av Bauer - min version. Känner mig framförallt nöjd med skuggningarna av håret. Lärde mig tekniken bara någon timme innan jag gjorde det här, och det känns verkligen som jag lärde mig något där. Tycker jag lyckats applicera kunskapen hyggligt iaf.

Annars så växer sjalen så sakteliga, och ser nu ut så här:

Sjal.

Jag hoppas bli klar med den över midsommarhelgen. Åtminstone stickning och blockning. Efter det följer virkning av kant, och det kan nog ta sin lilla tid, misstänker jag, för det är några varv.

Nu tänker jag överge er, till fördel för pojkvännen på msn, och några varv till på min sjal :-)

Vojvoj, vilken dag! Jag var totalt dränerad när jag kom hem idag, och trots de bästa intentioner, så toksomnade jag på soffan. Sov 3 timmar...Lär väl aldrig kunna sova inatt ;P

På förmiddagen tittade vi på fyra filmer, och hade sedan diskussioner i de olika arbetslagen, där vi förde protokoll också. Ska renskriva det ikväll och maila ut det till de andra för godkännande.

Filmerna handlade om Reggio Emilia-verksamhet i Italien (gammal film, från 80-talet, så den kändes lite inaktuell), bildskapande med 3-åringar, barnens måleriutveckling och barn som fick måla sina självporträtt. Det mest intressanta var det sistnämnda, tyckte jag. Där var ett barn som skulle måla självporträtt, men som ville måla sig själv med blå ögon istället för bruna, och utan glasögon. Det jag tyckte var bra (och pedagogiskt korrekt) var att flickan fick porträttera sig själv på det sättet utan att det ifrågasattes. Det tycker jag därför att det är ganska vanligt att barn i den åldern (ca 5 år) önskar sig blå ögon istället för bruna osv, men att de inte lägger samma värdering i det hela som vi vuxna gör. För tänk efter - är det egentligen fel att önska sig någon annat än det man har? Sånt gör vi ju dagligen, och det behöver inte ligga någon särskild värdering i det. I synnerhet inte för ett litet barn. Att utseendefixeringen gör oss nödgade att i tid och otid påpeka att alla duger som man är, ska inte påtvinga ett beteende från oss vuxnas sida där barn inte ska få önska sig blå ögon istället för bruna alls. För de lägger ju inte nödvändigtvis någon värdering i det så sett alls.

Anyway, för att återgå till filmen, så var det som hände det här: Flickan målade sig själv med blå ögon och utan glasögon. Men när målningen var klar, så tyckte hon ju själv att det var ju inte hon, det var ju inget självporträtt, för det var ju inte det hon såg i spegeln. Så vad gjorde hon? Jo, hon målade ett nytt självporträtt, och denna gång med bruna ögon och med glasögon. Och denna gång var hon nöjd. Nu såg det ut som hon själv. Och för henne var inte hela erfarenheten något mer än så. Hon önskade sig blå ögon, fick uppfylla sin önskan i sitt självporträtt, men kom själv fram till att det då inte blev just hon. Hon lärde sig något om sin egen självbild, kan man väl säga. Fick en fördjupad förståelse för sitt jag, utan att påtvingas vuxenvärldens tankar och värderingar kring utseende och en önskan om något man inte redan har. Och det tror jag vi vuxna kan tänka lite på ibland. Det är inte alltid något fult att önska sig något man inte har. Det är egentligen rätt naturligt för oss. Vi önskar oss saker vi inte har. Och ibland uppfyller vi vår önskan, och inser att vi var nog trots allt nöjda med det vi redan hade. Och den erfarenheten måste barn också få göra sig, tycker jag.

På eftermiddagen var det dags för experiment. Även idag har vi varit lärarlösa, och som vanligt axlar jag ledarrollen uten att fundera särskilt mycket över den saken. Jag återkommer till det. Experiment, som sagt. 17 stycken gjorde vi. Olika målartekniker, för det mesta, och de flesta av dem med en varierande mängd vatten tillsatt. Svampa vatten på papper och måla, spraya vatten på papper och måla, måla först och sen spraya på vatten, måla med varierande mängd vatten i färgerna och strö på finsalt och grovsalt - en mängd sådana saker har vi gjort idag, och min mapp är knökfull i bilder nu, bara efter dagens övningar. Kommer få ägna halva natten åt att scanna in dem och skriva min logg ;P Slut i huvudet blev man också, totalt.

Hur som helst, jag axlar som sagt ledarrollen till stor del. I förmiddags var det dock en av de andra tjejerna som tog den biten, när vi skulle titta på film. Skönt att det inte alltid är jag :) Men på eftermiddagen blev det jag i alla fall. Hålla koll på tiden, springa runt i lokalerna och leta materiale, ta emot leveranser av lera (vi ska jobba med det nästa vecka), hålla koll på tider, se till att vi får gjort reflektionerna i storgrupp på eftermiddagarna osv. Nu säger jag inte det för att visa mig duktig (det behöver jag inte, jag vet redan att jag är bra på sånt, har lätt för det), utan därför att jag gör det så automatiskt. Även i en stor grupp på det här sättet, där jag är den enda som inte är utbildad lärare, så tar jag per automatik ledar-/lärarrollen. Och vilka slutsatser kan vi dra av det? Kan vi dra någon annan slutsats än att jag borde jobba som lärare egentligen? Förmodligen inte.

Så jag hörde mig för lite med mina kursare idag, för att försöka utröna lite mer exakt vad jag behöver för att ta en lärarexamen i bild, textil och engelska, som ju är de områden jag är intresserad av. Och så får det nog bli. Läraryrket är inget jag har drömt om, men jag har så lätt för det, och de bildkurser jag har läst (det här är min andra) är så fantastiskt roliga, så även när jag inte sovit på natten, har lumbago-ischias och gud vet allt, så kliver jag upp med ett leende på morgonen i alla fall, för att åka till skolan. Jag älskar varenda minut av det. Jag är som gjord för att vara lärare i såna ämnen, helt enkelt. Och hey...att vara lärare är ju inte fy skam. Långa sommarlov (nåja, men man undervisar ju åtminstone inte som vanligt, utan får ett brejk och gör något annat under delar av sommaren), får jobba kreativt varje dag (och får betalt för det!) och en massa andra bra fördelar.

Nej, nu måste jag försöka få i mig lite mat här, och skriva dagens "dagbok" om vad vi gjort i skolan, medan jag fortfarande har det färskt i minnet. Tjing på er! :)

Idag vaknar jag med en längtan efter gammalt-hus-känsla. Efter öppna fönster och stärkta, vita muslinsgardiner som sakta dansar i den fläktande brisen. Efter doften av vilda blommor och nyslaget hö. Efter en knarrande gammal gungstol och ostörd sticktid. Jag längtar efter somrarna i mormorshuset.

Idag skiner solen :-)

Ännu en givande, inspirerande, jätterolig dag på UU. Idag har vi gjort bokstavsbilder och överfört en varsin Bauer-bild, som vi ska jobba vidare med på onsdag. Eftersom jag är en smula trött och slut, så blir det mera bilder än text idag:

Bokstavsbilden är färdigskissad.

Dags att måla mellanrummen. Vår grupp arbetade med kvadrantfärgerna blått till grönt.

Färgen är ilagd, nu ska bokstäverna målas.

Den färdiga bilden! Dålig färgåtergivning här dock...

De andra gruppernas bilder blev så här:

Sen skulle vi välja varsin Bauer-bild och överföra till A2-storlek:

Den här bilden var mitt val.

Min snabbskiss, som jag ska jobba vidare med på onsdag.

Nu ska jag unna mig lite sticktid, medan jag klurar på vad min barnbok ska handla om (det ingår även att göra en sådan i kursen). Sjalen ska få växa några centimeter till medan jag gör det, efter att ha repats upp sjuttioelva gånger. Kanten blev för stram, och bomullsgarn ger inte efter tillräckligt för att jag skulle kunna åtgärda det under blockning. Lösningen? Håll i er...jag stickar första maskan på varje varv! Jag vet...helgerån! Skandal! Ett absolut TABU! Men tro det eller ej...det funkar faktiskt. Nu ska jag bara försöka komma ihåg att göra det på varje varv, efter att i 30 år konsekvent INTE ha gjort så ;P

God natt med er, vi ses i morgon! :) 

Söndag. Söndagspyssel, söndagsgöra. Jag och de små har tagit det lugnt såhär på morgonen. Den äldsta sover fortfarande. Vi tittar på Blixten McQueen, stickar sjal (jag) och leker rövare (barnen). Dricker lite kaffe. Ska strax hoppa in i duschen. Senare blir det lite mer tigerritande, sjalstickning och förhoppningsvis lite städning också. Måste städa på hd'arna på datorn också, det är knökfullt nu.

Blivande sjal.

Gårdagens allra första testritning. Visst ser man att det ska vara en tiger, men låt er inte luras, för det är inte vad som är syftet med den här ritningen. Jag letar rätt färg här, och försöker hitta effekter som kan skapa den bild jag vill ha i slutändan. Den här är bara en snabbskiss med oljepastellkritor, och den ser ut därefter också. Men vad tycker ni om färgerna? Träffar jag någorlunda rätt? Och sen om ni tittar längst till höger, ser ni att jag har dragit ut färgen lite där? Tänkte försöka använda den tekniken för att få fram en känsla av päls, om ni fattar hur jag menar. Och ögonfärgen? Skapligt rätt, va? Nå, det är en början iaf. Idag ska jag ta itu med anatomin och faktiskt försöka rita en tiger :-) Jag återkommer med de bilderna...kanske ;) Att rita djur har aldrig varit min starkaste gren, jag är bättre på växter och fria motiv, och kroppar (men inte ansikten). Och att designa kläder och sånt. Sånt kan jag rita utan större problem. Men det gör ju det här till en desto större utmaning :-)

Celebert besök igår. Storbarnens hundar var här, båda två. Michis' Emma till vänster, och Raymonds Scott till höger :-)

En till kopp kaffe innan jag hoppar in i duschen. Ute regnar det, som sagt, men det känns mest bara mysigt. Det är liksom en sån dag då man ska vara inne och vara kreativ istället. Sen mår jag så bra också. Glad är jag ju praktiskt taget alltid, men på sistone har det smugit in en ny känsla. En känsla av att vara tillfreds. Att vara lycklig. Att ha hittat hem. Det här är hemma. Och jag har beslutat att stanna kvar här i några år till. Kan inte lämna barnen, jag skulle sakna dem för mycket. Så jag får helt enkelt importera pojkvännen hit ett tag. Några år. Tills de små vuxit på sig och jag kan återvända hem till Norge och de kan resa mellan på egen hand. Och pojkvännen har inga synpunkter på det. Så får det bli, säger han bara, och börjar planera efter det istället.

Jag har tur. Jag har varit, och är fortfarande, önskad av flera. Jag önskar jag kunde ge en liten bit av mig själv till var och en som så storsint önskar sig mig. Mig, av alla människor...*ler*. Men samtidigt kan jag inte vara mer än vän åt dem, kan inte lova något mer än det. Kan inte säga att det kanske i en framtid kan bli annorlunda...jag kan inte ge sådana löften. Det vore fult av mig. Det är ju inte sannolikt att det kommer hända. Det är allt eller inget den här gången. Nej, det är allt. Bara allt. Oavsett hur detta går, så har jag inte för avsikt att upprepa det hela någon mer gång i framtiden. Inte ens om pojkvännen kommer hit i juli och vi upptäcker att vi egentligen avskyr varandra. Inte ens då vill jag göra om det här med någon annan. Jag orkar inte det. Då får det vara. Då är jag nog hellre själv resten av livet sen. Det är enklare så. Jag är tillräckligt bränd som det är, liksom.

Men just nu är jag lycklig. På ett lugnt och avslappnat sätt. Jag har hittat hem, och här stannar jag kvar, åtminstone ett tag till. 

Duscha. Sedan rita riktiga tigrar :-)

Det är nåt alldeles kolossalt vad det ska regna nu för tiden. Men det gör mig egentligen inget, för jag har ju så mycket roliga inomhusaktiviteter att roa mig med.

Igår var det färg som stod på schemat i skolan. Vi höll på med flaskfärg och skulle blanda till olika nyanser, och vi testade oss fram med varma och kalla färger. Intressant att veta är att varm röd och varm blå blir lila, medan kall röd och kall blå inte alls blir det. Vi blandade även hudfärg och en massa annat.

Färgexperimenterande. Kul!

Sen lekte vi med oljepastellkritor, och gjorde olika effekter bland annat.

Arbete med oljepastellkritor.

Sedan fick vi titta på bilder av Franz Mark, och jag hittade en jag blev väldigt förtjust i:

Large Blue Horses av Franz Mark.

Jag gillar blått och jag gillar runda former, så det är väl inte så konstigt att den föll mig i smaken *s*. Men jag återkommer till denna, för först ska jag berätta vad vi gjorde mera i går.

Efter att ha hållit på med flaskfärgen ett tag, så gick vi över på oljepastellkritor. Vi testade att göra färgfördrivning med kritorna och att dra ut färgen med fingrarna för att skapa effekter. Det sistnämnda gör jag ofta med ungarna, t.ex när vi gör julkort och sånt.

Sen fick vi en varsin bit av en Franz Mark-tavla, som vi skulle kopiera i A4-storlek (ca 4 ggr större än biten vi fick). Det var jättekul! Det gick inte att urskilja från de små bitarna vad det skulle bli i slutändan, och det var intressant att jobba på det sättet. Så här såg det ut på eftermiddagen:

Flera av oss är klara med vår bit (min är den i mitten, till vänster), och vi kan börja sammanställa tavlan och se vad det blir. Jag upptäcker att det jag har målat är bland annat kroppen på en hjort.

Nu ska jag återvända till bilden med hästarna. Ni förstår, vi får nämligen låna en varsin ask oljepastellkritor, som vi får ta med hem och använda som vi vill. Och sen sa jag på skämt att jag nog skulle köpa en egen sån ask, och göra en kopia på tavlan med hästarna, för  jag tyckte väldigt mycket om den. Då säger läraren att "Jamen, ta ett papper där borta (hon pekar på en hög med stora papper, som är typ 1x1 meter), och så använder du OH'n för att göra en skiss på den, och så gör du din egen tavla!", varpå jag bara tittade på henne. "Jag kan väl inte ta materiale härifrån för att göra en tavla att ha hemma bara??" sa jag. Jodå, tyckte hon. Det fick jag visst göra, om jag ville :-D Hur kul som helst! Hon ger mig det materiale jag behöver för att göra min egen kopia av tavlan! Så det ska jag göra nästa vecka (hann inte igår). Då ska jag göra min OH-skiss, och sen kan jag ta hem den och börja lägga i färg.

Nog om det. Planer för dagen är att umgås med barnen (även den äldsta är hemma, så att jag har hjälp när ryggen inte orkar), baka chokladkaka och att rita tigrar. Och sticka på en sjal :-) Sämre kan man ju ha det en regnig lördag :-D

Dagens smolk i bägaren:

Måste fortfarande knapra starka smärtstillande för att ta mig igenom dagen, och utöver att göra mig illamående, röksugen(??) och yr, så får jag även problem med hörseln. Så fort jag pratar, så upplevs det som att jag sitter under vatten, vilket är mycket obehagligt. Men det går åt rätt håll iaf, så snart ska jag väl slippa även dem :-)