Någon har tryckt på min pausknapp. Vem?

Lugnare idag, inte lika stressad längre. Borde plugga galet mycket även idag, men har fastnat i ett mellanläge, där jag filosoferar kring det förflutna, framtiden och nuet. Föregående inlägg är en glimt av en sån tanke. Jag lägger inte några värderingar i det hela, uppskattar bara att någon kan tycka om mig så mycket och på det sättet. Att jag kan vara någons dröm, utan att ställa till det i hans verkliga liv. Alla kan vi väl ha en längtan efter något annat ibland? Efter den där ena som inte blev? Det behöver ju inte betyda att man tycker mindre om det man redan har. Och det är vad jag är för honom. Den där som inte blev.

Kommer hela tiden på mig själv med att ha stannat upp mitt i en rörelse, mitt i någonting jag skulle göra. Tittar rakt ut i luften medan cigaretten röker sig själv och kaffet kallnar ännu en gång. Tankarna lever sitt eget liv idag, och jag är nästan kusligt lugn. Det är den förhärskande känslan. Lugnet. Det finns inget som är ledsamt idag, och heller inget som gör mig jublande glad. Kanske är jag en smula nostalgisk emellanåt, när jag tänker på vad de senaste 36 åren innehållit. På ett sätt som får mig att le litegrann medan tankarna svävar iväg. Jag har gjort så mycket, upplevt så mycket.

Min syster kallade mig en fjäril i vinterland. Det är precis vad jag är. Vad jag alltid har varit. Går utanför gränserna, gör saker andra inte skulle göra. Jag har alltid vågat. Aldrig varit rädd att ta chanser. Alltid resonerat i termerna "Vad är det värsta som kan hända? Att det inte fungerar som jag tänkt mig? Nå, det är aldrig längre dit än tillbaka." Jag har aldrig tvekat att prova något nytt. Därför att jag vet att saker och ting blir alltid vad man gör av dem. Vid ett vägskäl gör jag mig aldrig några förhoppningar om det som komma skall, hoppas inte att bra saker ska hända eller dyka upp. Bra saker skapar man. Det är när du slutar försöka som de bra sakerna slutar dyka upp. När du tror att de kommer av sig självt. När du slutar våga själv.

Jag kommer aldrig sluta våga. Ju äldre jag blir, desto mer vågar jag. Jag har varit med ett tag, lärt så mycket, sett hur liten världen egentligen är. Oavsett vart jag är, så är det aldrig längre dit än tillbaka.

Jag har aldrig varit rädd för det okända. Det okända är bara något jag ännu inte upptäckt. Platser och människor jag ännu inte lärt känna. Jag har fortfarande mycket kvar att upptäcka, och det är det som alltid driver mig. Jag förmår inte fastna i de bekymmer nuet för med sig någon längre stund, därför att jag vet att alla bekymmer har ett bäst-före-datum. Idag är jag skuldsatt upp över öronen, men det kommer en dag då jag inte är det. Idag är jag översvämmad av studier som ska betas av, men det kommer en dag då jag inte är det. Idag är pengar in ett bekymmer, men det kommer en dag då det inte är det.

Det finns annat som är viktigare i livet. Människorna omkring dig. Barnen. Att må bra. Jag kommer aldrig komma dithän att det jag kan köpa för pengar kommer vara viktigare än allt annat. Livet är för all del enklare om man är skuldfri och har en fungerande ekonomi, men jag kommer aldrig försaka det som verkligen är viktigt för den sakens skull. Barnen, mina syskon, vännerna...om mitt hem brinner ner, och någon av dem behöver mig, så vänder jag utan att tveka lågorna ryggen. Det är så jag fungerar. 

Det har varit ett hårt år. Flera hårda år. Jag har inte alltid tagit de bästa och klokaste valen, just för att jag konsekvent vänder lågorna ryggen när någon behöver mig. Mina barn har också haft det tufft när min arbetsbörda varit för stor, men de har aldrig för en sekund behövt tveka över min kärlek och lojalitet till dem. Aldrig. Det kommer de heller aldrig att göra.

Andra kanske drömmer om ett annat liv än det de har. Jag ägnar inte så mycket tid åt att drömma...jag ägnar desto mer tid åt att skapa det jag vill ha. Och det jag vill ha kan inte skapas i konkreta eller ekonomiska värden eller termer. Det jag vill ha är glimtar av lycka. Både hos mig och hos andra. Har jag något bra att säga om någon annan, så gör jag det. Inte för att uppnå något för egen del, annat än att få dem att le och må bra. Det får ju även mig att må bra. Att göra någon annan glad. Att ge någon annan en liten glimt av glädje eller lycka, hur liten den än må vara. Ibland kan det göra skillnaden mellan en bra och en dålig dag, det vet jag ju själv. Det är sant som det är sagt; Le mot världen, och världen kommer le tillbaka mot dig. Det gör den faktiskt.

Jag kommer aldrig sträva efter det normativa, efter att leva som en medelsvensson, efter att äga saker...det går emot min natur att göra det. Jag mäter inte mitt värde i vad jag äger eller vilka skulder jag har. Jag mäter mitt värde i min förmåga att vara något bra för någon annan. Jag mäter inte min lycka i ägodelar eller framgång, jag mäter min lycka i upplevelser. Ett leende eller en komplimang från någon, att någon ger mig av sin tid, att någon delar sin historia med mig, att uppleva platser och leverne bortom mitt eget...såna saker. Därför kommer jag alltid mer uppskatta den som stannat till vid dikeskanten och plockat mig en bukett vilda blommor, än den som köpte den dyraste buketten rosor på en affär. Jag kommer alltid skatta den högre som ger mig sin historia, än den som ger mig ett slott. 

Livet är en gåva. Något att förvalta väl och inte ta för givet. Kanske är jag borta i morgon, och då vill jag att människorna omkring mig ska veta hur viktiga de är för mig. Att de var viktigare än allt annat. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Kära blogg, jag vet att jag har försummat dig under lång, lång tid. Men jag har liksom inte haft varken ork eller lust att skriva på länge.   2011 var ett tungt år. Gick tillbaka igår och skummade igenom gamla inlägg, och såg hur året utvecklade ...

Jag har både svårt att hinna med saker och ting numera, och svårt att orka med. Och nu, när jag dessutom har två bloggar, så är det verkligen svårt att hinna med. Jag skriver nu även på http://rhetorica-galactica.bloggplatsen.se/ , som är en "publik"...

Jag har ju sovit hela dagen, så nu inatt har det inte blivit mycket sömn. Istället har jag repat upp mohairtröjan jag stickade i vintras, som blev på tok för stor, och börjat sticka den i en storlek mindre, i sällskap av fjärde säsongen av Sex and th...

Så. Idag blev jag opererad. Sov inte särskilt mycket inatt, var så rädd att försova mig, så jag har vilat mycket idag. Fick vänta ända till kl 11 innan det blev min tur, så jag sov större delen av förmiddagen efter att jag hade fått en säng. Sen sov ...

Imorgon är det dags. Då ska jag in på Ackis tidigt på morgonen för en mindre operation, där de ska gå in i livmodern och ta prover inuti livmodern samt livmoderhalsen för att utesluta cancer. Det känns rätt så lugnt fortfarande och just nu är det job...