Jag ljög en smula i förrförra inlägget, när jag tänker efter. Killen som spöade upp mig när jag var liten (7-8 år eller vad jag nu kan ha varit), klappade faktiskt till mig när jag var 14-15 nånting. På textilslöjden, inget mindre. Fast den gången hade han helt andra anledningar än när vi var barn. Han ville ha min uppmärksamhet, och han var av den sorten som alltid var bråkig...en ligist. Som nog var en liten smula kär i mig, men inte kunde hantera det riktigt.

I vilket fall blev vi osams, och han reagerade instinktivt med att klappa till mig. Och jag, som då hade en rätt tuff period hemmavid och inget större tålamod alls, exploderade jävlar anamma. Han fick en dyngsedel tillbaka som hette duga, varpå han flög på mig. Han var bra mycket större och förbannat mycket starkare än mig, men jag var rasande. Allt jag hade av ilska över precis allting riktades emot honom, och på mindre än fem minuter hade jag gett honom stryk, brottat ner honom på golvet och gjort honom helt försvarslös. Resten av klassen stod bara och gapade, och läraren vågade inte ens gå i närheten av mig. Han stod på behörigt avstånd och upprepade som en mekanisk docka "du får inte...du får inte...du får inte...". Jag är än idag inte alldeles säker på vad det var jag inte fick...

Det hör till saken att jag inte var en bråkig elev i skolan. Tvärt om. Jag var den duktiga eleven, ordförande i elevrådet, satt i lärarrådet. Fröken Präktig på alla sätt och vis. Aldrig osams med någon, höjde aldrig rösten, ingenting sådant. Så att jag skulle explodera i ett sådant ursinne tog alla på sängen, och ingen vågade gå i närheten av mig ens.

Efter att det hela var över, så reste jag mig bara och lämnade klassrummet. Gick en runda eller två runt skolan. Sen återvände jag. Och vet ni vad det lustiga är? Det var som om det inträffade aldrig hänt. Läraren kom fram till mig, fast fortfarande på minst en armlängds avstånd, och frågade om jag var okej, jag svarade ja, och sen var det inget mer med det. Inga konsekvenser över huvud taget. Inget samtal med rektor eller någon annan, ingenting. Allt det där som normalt brukar följa på en sådan händelse inträffade. Nada.

Sedan dess har jag inte gett någon regelrätt stryk. Jag är inte våldsam av mig. Jag är en snäll sort. En sån där sort som män tenderar att vilja försvara i det där läget, för de tycks inte tro att jag är kapabel att göra det själv. Det har alltid varit så, och det är givetvis därför omgivningen blivit så överraskad de gånger jag behövt försvara mig själv rent fysiskt. Men de kan ju inte veta det jag vet förstås. Även om jag säger att jag är fullt kapabel att försvara mig själv, så är det väl kanske svårt att tro att den här lilla tjejen ska ha nånting att ställa upp mot en karl som är större och starkare än hon själv. Men det har jag. Jag hoppas dock slippa bevisa just den saken flera gånger.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Kära blogg, jag vet att jag har försummat dig under lång, lång tid. Men jag har liksom inte haft varken ork eller lust att skriva på länge.   2011 var ett tungt år. Gick tillbaka igår och skummade igenom gamla inlägg, och såg hur året utvecklade ...

Jag har både svårt att hinna med saker och ting numera, och svårt att orka med. Och nu, när jag dessutom har två bloggar, så är det verkligen svårt att hinna med. Jag skriver nu även på http://rhetorica-galactica.bloggplatsen.se/ , som är en "publik"...

Jag har ju sovit hela dagen, så nu inatt har det inte blivit mycket sömn. Istället har jag repat upp mohairtröjan jag stickade i vintras, som blev på tok för stor, och börjat sticka den i en storlek mindre, i sällskap av fjärde säsongen av Sex and th...

Så. Idag blev jag opererad. Sov inte särskilt mycket inatt, var så rädd att försova mig, så jag har vilat mycket idag. Fick vänta ända till kl 11 innan det blev min tur, så jag sov större delen av förmiddagen efter att jag hade fått en säng. Sen sov ...

Imorgon är det dags. Då ska jag in på Ackis tidigt på morgonen för en mindre operation, där de ska gå in i livmodern och ta prover inuti livmodern samt livmoderhalsen för att utesluta cancer. Det känns rätt så lugnt fortfarande och just nu är det job...