Ny dag, och jag kör på. Åker till Uppsala vid 10-tiden, för att göra ett grupparbete under eftermiddagen, och kommer inte vara hemma förrän någon gång under kvällen. Plockar med mig lite extra böcker och anteckningar, så att jag kan förbereda mig inför tentan på lördag under restiden.

Annars är det lite att berätta just nu. Jag pluggar, pluggar och pluggar, och hinner inte med så mycket annat. Allt annat är pausat. Tänka, känna, vara...allt det får jag göra nästa vecka, eller när jag nu blir klar. Det finns inte utrymme för det nu, inte om jag ska hinna med allting.

Det går åtminstone framåt. Men det är slitigt. Att jag blev så sjuk före jul satte rejäla käppar i hjulen för mig, likaså kriget med mitt ex. Jag har inte orkat plugga som jag hade planerat, har varit trött och sliten, mentalt lite smått utmattad.

I det hela och stora är mitt liv rätt okej, även om jag har ett och annat att fixa just nu. Men så länge det går framåt, så är jag nöjd. Huvudsaken är att alla problem är identifierade och har en lösning jag kan arbeta mot. Och det har de. Jag är inte den sorten som låter mig nedslås av deras existens. Snarare tvärt om. Jag triggas av det, finner väl lite nöje i att lösa problem. Jag har alltid varit en problemlösare. Den sorten som inte reagerar i huvudsak känslomässigt på ett problem. Jag är mera den sorten som i det läget ställer mig upp, kavlar upp ärmarna och vänder mig emot den annalkande stormen, möter den head on. Kom och ta mig bara. Kom igen, du ska inte tro att jag knäcks. Än så länge har ingen storm gjort det heller. Jag är en seg sort. Maskrosbarnet, som stundtals kanske fladdrar runt i livet en smula, men som alltid landar och reser på mig igen, fortsätter växa, hur taskig jordmån jag än har.

Jag överlever alltid. Det spelar ingen roll vilka käftsmällar livet väljer att dela ut åt mig, jag kommer alltid resa mig igen. Jag känner inte till något annat sätt att göra det på. Slå mig, sparka mig, kasta mig utför avgrunden, det spelar ingen roll. Jag kravlar mig alltid upp igen. Och ju värre det är, desto mer ilsken blir jag, ju mer kämpar jag.

Ni känner inte min historia. Några av er har hört brottstycken ur den, men ingen av er känner hela min historia. Jag har aldrig berättat allting för någon. Några av er vet att jag alltid haft ett komplicerat förhållande till min mor. Några av er vet att min far misstog mig för att vara min mor under min uppväxt, och tror förmodligen att min förmåga att bita ihop och fortsätta kämpa, att lägga känslorna åt sidan, beror på det han gjorde mot mig. Men det är fel. Det är inte bara därifrån det kommer. Det kommer lika mycket från min mor, som inte kunde hantera att jag visade känslor, som var så mån om vad andra tyckte...hon var den som allra mest tvingade in mig i en mall jag inte passade i, även om hon förmodligen inte hade en medveten avsikt att göra det. Men vet ni...konstigt nog är det också hon som har lärt mig kämpa och att aldrig ge upp.

Det var hon som en dag för många år sedan skällde ut mig när jag kom hem och hade fått dyngstryk av en grannkille för gud vet vilken gång i ordningen. Vet ni vad hon sa? "Nu får du fanimig ta fram lite ursinne, och så går du ut och bankar skiten ur fanskapet!". Ja, mamma. Jag gjorde det. Tog fram ilskan istället, gick ut och gav ungdjäveln mer stryk än han någonsin fått tidigare. Han rörde mig aldrig igen. Och sedan dess har jag fortsatt som mamma sa. Varje gång jag får stryk av livet, så tar jag fram ilskan och går ut och bankar skiten ur det, och jag ger mig inte förrän jag är den sista som står upp.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Kära blogg, jag vet att jag har försummat dig under lång, lång tid. Men jag har liksom inte haft varken ork eller lust att skriva på länge.   2011 var ett tungt år. Gick tillbaka igår och skummade igenom gamla inlägg, och såg hur året utvecklade ...

Jag har både svårt att hinna med saker och ting numera, och svårt att orka med. Och nu, när jag dessutom har två bloggar, så är det verkligen svårt att hinna med. Jag skriver nu även på http://rhetorica-galactica.bloggplatsen.se/ , som är en "publik"...

Jag har ju sovit hela dagen, så nu inatt har det inte blivit mycket sömn. Istället har jag repat upp mohairtröjan jag stickade i vintras, som blev på tok för stor, och börjat sticka den i en storlek mindre, i sällskap av fjärde säsongen av Sex and th...

Så. Idag blev jag opererad. Sov inte särskilt mycket inatt, var så rädd att försova mig, så jag har vilat mycket idag. Fick vänta ända till kl 11 innan det blev min tur, så jag sov större delen av förmiddagen efter att jag hade fått en säng. Sen sov ...

Imorgon är det dags. Då ska jag in på Ackis tidigt på morgonen för en mindre operation, där de ska gå in i livmodern och ta prover inuti livmodern samt livmoderhalsen för att utesluta cancer. Det känns rätt så lugnt fortfarande och just nu är det job...