Klockan har passerat midnatt, och minstingens födelsedag är här. Jag inleder hans födelsedag med ännu flera nostalgikickar, att värma lite kebabpizza och äta upp alla mina favoriter i chokladasken ;)

Nostalgikickarna har avlöst varandra i snabb takt de senaste par dagarna, och lär nog göra så även under den här dagen. Hela 3 år nu...det går fort. Otroligt fort. Liten blir stor. Vid den här tiden för 3 år sedan var jag hemma och försökte sova, men visste redan att jag skulle få en pojke bara några timmar senare.

Jag var redan inskriven på Akademiska, men fick sova hemma, för att återkomma på morgonen till kl 8. Sen dröjde det tills efter lunch innan det äntligen blev min tur, eftersom de fick klämma in mig som ett akut snitt bland alla andra operationer den dagen. Men vid 14-tiden var det dags. Jag fick min epidural, blev förberedd för ingreppet, och snart nog var det dags att börja. Själva snittet och att ta ut honom gick snabbt, som snitt brukar göra. Det tog bara en handfull minuter, så var han ute, min lilla knubbis. 4740 gram. Lika klotrund som sin syster. Fullkletad i fett och blöt och varm. Luktade sådär speciellt som nyfödda gör. Salt, liksom. Sen fick pappan ta hand om honom, medan jag blev ihopsydd igen, och fick ligga dessa evighetslånga timmar på uppvaket innan jag fick se min yngsta son igen. 

Han fick ligga på neonatalen någon dag först, eftersom han var född tre veckor för tidigt. Ni kan inte föreställa er det surrealistiska i att ha en nästan 5-kilos bebis på neo, tillsammans med bebisar som väger bara en tiondedel. Han var en jätte jämfört med dem, min lilla prinskorv. Men till sist fick vi åka hem till storasystrarna, som ivrigt väntade på att få träffa lillebror.

De här tre åren har flugit förbi, och vi har genomgått en hel del. Han har genomgått en hel del. Flytt, magproblem i över ett år som gjorde att han skrek i smärtor större delen av dygnet, skilsmässa, växelboende, krupp och det senaste på schemat är denna hejdlösa 3-årstrots som drabbat honom. Allt är nej, nej och vill inte. Samtidigt är han världens goaste. Mammas fisrumpa, prinskorv, busunge, Bamamin och den som kryper tätt intill mig på natten. Min älskade, envisa unge.

Det är en upplevelse utan motstycke att följa dig på vägen, hjärtat. Från den där knubbiga lilla varelsen som såg dagens ljus för första gången för tre år sedan, till den bestämda och charmiga lilla karl du är idag. Grattis på födelsedagen, älskling min.

 

Morgana

4 januari 2009 08:41

GRATTIS Benjamin på din 3-årsdag!!! :-)
Hoppas att du får en alldeles underbar födelsedag med massor av skratt och tårta och bus *L*

 

/A

4 januari 2009 11:26

Tack, säger han :) Blir nog en lugn dag dock, för han har ont i halsen och är allmänt slagen...men lite tårta ska vi väl få i oss iaf :)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Kära blogg, jag vet att jag har försummat dig under lång, lång tid. Men jag har liksom inte haft varken ork eller lust att skriva på länge.   2011 var ett tungt år. Gick tillbaka igår och skummade igenom gamla inlägg, och såg hur året utvecklade ...

Jag har både svårt att hinna med saker och ting numera, och svårt att orka med. Och nu, när jag dessutom har två bloggar, så är det verkligen svårt att hinna med. Jag skriver nu även på http://rhetorica-galactica.bloggplatsen.se/ , som är en "publik"...

Jag har ju sovit hela dagen, så nu inatt har det inte blivit mycket sömn. Istället har jag repat upp mohairtröjan jag stickade i vintras, som blev på tok för stor, och börjat sticka den i en storlek mindre, i sällskap av fjärde säsongen av Sex and th...

Så. Idag blev jag opererad. Sov inte särskilt mycket inatt, var så rädd att försova mig, så jag har vilat mycket idag. Fick vänta ända till kl 11 innan det blev min tur, så jag sov större delen av förmiddagen efter att jag hade fått en säng. Sen sov ...

Imorgon är det dags. Då ska jag in på Ackis tidigt på morgonen för en mindre operation, där de ska gå in i livmodern och ta prover inuti livmodern samt livmoderhalsen för att utesluta cancer. Det känns rätt så lugnt fortfarande och just nu är det job...