Sitter och läser om grupp-psykologi i Ledarskapskursen, och har efter några fullkomligt tröstlösa kapitel äntligen kommit in på områden som åtminstone har ett visst läsvärde (jag slipper iaf hugga en gaffel i benet på mig själv för att hålla mig vaken). Det jag läst om alldeles nyss handlar om gruppdynamik och hur människor reagerar och beter sig i olika typer av grupper. Det handlar om rangordning, intima (personliga) och icke-intima relationer, vilken plats och vilket utrymme man tar i gruppen. Äntligen något jag kan relatera till.

Själv är jag den sorten som aldrig någonsin lidit av rampfeber, som aldrig känt annat än ett förväntansfullt pirr i magen inför att ställa mig inför en grupp människor och prata till dem, vare sig jag känner dem eller de är främlingar. Tydligen tillhör jag en minoritet av människor, det är bara ett fåtal som känner som jag gör i det läget. De flesta har någon form av rampfeber, i olika grad. Samma sak gäller gruppstorlekar. De flesta trivs bäst i dyader (tvåsamhet), triader eller i en mindre grupp. Där hittar de lättast sin plats, sin roll och känner sig mest bekväma och trygga. Även där är jag tvärt om. Jag ogillar att jobba i små grupper, och tycker att den påtvungna intimiteten är obehaglig. Jag trivs bättre ju större gruppen är. Dels för att jag i en liten grupp alltid känner att jag måste lägga band på mig själv för att inte dominera gruppen totalt, och dels för att gruppens övriga medlemmar kommer försöka skapa en personlig relation med mig (såväl som de övriga) som jag inte trivs med.

För mig är det viktigt att sära på mitt privatliv och mitt arbets- och studieliv, och att påtvingas andra människor i min privata sfär av en lärare eller chef känns fruktansvärt obehagligt. Jag mår mentalt och fysiskt dåligt i sådana gruppkonstellationer, eftersom jag inte själv får påverka vilka som ska komma in i min privata sfär. Resultatet blir att jag känner mig tvungen att vara delaktig på lik linje med de övriga, att jag måste släppa in dem i delar av mitt privatliv, så som de övriga gör sinsemellan, eller också ställa mig utanför gruppen genom att helt enkelt inte delta på samma villkor. Ingendera fungerar särskilt väl.

Nej, jag fungerar bäst i stora grupper. Där slappnar jag av på ett helt annat sätt, och känner mig bekväm med att ta plats, att höras, synas och vara den som leder. Jag finner det dessutom långt enklare att leda en stor grupp än en liten, hur konstigt det än må låta. Får jag valet mellan att spontant ställa mig och hålla tal till 300 människor, eller att delta i ett grupparbete tillsammans med 5 andra, så ställer jag mig framför de 300 utan att blinka, hur oförberedd jag än är. 

Nej, faktum är att jag alltid har haft lite svårt med dyaderna och de mindre konstellationerna, att jag alltid känner att jag måste lägga band på mig i de sammanhangen. Exakt varför jag känner så kan jag i skrivande stund inte riktigt redogöra för, utan bara konstatera att rent känslomässigt är det så jag fungerar. Den enda orsak som jag rent spontant kan ta fasta på är en rädsla för att jag ska ta över och dominera min(a) motpart(er). Varför den tanken inger sådana känslor vetifan. Jag kanske kommer på det så småningom, nu när jag är inne på de tankebanorna. Vi får se. Det bottnar iaf inte i någon rädsla för att inte duga, som man kanske kan tro. På den punkten är jag inte orolig alls.

Nå, dags för lite energitankning (mat!) och att läsa lite till. Och snart blir det sängen...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Kära blogg, jag vet att jag har försummat dig under lång, lång tid. Men jag har liksom inte haft varken ork eller lust att skriva på länge.   2011 var ett tungt år. Gick tillbaka igår och skummade igenom gamla inlägg, och såg hur året utvecklade ...

Jag har både svårt att hinna med saker och ting numera, och svårt att orka med. Och nu, när jag dessutom har två bloggar, så är det verkligen svårt att hinna med. Jag skriver nu även på http://rhetorica-galactica.bloggplatsen.se/ , som är en "publik"...

Jag har ju sovit hela dagen, så nu inatt har det inte blivit mycket sömn. Istället har jag repat upp mohairtröjan jag stickade i vintras, som blev på tok för stor, och börjat sticka den i en storlek mindre, i sällskap av fjärde säsongen av Sex and th...

Så. Idag blev jag opererad. Sov inte särskilt mycket inatt, var så rädd att försova mig, så jag har vilat mycket idag. Fick vänta ända till kl 11 innan det blev min tur, så jag sov större delen av förmiddagen efter att jag hade fått en säng. Sen sov ...

Imorgon är det dags. Då ska jag in på Ackis tidigt på morgonen för en mindre operation, där de ska gå in i livmodern och ta prover inuti livmodern samt livmoderhalsen för att utesluta cancer. Det känns rätt så lugnt fortfarande och just nu är det job...