Idag blev jag väckt av att det stod en främmande karl i min hall och gastade. Det visade sig vara hantverkaren som ska komma imorgon och tapetsera om hallen och passagen inne. Varför han dök upp är dock fortfarande ett mysterium.

Jag för upp det här som punkt 2375894679347 på listan över anledningar att inte dejta. Jag reagerar inte positivt på att bli väckt av karlar som står i min hall och gastar. I synnerhet inte när jag inte får veta vad fan de vill egentligen - vilket jag av erfarenhet vet utgör 50% av fallen då en karl gastar på det där viset. De andra 50% utgörs av att de vill ha hjälp att hitta något som oftast ligger mindre än en meter ifrån dem, fullt synligt.

Karlar!

Alltså...den här killen skulle inte ens jag tacka nej till en date med. Trots att han har rätt långt kvar innan han fyller 40 (män under 40 är sällan särskilt intressanta annars). Nog tål han att tittas på iaf   Synd bara att just den här Prince Charming är just det - en tvättäkta prins. Ingen större risk att man springer på honom på Ica här ute, va?   

Prince Charming indeed...

Okej, okej...jag har för mycket tid över här på min kant. Ingen ork att ta itu med städningen, och ingenting vettigt att göra som kan utföras från soffan. Inte ens studier. Så jag lattjar lite med kameran istället. Och plattången. Och hittade kort på det fina självporträttet lillebror gjorde förrförra veckan:

Självporträtt.

Före-bilden...

...och efter. Inte så illa för att vara första försöket, va?   

Jag bara älskar den här färgen:

Mitt framtida sovrum ska definitivt gå i den här blåa nyansen, med vita lister. Love it!

Bigger view...

Och jag måste naturligtvis ha ett ordentligt walk in closet. Nåt sånt här kanske?:

Eller nåt sånt här?:

Man kan aldrig ha för många skor...

Oh, jag längtar tills den dagen då jag kan börja inreda...och fram tills dess botaniserar jag på nätet.

Om jag skulle definiera mitt liv i datatermer, så är jag ifärd med att installera uppdateringar för version 5.0 av mig själv, vilket borde vara klart någon gång under det kommande året, och där de första app'arna och säkerhetspaketen borde vara i drift ungefär i september.

Ska jag istället definiera det hela i mänskliga termer, så...tja, det är väl ett bättre jag som ska komma ut på andra sidan. Fast "bättre" känns som fel ord, på något sätt. Ett annorlunda jag. Hm. Nej, det känns inte heller riktigt rätt. Det är ju fortfarande jag, bara...mer. Eller...Äh, jag tror de där datatermerna säger det bäst. A 5.0, to be released next year. Typ.

Ibland undrar jag om alla gör som jag, eller om jag är en av få som ständigt omdefinierar, ifrågasätter och försöker utveckla mig själv. Inte så att jag ser mig själv som bättre på något vis, utan jag menar om alla har det här behovet av att ta steget vidare som jag alltid har, eller om de flesta kommer till en punkt i livet då de helt enkelt är nöjda. Jag får iaf en känsla av att vara lite ensam om det, att de flesta - åtminstone vid 37 års ålder - antingen uppnått det de vill eller åtminstone har målet inom räckhåll. Själv kommer jag tydligen aldrig dit, det dyker ständigt upp nya saker jag vill göra, nya saker att drömma om.

Just nu är det naturligtvis övergången mellan student och ett nytt yrkesliv som utgör den stora förändringen. Att - förhoppningsvis - gå från livet som fattig student och småbarnsmamma, till ett välbetald arbete i någon form. Nånstans under de kommande tre åren kommer den punkten komma och gå. Tre år. Det är ingenting. Inte jämfört med den investering jag gjort hittills.

Jag funderar naturligtvis en hel del på framtiden, på vad jag vill göra, och jag har både idéer och riktlinjer. Jag vet på ett ungefär vart det bär, även om jag inte spikat vad jag i slutändan kommer titulera mig. Professor, föredragshållare, författare, forskare? Det blir nog lite av allt.

Å ena sidan lever jag redan min dröm, å andra sidan finns det flera drömmar som hägrar. Idag kom jag på mig själv med att surfa runt på Hemnet och titta på bostäder. Där fanns ett par potentiella kandidater som jag gillade, och tanken på att kunna köpa mitt eget boende och inreda på egna villkor...wow. Inte vara prisgiven sunkiga hyreslägenheter med en planlösning som måste ha kommit till under någons bakfylla. Få måla och tapetsera som jag vill ha det (jag älskar den där blåa färgen med vita listor som Carrie har i sin lägenhet, för den som sett första SATC-filmen).

En annan sak jag drömmer om just nu är att resa till Grekland. Jag har aldrig varit i Grekland. Inte än. Men snart så. Och med tiden ska jag åka till New York och fira jul där. Men det bästa av allt med de där drömmarna är att jag kan uppfylla dem. Jag kan göra precis vad jag vill. Jag behöver inte ta hänsyn till någon annans önskemål, mina pengar är mina pengar, och mina drömmar har hela tiden företräde. And I love that. För mig är det långt viktigare än någon tvåsamhet. Likaså att jag kan erbjuda barnen ett helt annat liv sedan. För den som säger att pengar inte gör en lycklig har banne mig inte varit utan dem. Mina barn har fått försaka mycket till följd av den ekonomiska ruin jag står mitt i, och jag längtar till den dagen då jag inte behöver säga nej till allt.

Nå, jag spårade ur en smula här. Föll in i mina egna små dagdrömmar om saker jag har lust att göra. Innan dess har jag ett och annat att fixa först. En utbildning att avsluta. Fortsätta med träning och det som får mig att må bra. Självutveckling. Kanske inte så mycket på det mentala planet, för där känner jag mig rätt färdigutvecklad vid det här laget. Jag trivs med mig själv på det planet, med den jag är, mitt oberoende och vad jag vill ha ut av livet. Det fysiska är på gång, det med, och tids nog kommer jag vara nöjd även på den punkten. Det som återstår är en återetablering på arbetsmarknaden och det materiella. Och väger man samman de fyra sakerna, så är det ju faktiskt de enklaste som kvarstår. Åtminstone tycker jag det.

Framtiden ser ljus ut. So bright I gotta wear shades *s*. Steg för steg tar jag mig allt närmare målet. Ett av målen. Många, många återstår. Fast jag kallar dem drömmar, inte mål per se. Jag har haft ett händelserikt och intensivt liv så här långt, och jag längtar efter att se vad som finns på andra sidan 40. Någonstans mellan nu och min 40-årsdag kommer ett helt nytt liv ta vid, and I can hardly wait. Jag hade inte velat vara 20 igen för allt i världen. Jag älskar att vara 37, även om det ibland är ofattbart att det hunnit bli så många år sedan jag tog mitt första andetag. A lot of shit went down in that time. Och mycket återstår. Jag är inte ens halvvägs i livet. Och det är den bästa delen som återstår. Bara en sån sak. If life is like a box of chocolates...then I've saved the best for last.

Fortfarande inte pigg. Söta Petri ville ses idag, men jag orkade inte, tråkigt nog. Hade allt behövt en av de där mysiga kramarna - för inte att tala om att det är alldeles för länge sedan vi sågs. 11 år! Men men...vi får ta det senare i sommar istället, när jag är frisk.

Annars har det varit en rätt lugn dag. Har inte orkat så mycket. Körde en laddning tvätt och tog hand om en del disk, och när sonen vaknade gick vi på affären en sväng och handlade lite. Sen lite mat när vi kom hem. Efter det tog orken slut totalt, och jag fick lägga mig och sova ett par timmar på eftermiddagen.

Nu är klockan lite drygt halv tio på kvällen, och jag skulle lätt kunna gå och lägga mig igen. Ändå har jag inte gjort något som krävt någon energi. Badat, läst klart en bok jag påbörjade för flera månader sedan. Ätit lite räkor, aioli och bröd. Ätit jordgubbstårta. Vi har lyxat lite idag, sonen och jag. Fast allting var färdigköpt, även tårtan. Skulle aldrig orka baka något idag.

Irriterande förkylning, det här. Den vill inte släppa taget. Gör mig gränslöst irriterad emellanåt. Jag avskyr att vara krasslig, speciellt såna här förkylningar som sätter stopp för träningen. Kan ju inte andas ordentligt. Retfullt. Så jag biter i det sura äpplet just nu, och försöker vila mig frisk så mycket jag kan. Låter kroppen bestämma. Sover när jag blir trött, försöker peta i mig extra C-vitaminer och sånt. Och lyxar lite. Må-bra-saker, som räkor och aioli och tårta med jordgubbar. Inte skadar det iaf.

Det blir nog sängen snart nu dock. Hade tänkt ha en riktig filmkväll, men jag är så trött redan nu, som sagt. Bättre då att sova. Och hoppas på att man vaknar lite piggare imorgon. Och att det gråa, blåsiga, regniga vädret dragit bort.

Dagens första blä: Denna envisa sommarförkylning som inte vill ge med sig.

Nu blir det citronvatten, apelsiner, te med honung och vitlök. Vik hädan, förbaskade förkylning!

Dagens andra blä: Mina fötter har krympt, vilket innebär att favoritpumpsen (som jag knappt använt för att jag velat spara på dem) är för stora   Det i sin tur ledde till blåsa på ena hälen idag, eftersom skorna ville kippa hela tiden. Funderar på om någon form av inlägg skulle kunna göra dem användbara ett tag till (de är inte jättemycket för stora, bara...aningen för stora för att de ska sitta bra).

Kvällen spenderas under en filt på soffan med film i dvd'n. Sherlock Holmes (som jag redan somnat ifrån en gång) och Precious, som jag hörde talas om på tv för ett bra tag sedan, och omedelbart tänkte att "Den måste jag se!". Jag får återkomma med recensioner   

Funderar på att plocka fram en stickning för första gången på flera månader, om jag bara kan komma på något vettigt att sticka...Kanske kunde sticka ett par tossor åt lilla Astrid, som ska döpas i början på juli *funderar*...