Om jag skulle definiera mitt liv i datatermer, så är jag ifärd med att installera uppdateringar för version 5.0 av mig själv, vilket borde vara klart någon gång under det kommande året, och där de första app'arna och säkerhetspaketen borde vara i drift ungefär i september.

Ska jag istället definiera det hela i mänskliga termer, så...tja, det är väl ett bättre jag som ska komma ut på andra sidan. Fast "bättre" känns som fel ord, på något sätt. Ett annorlunda jag. Hm. Nej, det känns inte heller riktigt rätt. Det är ju fortfarande jag, bara...mer. Eller...Äh, jag tror de där datatermerna säger det bäst. A 5.0, to be released next year. Typ.

Ibland undrar jag om alla gör som jag, eller om jag är en av få som ständigt omdefinierar, ifrågasätter och försöker utveckla mig själv. Inte så att jag ser mig själv som bättre på något vis, utan jag menar om alla har det här behovet av att ta steget vidare som jag alltid har, eller om de flesta kommer till en punkt i livet då de helt enkelt är nöjda. Jag får iaf en känsla av att vara lite ensam om det, att de flesta - åtminstone vid 37 års ålder - antingen uppnått det de vill eller åtminstone har målet inom räckhåll. Själv kommer jag tydligen aldrig dit, det dyker ständigt upp nya saker jag vill göra, nya saker att drömma om.

Just nu är det naturligtvis övergången mellan student och ett nytt yrkesliv som utgör den stora förändringen. Att - förhoppningsvis - gå från livet som fattig student och småbarnsmamma, till ett välbetald arbete i någon form. Nånstans under de kommande tre åren kommer den punkten komma och gå. Tre år. Det är ingenting. Inte jämfört med den investering jag gjort hittills.

Jag funderar naturligtvis en hel del på framtiden, på vad jag vill göra, och jag har både idéer och riktlinjer. Jag vet på ett ungefär vart det bär, även om jag inte spikat vad jag i slutändan kommer titulera mig. Professor, föredragshållare, författare, forskare? Det blir nog lite av allt.

Å ena sidan lever jag redan min dröm, å andra sidan finns det flera drömmar som hägrar. Idag kom jag på mig själv med att surfa runt på Hemnet och titta på bostäder. Där fanns ett par potentiella kandidater som jag gillade, och tanken på att kunna köpa mitt eget boende och inreda på egna villkor...wow. Inte vara prisgiven sunkiga hyreslägenheter med en planlösning som måste ha kommit till under någons bakfylla. Få måla och tapetsera som jag vill ha det (jag älskar den där blåa färgen med vita listor som Carrie har i sin lägenhet, för den som sett första SATC-filmen).

En annan sak jag drömmer om just nu är att resa till Grekland. Jag har aldrig varit i Grekland. Inte än. Men snart så. Och med tiden ska jag åka till New York och fira jul där. Men det bästa av allt med de där drömmarna är att jag kan uppfylla dem. Jag kan göra precis vad jag vill. Jag behöver inte ta hänsyn till någon annans önskemål, mina pengar är mina pengar, och mina drömmar har hela tiden företräde. And I love that. För mig är det långt viktigare än någon tvåsamhet. Likaså att jag kan erbjuda barnen ett helt annat liv sedan. För den som säger att pengar inte gör en lycklig har banne mig inte varit utan dem. Mina barn har fått försaka mycket till följd av den ekonomiska ruin jag står mitt i, och jag längtar till den dagen då jag inte behöver säga nej till allt.

Nå, jag spårade ur en smula här. Föll in i mina egna små dagdrömmar om saker jag har lust att göra. Innan dess har jag ett och annat att fixa först. En utbildning att avsluta. Fortsätta med träning och det som får mig att må bra. Självutveckling. Kanske inte så mycket på det mentala planet, för där känner jag mig rätt färdigutvecklad vid det här laget. Jag trivs med mig själv på det planet, med den jag är, mitt oberoende och vad jag vill ha ut av livet. Det fysiska är på gång, det med, och tids nog kommer jag vara nöjd även på den punkten. Det som återstår är en återetablering på arbetsmarknaden och det materiella. Och väger man samman de fyra sakerna, så är det ju faktiskt de enklaste som kvarstår. Åtminstone tycker jag det.

Framtiden ser ljus ut. So bright I gotta wear shades *s*. Steg för steg tar jag mig allt närmare målet. Ett av målen. Många, många återstår. Fast jag kallar dem drömmar, inte mål per se. Jag har haft ett händelserikt och intensivt liv så här långt, och jag längtar efter att se vad som finns på andra sidan 40. Någonstans mellan nu och min 40-årsdag kommer ett helt nytt liv ta vid, and I can hardly wait. Jag hade inte velat vara 20 igen för allt i världen. Jag älskar att vara 37, även om det ibland är ofattbart att det hunnit bli så många år sedan jag tog mitt första andetag. A lot of shit went down in that time. Och mycket återstår. Jag är inte ens halvvägs i livet. Och det är den bästa delen som återstår. Bara en sån sak. If life is like a box of chocolates...then I've saved the best for last.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Kära blogg, jag vet att jag har försummat dig under lång, lång tid. Men jag har liksom inte haft varken ork eller lust att skriva på länge.   2011 var ett tungt år. Gick tillbaka igår och skummade igenom gamla inlägg, och såg hur året utvecklade ...

Jag har både svårt att hinna med saker och ting numera, och svårt att orka med. Och nu, när jag dessutom har två bloggar, så är det verkligen svårt att hinna med. Jag skriver nu även på http://rhetorica-galactica.bloggplatsen.se/ , som är en "publik"...

Jag har ju sovit hela dagen, så nu inatt har det inte blivit mycket sömn. Istället har jag repat upp mohairtröjan jag stickade i vintras, som blev på tok för stor, och börjat sticka den i en storlek mindre, i sällskap av fjärde säsongen av Sex and th...

Så. Idag blev jag opererad. Sov inte särskilt mycket inatt, var så rädd att försova mig, så jag har vilat mycket idag. Fick vänta ända till kl 11 innan det blev min tur, så jag sov större delen av förmiddagen efter att jag hade fått en säng. Sen sov ...

Imorgon är det dags. Då ska jag in på Ackis tidigt på morgonen för en mindre operation, där de ska gå in i livmodern och ta prover inuti livmodern samt livmoderhalsen för att utesluta cancer. Det känns rätt så lugnt fortfarande och just nu är det job...