Jag vaknade till samma tystnad ute idag som igår. Det känns helt overkligt. Inte på ett negativt sätt dock, utan bara otroligt ovant.

Sen slog det mig att det var så här jag växte upp. På landet, utan några nära grannar. Tystnad. Det man hörde var ljudet från havet och måsarna. Och på den tiden slog man aldrig på tv'n förrän barnprogrammet började. Men så fanns det ju också bara én kanal på den tiden, och barnprogrammet mellan 18 och 19 var det enda barnprogrammet som sändes på hela dagen. Lite skillnad mot idag, minsann.

Hur som helst, det är otroligt vad van man har blivit vid alla dessa ljud hela tiden, framförallt ljuden av andra människor. Men det är skönt att få vila öronen också, tycker jag. Jag lär väl passa på medan jag kan, för i eftermiddag kommer barnen hem, och då är det allt slut på lugnet *s*.

Det ska bli skönt att få hem dem. Vi har planerat lite monsterfest idag, så på menyn står det grön spaghetti, korvfingrar och ketchupblod. Och riven ost som väl får vara...hm...inte vet jag...mjäll, kanske?   Och drickan får bli coke floats - cola med en kula glass i. Glassen gör att det bildas vitt skum, så vi kan väl kalla det...hm....rabiesdricka kanske? Och om jag hittar såna där långa gelemaskar, så dekorerar jag nog glasen med såna. Kanske kan få masken att ringla sig uppför sugröret?

Och sist men inte minst så blir det monstermuffins. Chokladmuffins med bitar av mörk choklad, grädde och svart strössel. Eller kanske turkost? Fanns fyra olika färger i strösselburken jag köpte, så jag kan ju blanda lite också. Och på toppen blir det förstås körsbär, fast gröna denna gång. Det tror jag små monster skulle gilla.

Anyway, jag lär pallra mig till affären igen nu på förmiddagen. Igår och i förrgår var jag dit sjuttioelva gånger känns det som, eftersom jag bara kan handla en begränsad mängd saker på en och samma gång. Men man får ju se det positivt - man får motion iaf. Och nu är nog det mesta hemma av det vi kommer behöva under våran snålsommar, tror jag. Blöjor, bindor, toapapper, mat (min lilla frys är till bredden full, så hur jag ska få in ett glasspaket där också - ens ett litet ett - övergår mitt förstånd), shampoo, duschtvål - you name it. Det mesta finns nu. Vi ska inte behöva svälta iaf, även om vi nu inte kan hitta på så mycket i sommar.

Det kommer inte gå någon nöd på barnen i vilket fall. Vissa veckor ska de vara hos pappan, och de brukar hitta på en massa saker. Om en vecka ska de åka till deras stuga i Dalarna, som ligger vid ett vatten, så då kommer de få bada så mycket de vill t.ex Jag ser heller inget fel i att barnen får använda sin fantasi lite också - en annan växte ju upp med att ägna sommaren åt att leka mestadels. På den tiden var det inte tal om en massa utflykter och semestrar hit och dit. Vi roade oss själva. Det enda som är tråkigt är att jag inte kan släppa ut barnen själva här...jag måste alltid vara med dem, och det begränsar ju lite. Det blir inte riktigt samma sak när man måste ha en vuxen med som övervakar en. Men jag tröstar mig med att jag tror mig ha en del barnasinne kvar, så att de ändå kan få möjlighet att leka så fritt som möjligt även om jag är med. Upptäcka saker och så.

Nu har jag bara én schemalagd vecka kvar (två dagar), sen är jag ledig i 3½ vecka. Nå, egentligen är jag bara helt ledig i lite drygt 2 veckor, och ska skriva mitt projektarbete under den sista studieveckan. Men det borde inte ta alltför lång tid. Det ska bara vara 4-5 sidor långt, och jag har ju skrivit en rad sådana redan och har vanan inne, och det är om ett ämnesområde och en pjäs jag är väl förtrogen med. Med lite flyt kan jag skriva det hela på en dag eller så. Och känner jag mig själv rätt, så skjuter jag inte upp det till sista stund, utan tar itu med skrivandet tämligen omgående för att bli av med det hela. Det har blivit en vana att göra så, vilket jag är väldigt glad för. Det minskar stressen högst avsevärt, och det ger också utrymme för oförutsedda saker, som t.ex sjukdom.

Nåväl. Om man skulle försöka smita mellan regnskurarna och ta sig till affären då, kanske...

Midsommar är över för min del. Alldeles strax är det dags för sängen, och efter lunch imorgon kommer gulliganerna hem - sweet!   

Oh - en disclaimer innan jag tar kväller:

Jag publicerar av princip inte kommentarer där avsändaren inte framgår tydligt, exempelvis när avsändaren säger sig representera en icke närmare presenterad organisation eller dylikt. Detta är en personlig blogg, och ska man kommentera så förväntar jag mig att man gör det som individ. Likaså publicerar jag inte kommentarer som inte är något annat än reklam. Jag börjar tröttna på alla möjliga "erbjudanden" som skickas bara för att jag skriver om t.ex vikt. Om avsändaren ens hade läst inlägget skulle de veta att de riktar sig till helt fel person, alltså kan jag inte dra någon annan slutsats än att de söker på vissa ord och massbombar ett flertal bloggar på samma sätt. Ip-numren är naturligtvis blockerade, men likt myggor och annat kryp, så dyker de hela tiden upp igen.

Så. Nog om det.

God natt!

Kvällstrött kvinna. I bakgrunden delar av "Biblioteket".

Så var det midsommarafton. Området jag bor på, ett område där det bor bara studenter, har varit tyst hela dagen så här långt. Öde. De allra flesta har åkt iväg på olika aktiviteter, och jag är praktiskt taget ensam här. Vilket inte innebär att det på något sätt är synd om mig.

Nej, jag är barnledig, och kunde således sova ända till kl 9 och vakna utvilad. Inga barn som väckte mig, inga grannar som väsnades och väckte mig. Bara solsken och tystnad. Det gjorde riktigt, riktigt gott. Att förkylningen dessutom äntligen tycks vara på väg att ge med sig gjorde också sitt.

Hittills har jag ägnat dagen åt diverse göromål i hemmet. Disk, plocka undan tvätt, lite allmän uppröjning, och tvätt av alla kuddar som huserar i vardagsrummet. Inga problem att få tag på en ledig tvättmaskin idag, inte   Handlat lite har jag också gjort - man får passa på nu när man är barnledig och inte behöver ta med de ständigt stridande små gulliganerna på affären. Fast det är klart, i demonstrativt syfte är det ju bra. Här om dagen stod jag i kassakö och lillebror tjatade om att få än det ena, än det andra, när en kvinna bakom mig i kön utbrister "Gud, så skönt att se att det inte är bara mina som gör sådär!"   

Annars har jag läst ut Under det rosa täcket idag. En bok jag verkligen rekommenderar. Inte för att den presenterar några egentliga feministiska sanningar eller lösningar, utan därför att den nog för många kvinnor kan väcka nya tankar och ifrågasättanden kring sin egen tillvaro och roll som kvinna.

Jag ska inte gå närmare in på den frågan, för det skulle bara bli mina personliga åsikter och ifrågasättanden, vilka inte är relevanta för någon annan än mig. Var och en måste göra upp sin egen åsikt, och Under det rosa täcket är en bra utgångspunkt.

I min bokhylla tronar just nu 12 olästa böcker, och en 13:e ligger och väntar på mig på biblioteket. Jag hoppas verkligen jag hinner läsa alla i sommar. Om inte får jag väl låna om dem bara. Nästa på läslistan är iaf Simone De Beauvoirs Det andra könet. Jag längtar.

En annan sak jag längtar efter är att mina frön ska gro. Förra sommaren blev det ju inget alls odlat, men igår råkade jag gå förbi en sån där ställning med fröer ute på Coop, och jag passade på att botanisera lite. Med hem följde det prästkrage, luktärter, Morning Glory, gräslök och solrosor. Jag planterade prästkrage, luktärter och gräslök igår kväll, och ikväll ska Morning Glory få komma i jorden (de ska blötläggas ett dygn innan man planterar dem). Och imorgon är det barnens tur att få plantera lite - solrosorna är till dem.

Jag hade gärna planterat mera, men eftersom min balkong är i storlek med ett frimärke, så får jag begränsa mig en del.

Jag passade även på att plantera om de två krukväxter jag har, och ser med spänning fram emot vilka resultat det kan ge. Det är hela två år sedan de senast fick ny jord, och en omplantering brukar alltid innebära väldigt positiva resultat. Framförallt är jag spänd på hur min palm, vad det nu kan vara för sort (jag glömmer jämt ta reda på det), kommer reagera på det hela. Den var nämligen i praktiken bara en pinne med några blad längst upp när jag flyttade till Uppsala för 1½ år sedan, varpå den omedelbart efter flytten började växa explosionsartat utan att jag hade gjort något som helst för att påverka det.

Nyss omplanterad palm, som precis fått en välbehövlig dusch. Innan flytten var den bara hälften så hög och hade inga sidoskott alls. Vad månne hända nu när den fått ny, näringsrik jord?

Den andra krukväxten, här nyduschad. Den har varit riktigt ledsen de senaste par månaderna, och är som synes en rätt hängig sak för tillfället. Låt oss hoppas att den piggnar till ordentligt nu.

Jag har valt att avstå från alla midsommarfiranden för egen del, till fördel för studier och research. Jag ville passa på nu när jag är barnledig och kan arbeta ostört - och förhoppningsvis innebär det också att det blir mindre arbete att göra nästa vecka, när barnen är hemma, så att vi istället kan ägna oss åt att umgås och må gott. Jag tror inte heller jag kommer kunna göra några stordåd nästa vecka, med tanke på att det ska bli runt 30 grader varmt flera dagar i rad, och min lägenhet blir som en glödhet ugn redan när termometern kryper strax över 20 grader utomhus.

Dock innebär inte frånvaron av socialt umgänge att jag helt ignorerar midsommar. Det kommer bli både sill och potatis och jordgubbar med grädde här idag. Men innan dess ska jag städa lite till, innan jag tar min tillflykt till ett svalt bad och en nyläsning av Ibsens Et Dukkehjem, som utgör grunden för mitt projektarbete i Språk och kön-kursen. Jag lär nog pilla på den under återstoden av dagen. Men ikväll vid 22-tiden ämnar jag lägga den åt sidan och istället titta på Ett päron till farsa firar jul på 6:an. Dottern och jag konstaterade nämligen igår att det då var exakt ett halvår kvar till julafton, och jag kom på mig själv med att jag iår inte gjort en enda förberedelse inför den kommande julen än. Det är faktiskt ovanligt för att vara mig. Men så ska jag å andra sidan vara barnledig på julen iår, så det lär bli en lugn jul. Jag kommer nog ägna större delen av tiden åt att färdigställa min C-uppsats, skulle jag tro (om det nu är som jag misstänker, att den ska vara inne i januari).

Nog om detta. Här ska torkas lite golv, innan jag på allvar tar itu med Ibsen.

Ha en riktigt trevlig midsommar, people!   

Jag har fortsatt med helgens begränsade datoranvändande, och laptopen är därför mestadels nerstängd just nu. Och det är SÅ skönt!

Istället läser jag. Dels studielitteraturen i den nuvarande kursen, vilket är skrattretande lite jämfört med de ofantliga mängder jag läste under våren, och dels nöjesläser jag en hel del.

Nå, det där med nöjesläsandet är faktiskt en sanning med modifikation. Jag läser väldigt mycket feministisk litteratur denna sommar, för att lägga grunden inför höstens C-uppsats. Jag har ju tankar på att skriva om kvinnlig retorik på något sätt, och då kommer man inte undan feminismen och den forskning som gjorts på det området. Således läser jag just nu Nina Björks Under det rosa täcket, och ytterligare ett tiotal böcker väntar på att betas av.

Annars har det varit full fart som vanligt denna vecka. Lillebror har fått gå på dagis och dottern har fått följa med mig till universitetet de dagar jag är schemalagd. I övrigt hänger hon med mig här hemma medan lillebror härjar av sig på dagis.

Det slog mig ikväll att dessa dagar är den längsta och mest omfattande ensamtid hon och jag har haft sedan lillebror föddes för 4½ år sedan...

Just nu sover de båda vildbattingarna, och jag debatterar med mig själv huruvida jag helt enkelt ska gå och lägga mig, om jag ska njuta av tystnaden och fortsätta läsa, eller om jag rent av ska kosta på mig att sjunka ner i soffan med en film innan jag går och sover.

Jag skulle tro att jag läser någon sida till i boken innan jag kraschar i sängen...De senaste par nätterna har det inte blivit mycket sömn alls. I söndags kväll toksomnade jag med barnen vid nattningen, och vaknade 00:30 efter att ha sovit i 4 timmar. Efter det var det helt omöjligt att somna om, och måndagen blev en mycket lång dag.

Igår kväll hann jag precis slumra till när lillebror vaknade och ville ha vatten. Sen hann jag precis slumra till igen när han började böka runt och hade svårt att somna om.  Sen hann jag sova ett tag innan jag ånyo blev väckt av den lilla prinsen, som denna gång hade förvandlat sängen till ett regelrätt blodbad. Han hade börjat blöda näsblod, och det bara forsade! Hade ett fasligt sjå med att få hejd på det, sen fick jag tvätta hela ungen och byta sängkläder. Täcke och kudde fick vara nerblodat under de rena sängkläderna - det var åtminstone inte blött. Så, efter mycket om och men, så somnade vi igen. Men det tog inte mer än trekvart, så var det samma visa igen. Hejda blod, tvätta unge, byta sängkläder.

Klockan hann bli närmare 02:30 innan allting lugnade sig, och vi kunde återgå till att sova. Allt som allt har de senaste par nätterna inte medgett någon god nattsömn, med andra ord.

Idag har jag inte varit schemalagd, men det har likafullt varit fullt ös. Dels gick det åt närmare 6 timmar åt att tvätta alla kläder och handdukar (jag hade ett rejält lass den här gången), och på det täcken, kuddar, filtar and what not. Samtidigt betade jag av en gigantisk disk (det märks att man har varit trött och sliten ett par dagar, man orkar inte alls med hushållsgöromålen på samma sätt då), pluggade (och upptäckte ikväll att jag hade tittat fel på schemat, och läst allt som var till nästa vecka - men å andra sidan har jag ju nu läst all kurslitteratur för kursen, vilket ju är trevligt att ha undanstökat) och plockade lite i största allmänhet. Sopor bars ut, lillebrors cykel plockades fram (verkligen på tiden!) och det blev en snabb vända in till stan för att hämta sju miljoner biblioteksböcker.

På hemvägen hämtade vi lillebror på dagis, sen direkt hem, kastade ungarna i badet, fixade mat, åt mat, lillebror somnade, jag passade på att bada medan dottern tittade på tecknat, plugga det jag egentligen skulle plugga till imorgon, natta dottern, och...ja. Det har gått i ett idag. Att lägga sig vore onekligen skönt. Om det nu inte vore så förbaskat varmt, och luften inte hade stått så stilla.

Imorgon efter lunch blir jag barnledig i ett par dagar. Barnen blir hämtade av sin far för midsommarfirande hos farmor och farfar (det är pappan som har alla helgdagar iår), så jag kommer härska i ensam majestät tills på lördag eftermiddag. Men tyck för all del inte synd om mig som ska fira midsommar själv (om nu inte äldsta sonen trillar in här då) - jag är allt bjuden både hit och dit, men väljer att avstå från allting. Jag ska vila, sola, läsa, äta gott, fixa lite saker och börja knåpa på projektarbetet som den här kursen ska avslutas med. Kort sagt - jag tänker njuta av varenda minut av tid för mig själv. Och som bonus slipper andra se mig skutta som en groda runt midsommarstången (tro mig, det vill ni inte se) och jag slipper vara bakis på midsommardagen, vilket jag misstänker att närmare halva svenska folket kommer vara. It's a win-win!   

Ja, så ser det ut på min kant denna onsdagskväll, som för övrigt är midsommar (eller rättare sagt St. Hans) i Norge (där har man ett fixerat datum och inte en flytande helgdag, som här i Sverige).

Nu blir det några sidor bok, sen får det nog bli sängen.

Kikar in för att kolla mailen, och tänkte jag skulle passa på att kommentera kronprinsessans bröllop igår. Jag finner mig vara märkbart oberörd av det hela. Visst fanns det rörande ögonblick och allting var jättefint, men det fick mig ju osökt att tänka på mina egna bröllop och äktenskap. Och att gifta mig igen, det vill jag aldrig göra. Att vara gift har definitivt varit negativa upplevelser för min del. Båda gångerna.

Det sägs ju att man så småningom bara minns det som är bra, men för mig är det fortfarande allt det negativa som jag minns bäst. Frågan är om jag någonsin kommer känna annorlunda.

Missförstå mig rätt nu - det är inte de män jag varit gift med som jag här stämplar som något negativt - de hade både bra och dåliga sidor, precis som alla andra - utan det är äktenskapet i sig. Jag fann att det uppstod förväntningar på mig i äktenskapet som jag varken kunde eller ville leva upp till. En traditionell roll som hustru, kvinna och mor som inte passade mig.

Inte heller har jag sprungit på den där stora kärleken, så i viss mån får jag ju ge alla rätt som säger att jag inte träffat den rätte än. Det har jag ju uppenbarligen inte. Men sannolikt kommer jag inte heller att göra det, åtminstone inte som det ser ut per idag. Dels för att jag instinktivt ryggar inför de stora kärleksyttringarna som för mig känns konstlade och malplacerade, och som får mig att ifrågasätta de motiv som ligger bakom. Och dels för att jag inte saknar någon på det sättet. De två sakerna sätter effektivt stopp för "den rätte" att dyka upp. Och inte gör det något heller, för jag är då långt lyckligare som singel än jag någonsin varit i en relation.

I september firar jag 3 år som singel. Jo, jag firar. Och jag hoppas faktiskt att jag kommer få fira ett antal år till som singel - OM jag nu mot förmodan skulle träffa "den rätte". För skulle det nu finnas någon sådan i korten, så får det gärna dröja ett tag till.

Hur som helst, det är ju trevligt att kronprinsessan hittat sin prins, och det var ett jättefint bröllop. Dock slog det inte direkt an några romantiska strängar hos mig, vilket jag i sig inte reagerar på. Tills jag insåg att mina mest anti-rojalistiska och cyniska vänner satt och grinade större delen av dagen, de med. WTF? Är det bara jag som inte känner hjärtat svämma över av glädje och romantik över de lyckliga tu? Hur cynisk måtte jag inte vara då, om vi skall göra en måttstock över det hela, och där även de jag absolut inte hade väntat mig skulle reagera sitter som känslosamma mjukisnallar i en pöl av tårar? Hujedamig   

Jaja, det är som det är med den saken. När jag nu ändå är online, så kan jag ju passa på att bildblogga lite om fredag och lördag. Men jag varnar er - många bilder är det!

Fredag kväll. Alla barnen har kommit hem och myser med popcorn.

Popcornsflickan.

Popcorn ftw!

Himlen var jättehäftig sent fredag kväll.

Ljuset utomhus likaså.

Molnen var stundtals guldfärgade.

Sen blev himlen blå igen, och lustiga ljuseffekter uppstod. Som långa streck av molnen.

Mera ljuseffekter. Tyvärr är min kamera för dålig för att riktigt fånga skådespelet.

Sen blev molnen guldiga igen.

Det uppstod nya ljuseffekter.

Sen upphörde alltihop och himlen blev ljuvligt blå på nytt.

Vi läste kapitelbok om Blåbärshäxan.

Och till sist somnade de små liven.

Jag förberedde skattjaktspaket åt barnen till lördagen.

Ritade ett par enkla skattkartor åt dem...

...som naturligtvis måste prepareras lite så att de ser ut som riktiga skattkartor. Typ.

Skattkartorna är klara!

Lördag:

Dagen till ära inledde vi med prinsessgröt.

Det kom en riddare på vår lilla fest...

...och en prinsessa.

Vi åt frukost sent, så det blev en lättare lunch. Mackor med ost, kalkon, sallad, gurka, tomat och majonnäs. Och för att göra det lite extra festligt petade vi ner ett svärd i varje sandwich, och skar prinsess-/prinskronor av gurka och rädisor (tack för tipset, M!)

Till sandwicharna serverades det drinkar på hjärtbricka. Grön och röd Festis, dekorerad med kiwi och jordgubbar.

Efter lunchen tog middagsförberedelserna vid. Här en jätteskål med hemlagad potatissallad.

Vi blåste upp en massa ballonger, och barnen ritade fingergubbar.

Sen ritade de på papper också. Här är dotterns ritning, där hon har ritat kronprinsessan Victoria, ett lejon som heter Leo och en kofläckig gris som också lyder namnet Leo.

Lillebror ritade ett lejon som är ute och spatserar (tror jag) en ljuvlig sommardag.

Barnen bakade muffins med rivet citronskal och vit choklad i, som de senare skulle få dekorera. Notera de fina, rosa formerna.

Sen lektes det med dockhusen ett tag. Och ja, mina barn sliter jämt av sig kläderna här hemma. Det får de göra (det finns inget fult i nakenhet, även om jag undvikar att visa "full frontal" här i bloggen).

Har man fest, så lär man ju ha lite lekar också. Här leker vi "Sätta knorren på grisen", där dottern har ritat en mycket tjusig gris.

Dottern är först ut och lyckas pricka ganska bra.

Lillebror lyckades också riktigt bra.

Sen var det festmiddag. Hemlagad potatissallad, grillspett, majskolvar och en klick extrasaltat smör.

Muffinsen dekorerades med grädde, strössel och ett körsbär på toppen.

De smakade gott också!

Barnen får sina skattkartor.

Lillebror drar iväg först.

Kass bild, men den får vara med ändå. Gillar hur de intensivt studerar sina kartor här.

Lillebror har hittat sin skatt.

Dottern börjar närma sig sin skatt...

Där var den!

Skattpaketsöppning pågår.

Ja, så såg vår fredagskväll och lördag ut. För min del blev det en hel del matlagning, och jag diskade nog närmare sju miljoner gånger igår. Och då är det fortfarande disk kvar idag.

På dagens schema står det städning, vilket är den direkta anledningen till detta långa blogginlägg - jag har ingen lust! Men det är verkligen nödvändigt. Inte minst med tanke på att någon - jag nämner inga namn - återigen utforskat innehållet i sockerpaketet, denna gång i sängen. Inte att undra på att jag strax innan jag vaknade drömde att jag låg på en knastrig sandstrand...

Nåväl, det är väl bara att bita ihop och ta itu med städningen. Och under eftermiddagen tänkte jag att vi skulle lära oss trolla lite. Om jag nu hinner bli klar med städningen, vill säga...

Det är en regnig fredagseftermiddag, och jag laddar för en regnig helg med alla barnen hemma. Detta kräva sysselsättning för de yngre barnen (den äldre gör inget annat än att programmera, så han är sysselsatt ändå. Ska jag få loss honom från hans laptop, så lär jag ta till kofot och spett   ). Och eftersom det nu råkar vara kronprinsessans bröllop imorgon (och en kompis gifter sig också - Rickard Eriksson som grundade Lunarstorm), så tänkte jag att vi tar tillfället i akt och firar lite på den här kanten också, även om jag nu inte är nämnvärt intresserad av bröllopet i sig (tycker dock det är kul att se alla fina kläder, så tv'n lär nog stå på under spektaklet).

Vad göra då? Jo, barnen ska få baka prinsessmuffins i fina, rosa muffinsformar, och jag har handlat en stooooor kasse godis till kvällen. Godiset ska paketeras fint (undrar om jag har nåt prinsessigt paketpapper?), gömmas och jag ska rita skattkartor åt barnen. Sen kör vi väl lite lekar också, typ sätta svansen på åsnan och sånt. Funkar alltid för 4- och 6-åringar, och med tanke på att det är 30 år sedan jag själv gjorde det senast, så kan det nog bli rätt skoj för en annan med.

Sen vet jag inte vad mer jag ska hitta på...Barnen kan ju klä ut sig om de vill förstås, och vi kan pyssla lite. Och har vi tur, så regnar det inte hela dagen imorgon, så att vi kan gå ut en sväng och cykla lite.

Men jag har ett problem. Jag tänkte ju att vi får väl göra en prinsessmiddag också - men vad sjutton ska det vara för nåt?? Hmm....Prinskorv, kanske? Vad finns det mer för idéer på det temat, tro? Jag får fundera vidare på den saken.

Inför söndagen har jag också lite planer. Jag tog en sväng til Stadsbiblioteket idag och lånade en film och tre böcker som alla handlade om trolleri. Så på söndag ska vi trolla så det står härliga till här   Och så blev det även två mindre kapitelböcker att läsa innan sovdags. Kan nog bli en bra helg, det här.

Sen ska jag faktiskt göra en annan sak också. Om nu äldsta sonen är svår att få loss från sin laptop, så är då jag lika hopplös. Laptopen är det första jag drar igång på morgonen och det sista jag stänger av på kvällen. Det blir lätt så när man jobbar med den i studierna hela tiden - man fortsätter liksom vara online av bara farten sen, även om man inte gör något vettigt alls. Så den här helgen tänker jag ge mig själv ett tämligen omfattande datorförbud. Enda undantaget som kommer göras är för att skriva ihop PM'et som egentligen skulle ha varit in igår. Då kikar jag väl in på FB och i bloggen en snabbis också, men sen ska den baske mig stängas av igen. Och hör sen. Den här helgen ska jag först och främst vara bara mamma. Och så ska jag nöjesläsa, när barnen leker själva. Jag längtar!

Nu närmast ska jag snickra ihop en gigantisk laddning spaghetti och köttfärssås för första gången på flera år, tror jag. Det är en maträtt jag sällan gör, eftersom min första make gjorde det _jämt_, och jag åt mig rätt less på det under åren vi var tillsammans. Men idag blev jag sugen på det igen. Till kvällen blir det lite popcorn åt barnen, och efter att de somnat tänker jag krypa upp i soffan med min bok (Den tionde sånggudinnan av Carina Burman, som är gift med vår prefekt och som också hade en föreläsning om Fredrika Bremer i våras) och lite choklad. Perfekt fredagskväll, tycker jag   

Nåväl, jag signar off nu då, så får vi se när och om jag kikar in igen under helgen (ni får gärna komma med middagstips inför morgondagen btw, utifall jag trillar in här innan dess). Ha en riktigt skön helg, people!

Mina åsikter om män är inte alltid de mest politiskt korrekta. Många gånger idiotförklarar jag dem när de beter sig på ett sätt som för mig är obegripligt - vilket det många gånger är i sammanhang där det handlar om relationer av olika slag. Och många gånger finns det en poäng i mina åsikter. Men många gånger baseras de också på mina fördomar.

Dessa fördomar vill jag inte ha. Jag vill arbeta bort dem, eftersom de idag kan vara lika ödesdigra som mäns fördomar om kvinnor rent historiskt. Och första steget är en medvetenhet om att de finns.

Jag arbetar med jämlikhet, så jag om någon ska inte låta mina fördomar om män påverka mitt omdöme. För ordet "jämlikhet" handlar inte bara om kvinnans rätt i samhället - det handlar lika mycket om männens rätt. Och idag är det rent praktiskt så att männen många gånger är i underläge som en direkt följd av deras könstillhörighet. Samhället är så genomsyrat av jämlikhetstänkandet och kvinnans rättigheter, att det håller på att slå åt fel håll.

Många är de män där ute som noga väger sina ord för att inte bli anklagade för att ha ett kvinnofientligt beteende. Strafframarna för brott har skärpts så att brott mot kvinnor många gånger är allvarligare än brott mot män. Och det är faktiskt en lite skrämmande utveckling på många sätt, för vilka signaler skickar det till samhället idag, till de unga tjejer och killar som är framtidens kvinnor och män? Dels blir det ju en befästning av den traditionella synen på kvinnan som underlägsen mannen - hon måste ha särskilda, skärpta lagar för att hennes trygghet ska tillvaratas. Vilket är direkt kontraproduktivt i en debatt om jämlikhet och allas lika värde, att alla har lika rättigheter och skyldigheter i samhället. Och dels ger det signalen att kvinnor är mera värda, om de utdelade straffen blir högre om offret är en kvinna.

Notera att jag inte ifrågasätter huruvida ett brott mot kvinnor ska bestraffas - jag tänker här bl.a på de många tidningsartiklar man har läst genom åren där t.ex unga kvinnor våldtagits och gärningsmannen/-männen antingen går fria eller knappt får något straff alls - det är en helt annan diskussion som rör bevisbörda osv. Det jag pratar här om brott där straffskyldigheten fastslagits, och där man ska besluta om adekvat bestraffning för gärningsmannen/-kvinnan (där har ni förresten en annan fråga att diskutera - vi vill gärna göra yrkestitlar könlösa, i synnerhet de som är typiskt kvinnliga, men jag har aldrig hört någon ta strid för att det högst värdeladdade ordet "gärningsMAN" ska göras könlöst - för kvinnor begår ju också brott. Och hur många gånger har ni hört någon använda ordet "gärningskvinnan"?). Nå, ett litet sidospår där. Men det jag menar är att om vi ska kräva jämlikhet i samhället, lika lön och så vidare, så måste vi också kräva jämlikhet på ALLA punkter. Lika straff för lika brott, till exempel. Att bestraffa brott mot kvinnor högre än brott mot män är inte jämlikhet.

Jämlikheten har i många år nu varit en fråga om en kvinnokamp. Mannen har varit norm, och är det i många avseenden fortfarande. Men även om vi ännu inte implementerat jämlikheten på alla nivåer i samhället och även om det fortfarande finns en del gamla utdöende dinosaurier som faktiskt tycker att kvinnor är mindre värda än män, så har vi kvinnor lik förbannat vunnit striden för länge sedan. För vi kan när som helst ta fram vår könstillhörighet och använda den som ett vapen - en möjlighet männen inte har i dagens moderna samhälle (notera att jag refererar till det svenska samhället, med dess västerländska värderingar). Det är dessutom ett vapen de är helt och hållet försvarslösa gentemot. Det räcker att jag som kvinna säger att jag upplever mig sämre behandlad på grund av min könstillhörighet. Bra för kvinnorna, mindre bra för männen. För vad är det som säger att alla kvinnor använder det här på ett förnuftigt sätt? Vad är det som säger att hon inte tar till det vapnet därför att hon är arg över något och helt enkelt bara vinna över sin motpart? Och vad är det som säger att hon själv alltid ser skillnaden mellan saker som faktiskt har med könstillhörighet att göra, och saker som inte har det?

Jag gjorde själv det misstaget här om dagen. Hantverkaren som låste in sig hos mig (se tidigare inlägg) - min spontana tanke var att han låste in sig hos mig därför att jag är en ensamstående kvinna. JAG drog den slutsatsen. Och med vilken motivering gjorde jag det? Jo - det är sådant som män gör(!).

Ser ni? Till och med jag, som ARBETAR med frågor som det här, gjorde det misstaget. Jag drog mina slutsatser helt och hållet baserat på mina egna fördomar om män, och baserat på min egen könstillhörighet. Hur många gånger om dagen tror ni sådana saker inträffar i Sverige? Och tror ni alla som gör det misstaget kommer på sig själva i efterhand, och ifrågasätter varför de gjort det hela till en könsfråga även om de inte har någon som helst aning om de underliggande skälen till varför människan agerat som den gjort? Och vet ni vad det som är allra mest skrämmande är? Om jag skulle polisanmäla ärendet och dänga min egen könstillhörighet i bordet som motivering till varför han låst in sig hos mig, så spelar det ingen som helst roll vad han säger till sitt försvar. Det är inte en käft som skulle ifrågasätta mina känslor på den punkten, oavsett hur grundlösa de måtte vara! Fundera på den saken, vet jag.

Om utvecklingen fortsätter åt det här hållet, så riskerar vi att kvinnorna blir den förtryckande parten istället. Vi är redan på god väg dit. Vi håller på att göra det förbannat svårt att vara man i vårt samhälle. Ett samhälle som mina söner växer upp i. Mina söner är framtidens män. Kommer de vara slavar under en historiskt kvinnoförtryck? Ska de bestraffas för vad deras förfäder gjorde? Och hur kommer livet se ut för min dotter? Hon är det av mina barn som hela tiden får sitt eget värde bekräftat på grund av sin könstillhörighet. Killarna får det inte. De indoktrineras med att tjejer och kvinnor har lika värde OCH att de måste vara förbannat försiktiga med vad de säger och gör eftersom de till envar tid riskerar att någon där ute använder sin könstillhörighet som ett vapen emot dem. Det försätter dem i ett underläge gentemot kvinnor i allmänhet. Det är inte längre lika respekt mellan individerna som är huvudfrågan. Män åläggs restriktioner i sin frihet i förhållande till kvinnan. Han kan aldrig känna sig säker på att det han säger och gör inte upplevs som kvinnofientligt.

Så hur kommer vi till rätta med det här? Det är en synnerligen bra fråga. Jag har inga bra svar. Frågeställningen är så oerhört komplex och svår att definiera. Men det innebär inte att vi ska låta bli att ställa frågan. Någonstans måste vi hitta en balansgång där vi lägger vikt på respekten individer emellan och inte könstillhörigheten. Det ska inte vara en nackdel att vara man, och det ska inte vara en fördel att vara kvinna. Och vice versa. Inte därmed sagt att jag vill förespråka det könlösa samhället - jag tycker det är rätt trevligt med två olika kön och jag tror på att där även finns biologiska aspekter som åtskiljer oss från varandra utöver de rent fysiska - men jag vill förespråka det jämlika samhället. Kanske gör det mig till männens feminist, och kanske gör det mig till feminismens antikrist i kvinnors ögon. Be that as it may - jag kommer intill döden hävda att ett i sanning jämlikt samhälle innebär jämlikhet för alla.

Jag blev alltså väckt imorse av att hantverkaren hade låst in sig och stod och gastade "hallå" i min hall. Jag låg ju och sov, så jag kastade mig upp, slet åt mig morgonrocken och sprang ut för att kolla vad som stod på. Följande samtal utspelade sig:

Jag: Vad gör du här idag? Du ska ju komma imorgon!

Han: Ja...eh...jag kommer imorgon...eh...jag tittade i brevinkastet och såg att det låg post på golvet, så jag tänkte...ah...att du...eh...kanske inte var här. (han hänvisar till några reklamblad som kom igår kväll, och som jag inte hade brytt mig om att plocka upp. Det var inga mängder dock, bara 3-4 reklamutskick.)

Jag: Jaha? *tittar oavvänt på honom*

Han: Ja...*skruvar på sig och fortsätter efter en liten stund:*...Det luktar konstigt i trapphuset! Tror du någon har dött??

Jag: *höjer på ena ögonbrynet och fortsätter titta på honom* Nej, det tror jag inte.

Han: Eh...ja...*tittar in i lägenheten, på väggen i vardagsrummet som syns från hallen*...uhm...Du ska ha samma tapeter i hallen som i vardagsrummet, va? (Det vet han förbannat väl att jag inte ska, för det står alltid på deras arbetsorder vilken tapet det är frågan om).

Jag: Nej, det är inte samma. *släpper honom fortfarande inte med blicken*

Han: Öh...ja...är du hemma ett tag till? Så kan jag hämta boken, så får du visa mig?

Jag: Ja, jag är hemma en timme till.

Sen försvann han iväg, återvände efter 20 minuter med boken, och jag fick återigen peka ut den aktuella tapeten. Sedan åkte jag till UU på seminarium, men ju mer jag tänkte på saken, desto mer irriterad blev jag. För det fanns ingen som helst anledning att han skulle låsa sig in i min lägenhet på det där sättet - det är högst olagligt till och med - och jag beslöt att han inte skulle komma undan med det hela.

På eftermiddagen åkte jag således tillbaka in till stan, till hyresvärden, och fick prata med en av cheferna. Han bara gapade när jag återgav min berättelse, och var minst sagt upprörd och han sa klart och tydligt att hantverkaren hade över huvud taget ingenting i min lägenhet att göra när han inte var aviserad (vilket han inte var förrän imorgon, och med tanke på att min första fråga till hantverkaren rörde just att det var imorgon han skulle komma, och han hade bekräftat det, så fanns det inte utrymme att misstänka att han hade tagit fel på dag. Dessutom dök han upp utan några som helst verktyg eller dylikt med sig).

Jag påtalade även att om det nu var så att han var bekymrad för mitt ve och väl, och oroades över huruvida jag låg död i min lägenhet, så var det i alla fall inte hans sak att kliva in och ta reda på den saken, utan då får han kontakta hyresvärden eller ringa polisen. Chefen höll definitivt med mig. Och när jag berättade hur han hade börjat fråga om tapeterna, så fnös chefen och sa: "Det VET han redan! Det står på deras order!"

Jag begärde att tapetseringen skulle skjutas upp tills i augusti, och sa att den här hantverkaren sätter inte sin fot i min lägenhet igen. Då frågade chefen om det gick bra med någon annan från samma företag, vilket jag godkände (cred till chefen för den frågan - mycket bra). Jag förklarade även att det sitter ett säkerhetslås på min dörr, men att detta inte fungerat alls sedan jag flyttade in. Nu hör det till saken att dessa säkerhetslås är något hyresgästerna själva får beställa och betala för, det ingår inte i Studentbostäders åtaganden (dock ska de godkänna installationen av ett sådant). Jag begärde att hyresvärden skulle byta ut det trasiga säkerhetslåset och installera ett nytt åt mig, på hyresvärdens bekostnad. Min motivering var kort och koncis: "Jag och mina barn måste kunna känna oss trygga både när vi är hemma och när vi inte är det." Han accepterade det utan att ens blinka.

Sedan begärde jag även att skyltningen av mitt namn både på dörren och nere vid entren skulle ändras från att visa mitt fulla namn (det är också enbart jag som är listad både med för- och efternamn) till att antingen visa mitt förnamns initialer och mitt efternamn, eller också enbart mitt efternamn, så att det blir könsneutralt. Ju färre som vet att det är en ensamstående kvinna som bor här, desto bättre. För vad tror ni? Hade hantverkaren bara klivit in om det varit en man som bodde här? Eller det stått flera namn än mitt på dörren? Skulle inte tro det. Chefen skulle iaf ombesörja även detta. Samt ta itu med de arbeten som inte färdigställdes i lägenheten i vintras (jag skickade in en rapport om saker som behövde åtgärdas, men de gjorde bara hälften. Och jag påtalade även att någon hade varit in i mitt sovrum också, trots att inga arbeten skulle utföras där).

När jag gick därifrån råkade jag få syn på en gammal kompis som jobbar på samma bolag, och som jag inte sett på flera år. Jag passade på att heja på henne några minuter (hon hade fikarast), sen gick jag till bussen. Och det kan inte ha varit mer än 25 minuter efter att jag gick från hyresvärden, så ringde han upp mig (förresten var han öronbedövande snygg, ska ni veta. Och ringmärkt, som tur var...så man inte får några vilda idéer   ). Han berättade att han hade pratat med hantverkarens chef, och att denne i detta nu var på väg ut till området där jag bor för att ta ett snack med hantverkaren och fråga vad fan han höll på med. Mera cred för det, till båda cheferna. Agerar omedelbart, sånt gillas. Sen var det ett par detaljer, och jag hörde på honom att det var något mer han ville säga. Vad vet jag dock inte, för han kom inte riktigt till skott, men jag gissar att det fanns en outtalad fråga om huruvida jag ämnade polisanmäla någonstans där.

Så. Det var hela historien. Hantverkaren är portad från min lägenhet för tid och evigt och jag får nytt säkerhetslås. Hädanefter kommer alla hantverkare som ska utföra något som helst arbete ringa mig och boka tid för detta, och de får inte använda sina områdesnycklar för att ta sig in. Jag får nytt säkerhetslås, könsneutral namnskyltning och tapetseringen är uppskjuten på min begäran (just nu vill jag inte se en hantverkare ens, än mindre ha en sådan i min lägenhet en hel dag).

Dessutom passade jag på att fråga min kompis som ju jobbar åt samma bolag (fast en annan avdelning) hur det var med den här 2-årsregeln (att man får företräde till de vanliga lägenheterna efter 2 år som studenthyresgäst), och den är tydligen kvar trots ägarbytet - hurra! Då kan jag byta lägenhet via internkön sen, istället för att behöva ställa mig i ny kö   

Så, allt som allt, trots att dagen blev lite hej-kom-och-hjälp efter den abrupta starten, så är jag ändå nöjd med den.