Idag fyller dottern 6 år. Min stora lilla flicka...Saknar henne som fan. Hon är hos sin pappa idag. Hade jag varit lite piggare, så skulle jag ha åkt dit, men som det är nu, så är jag fortfarande däckad av feber. Men vi har iaf pratat på telefonen :-)

 
Mammas tjej, här lite drygt 2 månader gammal.

 
Storflickan, i januari i år.

Jag borde plugga, men känner mig helt slut i huvudet. Dessutom snurrar en massa tankar, som är långt från allt av studier. Har suttit och tittat på kort från de senaste 6 åren, och jag kommer på mig själv med att tänka att något har blivit fel på sistone.

Efter ett tag kommer jag på vad det är. Nånstans i början på juni iår var det något som hände. I samma veva som jag fick ryggskott, i samma veva som jag började röka igen (försöker sluta igen nu förresten), och i samma veva som jag dumpade ungdomskärleken. Och sen dess har ingenting varit riktigt som det ska vara. Jag har varit trött, irriterad, less, oengagerad och jag vet inte allt.

När jag tittade på alla dessa foton från de senaste 6 åren, både på dottern och på minstingen, så slår det mig plötsligt vad som känns fel. Det är en saknad. Jag saknar de där småbarnsåren, saknar hur vi har levt, barnen och jag. Saknar att prioritera familjelivet högst av allt, och att kunna åsidosätta studierna till fördel för barnen med gott samvete. Jag saknar att ha barnen runt mig hela tiden. Saknar att veta att det kanske blir flera familjemedlemmar med tiden, att det skulle bli flera barn.

Kanske är det helt enkelt fel att lägga så mycket krut på studierna, utbildningen och min framtida karriär. Kanske borde jag istället tänka om, gå tillbaka till den ursprungliga planen. Jag mådde så mycket bättre då. Livet var så mycket mera underbart då. Det var barnen och jag, och det var det viktigaste i hela världen. Visst var jag trött och sliten då med, men ändå...på det hela stora mådde jag mycket bättre då.

Jag skulle nog kunna tänka mig flera barn. Eller jo, jag kan definitivt tänka mig flera barn. Som jag hade tänkt från början. Ingen man, bara barn. Åka till Danmark. Så får det nog bli. Familjen känns inte riktigt klar ännu. Det saknas några familjemedlemmar. En eller två. Kanske tre, rent av. Vem vet.

Grattis på födelsedagen, min stora, vackra, kloka, envisa flicka. Världens bästa, Mamas stjärna. Mitt hjärta.

 

Morgana

4 oktober 2009 18:42

Grattis till stora tjejen M och världens bästaste mamma A! :-)

Tusen kramar
/Morgana

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Kära blogg, jag vet att jag har försummat dig under lång, lång tid. Men jag har liksom inte haft varken ork eller lust att skriva på länge.   2011 var ett tungt år. Gick tillbaka igår och skummade igenom gamla inlägg, och såg hur året utvecklade ...

Jag har både svårt att hinna med saker och ting numera, och svårt att orka med. Och nu, när jag dessutom har två bloggar, så är det verkligen svårt att hinna med. Jag skriver nu även på http://rhetorica-galactica.bloggplatsen.se/ , som är en "publik"...

Jag har ju sovit hela dagen, så nu inatt har det inte blivit mycket sömn. Istället har jag repat upp mohairtröjan jag stickade i vintras, som blev på tok för stor, och börjat sticka den i en storlek mindre, i sällskap av fjärde säsongen av Sex and th...

Så. Idag blev jag opererad. Sov inte särskilt mycket inatt, var så rädd att försova mig, så jag har vilat mycket idag. Fick vänta ända till kl 11 innan det blev min tur, så jag sov större delen av förmiddagen efter att jag hade fått en säng. Sen sov ...

Imorgon är det dags. Då ska jag in på Ackis tidigt på morgonen för en mindre operation, där de ska gå in i livmodern och ta prover inuti livmodern samt livmoderhalsen för att utesluta cancer. Det känns rätt så lugnt fortfarande och just nu är det job...