Lugn dag idag. Blev skälld lite på av P, som hävdar att han andock inte är arg på mig, men att jag inte alltid har rätt. Nepp, det har jag inte, men det har inte han heller, för den delen ;P Över huvud taget är hans (icke befintliga, enligt honom) ilska inget som gör mig arg, tvärt om. Det får mig att le. Han har reagerat på något jag sagt/skrivit, känt sig träffad, alltså åstadkom jag något med det jag skrev. Väckte en reaktion. Det var också det som var mitt syfte, för alla som läst just det inlägget. Att väcka någon form av reaktion, inte att övertyga. Bara att få folk att tänka lite. P är inte heller den enda som reagerat, som tror sig vara den ena enda jag skrivit till/för/om. Det är en annan rätt intressant grej med att blogga. Det finns alltid ett antal som tror sig vara den enskilde mottagaren av mitt budskap. I själva verket kan jag ha fått kommentarer från 27 olika människor som alla känner sig som den enskilda mottagaren, och på olika sätt, beroende på deras eget ställningstagande i frågan. Inte heller hjälper det att säga att så inte är fallet, för de känner sig lika träffade allihop, och vägrar tro på mig.

Det jag säger dissekeras utifrån den enskildes egna erfarenheter och kunskaper om livet, universum och allting, och ibland går dessa erfarenheter och kunskaper på tvärs av mina, vilket jag givetvis får höra. Då är frågan - är det den som tolkar mitt budskap som har tolkningsföreträde, eller är det jag som har skrivit det? Eller är det den som känner igen sig i positiv bemärkelse, som kan relatera till de problem jag belyser, och som håller med mig? Fundera lite på det. För det är faktiskt inte så enkelt som att jag har tolkningsföreträde till det jag själv har skrivit. Om så vore fallet skulle ingen bestrida min rätt att ha det. Och det händer emellanåt. Emellanåt möts jag av att någon envist påstår att jag tycker si och så i en fråga, och det spelar ingen roll om jag säger att det inte är så. De har bestämt sig för att det är så, och att jag rimligtvis är den enda som kan avgöra den saken tycks inte höra dit alls. Rätt respektlöst egentligen, när jag nu tänker på det. Och det åtföljs alltid av kommentarer som innebär att det är mitt eget fel att jag tolkas på ett sådant sätt att man blir förbannad, att det är jag som skrivit dåligt/felaktig/löksoppa. Men är det det egentligen?

Om 400 personer läser min blogg, och 397 av dem förstår alldeles utmärkt vad jag menar...är det ändå de 3 övriga som har tolkningsföreträde? De som tog det personligt, som såg sig själva som den enskilda mottagaren av det man skrev, och som tolkade det hela som ett negativt påhopp på dem själva, fastän jag inte hade en tanke på just dem när jag skrev? För det är så det ser ut, förstår ni. Jag skriver personligt, och ni drar alla era egna slutsatser kring det jag skriver, baserat på era egna erfarenheter och hur väl ni känner mig. Ni drar era slutsatser utifrån faktorer jag inte känner till när jag skriver mina blogginlägg, som jag inte väger in alls, och som för mig är helt och hållet egala, eftersom jag faktiskt inte skriver om just er. Det är en slutsats ni själva drar, och som ni själva får stå för.

Den bild ni får kan aldrig visa hela sanningen om vem jag är, hur jag tänker, hur jag fungerar. Den är bara en bild ni själva skapar utifrån något som egentligen är väldigt bristfällig information. Ni skapar en tredimensionell bild av något fyrdimensionellt (jag) baserat på ett antal lösryckta tankar, bilder och att ni träffat mig i varierande omfattning. Betänk då att jag under en dag tänker hundratals, tusentals tankar. På en vecka ännu mer. På en månad, på ett år...det blir ofantligt mycket. Och här i bloggen finns det just nu 357 inlägg. Detta blir nr 358. Och av dessa 358 inlägg så meddelar de flesta bara vad jag haft för mig just den dagen, inte vad jag tycker om saker och ting. Så lite gör ni er bedömning på. Betänk det, nästa gång ni gör upp er åsikt om någon baserat på vad ni sett och hört under några minuter av den människans liv. Betänk hur det skulle vara om någon tog en enda mening eller ett litet stycke, plockade det ur sin kontext, och gjorde upp sin uppfattning om er baserat på enbart det. För man behöver inte vara kändis för att råka ut för det. Det räcker att ha en blogg som är tillgänglig för alla.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Kära blogg, jag vet att jag har försummat dig under lång, lång tid. Men jag har liksom inte haft varken ork eller lust att skriva på länge.   2011 var ett tungt år. Gick tillbaka igår och skummade igenom gamla inlägg, och såg hur året utvecklade ...

Jag har både svårt att hinna med saker och ting numera, och svårt att orka med. Och nu, när jag dessutom har två bloggar, så är det verkligen svårt att hinna med. Jag skriver nu även på http://rhetorica-galactica.bloggplatsen.se/ , som är en "publik"...

Jag har ju sovit hela dagen, så nu inatt har det inte blivit mycket sömn. Istället har jag repat upp mohairtröjan jag stickade i vintras, som blev på tok för stor, och börjat sticka den i en storlek mindre, i sällskap av fjärde säsongen av Sex and th...

Så. Idag blev jag opererad. Sov inte särskilt mycket inatt, var så rädd att försova mig, så jag har vilat mycket idag. Fick vänta ända till kl 11 innan det blev min tur, så jag sov större delen av förmiddagen efter att jag hade fått en säng. Sen sov ...

Imorgon är det dags. Då ska jag in på Ackis tidigt på morgonen för en mindre operation, där de ska gå in i livmodern och ta prover inuti livmodern samt livmoderhalsen för att utesluta cancer. Det känns rätt så lugnt fortfarande och just nu är det job...