Jag förvånas ibland över andra människor. Jag som trodde ingenting kunde förvåna mig längre. Men ju äldre jag blir, desto mer påtagligt blir det hur det heteronormativa styr precis allting, och jag får allt större förståelse för hur alla som står utanför normen känner ett behov av att kämpa emot det heteronormativa. Även jag börjar få det behovet.

Jag har aldrig kommit ut ur garderoben officiellt. Jag anser att min sexuella läggning är något alla andra än mina partners och de vänner jag väljer att delge det ska skita i. Inte bara har de inte med saken att göra, jag tycker faktiskt inte de SKA intressera sig för det alls. För vad säger det om människan som sådan, när man lägger stor vikt vid att tycka till kring någon annans sexuella läggning? Då har man fanimig för lite att göra, tycker jag.

Jag har insett att de kretsar jag rör mig i är kretsar som heteronormativa har svårt att förstå sig på. De förstår inte att våra genusdiskussioner ligger på en helt annan nivå än deras gör. De förstår inte att det för oss inte är några konstigheter i att kvinnan är den som lagar bilen, och mannen är den som lagar mat med ett barn på höften. De förstår inte att vi är många tjejer som faktiskt inte vill leva tillsammans med någon på heltid, att vi tycker det är förbannat skönt att inte ha någon där jämt, precis som många av männen tycker så.

Jag har till sist insett att det faktiskt finns ett "vi" och ett "dem", och att jag utan att blinka ställer mig i den grupp som inte är heteronormativ. Jag är beredd att acceptera att många vill ha den konstanta tvåsamheten, att det ger en trygghet osv, och jag är beredd att acceptera att samma tvåsamhet ofta kommer med könsstereotypiska roller. Jag önskar bara att "de" då kunde acceptera att det inte ser likadant ut för oss. Att vi inte har samma behov av att genusplacera varandra, att vi inte behöver den ständiga tvåsamheten, att vi har vår egen trygghet på egen hand.

Jag ser inte mina vänner som antingen-eller i frågan om manligt och kvinnligt. Sådana bilder finns inte i mitt huvud. Min kompis M är i mina ögon en av världens vackraste kvinnor, både i sätt och utseende. Hon är Kvinnan med stort K, urmodern med en barnaskara som bara växer och växer. Men hon är också stentuff och tar ingen skit, precis som vilken machokille som helst. Hon klipper sina egna gräsmattor, bor i eget hus, målar sina egna väggar och behöver ingen karl för att försvara sin dygd. Och gud nåde den som gör illa hennes barn. Hos henne finns både kvinnligt och manligt i samma kropp, om man vill leta efter de stereotypa sakerna. Men det är inte det jag ser. Jag ser människan M, som besitter så mycket styrka, glädje, inspiration och kunskap. Jag bryr mig inte om huruvida hon har bröst eller pitt, det är mig fullkomligt egalt.

Samma sak är det med min vän E. Machokille, kör motorcykel, röker cigarr, singel, inga barn. Den stereotypa singelkillen. Även han fixar själv. Han mekar sina MC's och lagar sina bilar precis lika väl som han fixar de läckraste trerättersmiddagar. Han behöver ingen kvinna för att sköta "fruntimmersgörat". Inte heller han längtar efter den där ständiga tvåsamheten. Också han är en av de underbaraste personligheter jag vet om. Allt, allt, berättar jag för honom. Det finns inget jag inte vågar säga, eftersom jag vet att allt jag säger vilar säkert där. Precis som allt han berättar vilar säkert hos mig.

Jag har många sådana vänner. A, som är pappaledig, och får rycka ut på gamla jobbet och laga en grej med ungen på höften. Ett uttryck som annars varit förbehållet kvinnorna. Att göra saker "med en unge på höften". Men varför ska det vara så? Killarna som blivit pappor i min omgivning gör exakt likadant. Föräldraledigheten fördelas lika, och det är inga konstigheter att mammorna är först ut i jobb medan pappan tar ut föräldraledighet den första tiden. Det är precis lika vanligt som något annat.

Min vän S, som valt celibat i några år nu, efter att ha varit professionell musiker och "tagit det som bjöds". Även det är något som ses på som lite suspekt. Det faller inte innanför normen att vara singelkille i hans ålder och självmant välja bort sex, i synnerhet inte när kvinnorna kastar sig vid hans fötter så fort de får tillfälle. Men för honom är det ett vettigt val att göra, och för oss som står honom nära finns det ingen anledning att ifrågasätta det. Skulle inte falla oss in ens.

Dessa människor tillhör mina bästa vänner. Det är de som alltid förstår mig, som har varit utsatt för samma frågeställningar som mig. De som vet hur det är att bli behandlad som en udda fågel, att bli misstrodd för att man hävdar fungera på ett annat sätt än det som är norm, att till och med bli kallad lögnare av den anledning. Är det så underligt att så många av oss inte ens ids diskutera med er, och aldrig ens nämner våra åsikter kring tvåsamhet, sexualitet och dylikt med er? Vem fan ids stånga huvudet mot väggen? Vi har inget behov av att övertyga er om att vi har rätt - varför ska ni då prompt övertyga oss om att ni har rätt? Vi skiter ärligt talat i vilket. Couldn't care less. Fortsätt gapa och skrika och inte förstå er på oss som är lite udda i era ögon. I våra ögon är det vi som är de normala, inte ni. Fundera på det nästa gång ni försöker köra era heteronormativa, trångsynta åsikter ner i halsen på oss.

 

Morgana

5 juni 2009 18:07

Här är full rulle, men åååååååååh vad jag gillar ditt inlägg!!! Hade inte kunnat skriva det bättre själv ;-)
PUSS på dig, du vackra, starka kvinna!!!
Och tack för dina ord... Står här och bara ler, glad ända in i själen.
Kram
/Morgana

 

/A

5 juni 2009 18:19

Inte ett osant ord, inte en töjd sanning någonstans. Precis så tycker jag om dig, du underbara människa! :-)

Puss och kram, och ha så skoj i morgon! :-)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Kära blogg, jag vet att jag har försummat dig under lång, lång tid. Men jag har liksom inte haft varken ork eller lust att skriva på länge.   2011 var ett tungt år. Gick tillbaka igår och skummade igenom gamla inlägg, och såg hur året utvecklade ...

Jag har både svårt att hinna med saker och ting numera, och svårt att orka med. Och nu, när jag dessutom har två bloggar, så är det verkligen svårt att hinna med. Jag skriver nu även på http://rhetorica-galactica.bloggplatsen.se/ , som är en "publik"...

Jag har ju sovit hela dagen, så nu inatt har det inte blivit mycket sömn. Istället har jag repat upp mohairtröjan jag stickade i vintras, som blev på tok för stor, och börjat sticka den i en storlek mindre, i sällskap av fjärde säsongen av Sex and th...

Så. Idag blev jag opererad. Sov inte särskilt mycket inatt, var så rädd att försova mig, så jag har vilat mycket idag. Fick vänta ända till kl 11 innan det blev min tur, så jag sov större delen av förmiddagen efter att jag hade fått en säng. Sen sov ...

Imorgon är det dags. Då ska jag in på Ackis tidigt på morgonen för en mindre operation, där de ska gå in i livmodern och ta prover inuti livmodern samt livmoderhalsen för att utesluta cancer. Det känns rätt så lugnt fortfarande och just nu är det job...