Ja, herregud...Jag har en av mina morbröder i min vänner-lista på Facebook. Han lyckades snoka rätt på mig där, och i ett svagt ögonblick fick han komma in på min Vänner-lista. Det vill säga, han hade en video på mig från 1977 (jag var 5 år) som jag gärna ville se, men som jag inte kunde komma åt annars.

Nu vet jag inte riktigt om jag ska plocka bort honom eller ej. Vuxna människan, pensionerad till och med, men han är fjantigare och pinsammare än någon tonåring jag någonsin råkat ut för. Totalt analfixerad, och med en pinsam förmåga att kräkas ur sig en kombination av kvasifilosofiska och semireligiösa floskler, citat och annat trams i tid och otid. Och så dessa evighetslånga statusuppdateringarna, som till större delen handlar om tarmsköljningar med grönsåpa och fan vet allt (jag sa ju att han var analfixerad)...Jo, jag skämtar inte. På Facebook. Publikt. Man skäms ju. Men han har alltid varit sådan.

Den här morbrodern är definitivt den av mina tre morbröder som varit mest flummig. Han har varit gift två gånger och har fyra barn. Första äktenskapet gick åt helvete. Frugan var psykiskt sjuk på något vis, och åtminstone de två yngsta av de tre barnen hamnade under en period på barnhem. Min kusin H har berättat hur hon tvingades äta sina egna spyor med tesked ifall hon kräktes på barnhemmet...

Många år senare kom äktenskap nr 2. Han reste till Ceylon/Sri Lanka bland annat för att leta ädla stenar. Han kom hem med en 25-årig singalesisk fru också - Celi. Hon gav honom en son, och ett antal år senare skildes de. Vilket nog var lika bra, för min morbror blev ju inte direkt "bättre" under åren som gick. Han hade t.ex ett jäkligt skumt sätt att se på en, stirra på en på ett sätt som fick en att tro att han just där och då var ifärd med att få ett hjärnaneurism, eller möjligtvis bara var skvatt galen. Och så kunde han inte prata normalt med en, utan det var alltid i en belärande, föreläsande ton, fast samtidigt på ett sätt som fick en att undra om han drev med alla som hade undervisning som yrke, eller om han kanske hade en gärdssgårdsstör inlindad i taggtråd uppkörd någonstans. Som sagt, en mycket märklig figur.

Han jobbade som patolog under många år, och alla de åren förbättrade inte precis hans beteende. Spritångor, kanske? Fan vet. Jag vet bara att han började umgås med allt konstigare människor. Som Wenche. Något psykfall han plockat upp någonstans och försökte "hjälpa", eller vad det nu var han gjorde. Och här pratar vi psykfall i ordets rätta bemärkelse. Én gång hade hon kletat in håret i olika målarfärger, alltså riktig väggfärg, och tyckte hon var jättefin med de där klattarna av målarfärg i sitt röda hår. En annan gång hade hon pyntat frisyren med hallonsylt. Inte alla hemma där, inte...

Hur som helst...jag vet inte riktigt vad jag ville säga med det här inlägget. Prata av mig, kanske. Kanske var det bara det. Eller kanske inte. I vilket fall ska jag nog sova nu och hellre tänka på äppelgröna byråar med vita prickar.

Dagen är nästan slut. Ett barn sover, ett barn vaket. Minstingen har blivit allt mer snorig under dagen, och var så matt på eftermiddagen att han toksomnade. Sedan vaknade han och var törstig, eftersom han blev täppt och andades genom munnen när han sov, så nu är han vaken.

Det har varit en rätt så lugn dag. Barnen var lite allmänt stökiga ett tag efter att jag berättat att det inte blev något lekland idag, men över lag har det varit en okej dag. Vi har varit inne större delen av tiden, undantaget ett par vändor i tvättstugan och en sväng på affären. Det var inget mysigt ute alls idag, solen sken men det blåste iskalla nordanvindar.

Vi har i vanlig ordning bakat lite, och idag blev det frallor med inbakade ägg, och en morotskaka. Den sistnämnda var kanongod, tyckte jag, och väldigt enkelt att göra. Receptet finns här. Frallorna var också goda, och barnen uppskattade den udda varianten med ägg inuti. Men så älskar de ägg också då. Receptet på dem finns här, men man måste registrera sig som medlem först (kostar inget). Receptet heter "Rundstykker med innbakte egg".

Frallor med innbakade ägg.

Morotskaka.

Har ställt upp den ena av barnens två stafflier nu, och plockat fram de överlevande white board-pennorna (måste köpa nya), så de senaste dagarna har det ritats mycket på den. Roligast är när de ritar en saga, och först börjar med en grej, sedan suddar lite här och suddar lite där, ritar lite nytt osv, medan historien utvecklar sig och går vidare. Måste ladda videokameran nån dag och filma dem när de gör det :-)

Barnen ritar och berättar en saga.

Annars så har jag gått och sneglat på lilla byrån i hallen de senaste par veckorna. Den är tråkigt björkig och obehandlad, och det kliar i den kreativa nerven. Jag funderar på att måla den äppelgrön, i brist på äppelgröna sekretärer. Jag har ju i sanningens namn inte heller plats för en sekretär här i min pyttelilla lägenhet. Så jag funderar på att måla byrån. Men jag vill göra något mer med den också, fast jag kan inte riktigt bestämma mig för vad.

Tråkig byrå.

Kvällen spenderas framför tv'n, i sällskap av stickningen, som vanligt. Mina lördagskvällar består inte direkt av några krogrundor *s*.

Diagonal Lace Sock.

Det  hände en kul grej nyss förresten...Minstingen är snorig och mammig och klättrar på mig medan jag sitter och skriver, varpå han lyckas riva omkull ett glas saft som står på bordet, och halva vardagsrumsgolvet täcks av saft. Typ. I alla fall, som om det inte var nog med det, så ligger 5-åringen på soffan bredvid mig, där hon slocknade tidigare ikväll. Hon brukar ligga som en död när hon sover, och knappt röra lillfingret, men inte ikväll - tror ni inte ungen vänder på sig bråkdelen av en sekund efter att glaset gick i golvet, trillar ur soffan och rakt ner i saftpölen - men fortsätter sova! T-shirten är dyngsur och hon har just ramlat i golvet, men hon reagerar inte ens! Då kunde jag inte annat än skratta. Här sitter man med en klättrande 3-åring i famnen, bärbara datorn högt uppe i luften för att förhindra en saftrelaterad katastrof, och på golvet ligger dottern och sover sött i en saftpöl...jag säger då det. Vem behöver underhållas av tv'n?? ;)

Just ja, jag glömde nästan: Gardinerna är klara och uppe nu. Men de är lite ensamma. De behöver sällskap av nånting flortunnt och guldigt, tror jag...

Nya gardiner. Kass bild, men det beror på att jag fick torka min tvätt inne idag (var bara en torktumlare ledig, och den visade sig vara trasig), och jag vill inte publicera mina onämnbara på bloggen ;)

Så föds ännu en kategori i min blogg - Inspiration. Nu och då trillar jag över något som får mig att bli handlöst kär, hejdlöst inspirerad eller bara helt enkelt glad. Idag var det den här:

Tapet från Midbec, ur Beautanical-serien.

Jag vet inte varför jag föll så handlöst för just denna. Rent krasst är den alldeles för plottrig och...ja, inte jag alls. Men samtidigt har jag upptäckt att jag börjar vända lite, börjar gilla saker jag tidigare skulle ha ratat rakt av. Den här gillar jag så mycket att jag ska kolla om någon av stadens färgaffärer har den i sitt sortiment eller kan ta hem den, och köpa på mig en rulle eller tre. Bara därför att. Förr eller senare kommer det finnas en vägg som säger åt mig att den vill ha just en sån tapet, och då får man ju se till att vara beredd, eller hur? :-)

Ingen riktig bra start på dagen. Gick ut i tvättstugan tidigt, bara för att hitta ett gäng kärringar som hunnit alldeles före mig, som ockuperat alla maskiner samt hade typ 17 proppfulla Ikeakassar vardera med tvätt. Bara att vänta några timmar innan man går ut igen, med andra ord.

Sen ringde Michis nyss och ville ändra planerna på att åka till Leklandet med barnen, för kompisen hon skulle göra sällskap med (som ju då också har barn) hade fått någon form av förhinder. Måttligt kul. Barnen har sett fram emot det här i flera veckor och kommer bli SÅ besvikna, och jag måste planera om hela min dag.

Ingen springträning idag, som tänkt då, och den ostörda studietiden jag hade planerat in efter träningen ryker också. Men värst är barnens besvikelse. Det är nackdelen med människor som inte har barn själva, de förstår inte riktigt hur besviket ett barn kan bli över att något de sett fram emot så länge inte blir av. Det spelar ingen roll att man bokar om det till veckan efter eller ens dagen efter, det blir inte samma sak. I den här åldern är det som att ha bli lovad det man önskar sig allra mest i julklapp, och sedan upptäcka att man fick något annat. Det är en julklapp, men inte den man blivit lovad.

Jaja...inget att göra åt. Jag får försöka hitta på något annat roligt åt barnen istället, för att dämpa besvikelsen. Hade jag haft pengar, så skulle jag ha åkt dit själv, men eftersom plånboken just nu bara består av ett stort vakuum, så får jag hitta på något annat.

Apropo ingenting, så tror jag det flyter ett svart hål runt i min lägenhet. Det måste det göra. I det svarta hålet trillar det ner studieinspiration, kom-i-håg-saker och en och annan strumpa, det är jag övertygad om. Konstigt nog har antimaterian ingen som helst dragningskraft på disk, tvätt, dammråttor och grus. Synd, för då hade jag ju haft en vettig användning för det åtminstone.

Nåväl. Lite mera kaffe, lite musik (testar just nu Telias Music Player), och planera om dagen härnäst då.