Tänk att det ibland ska vara så svårt. Att man hela tiden ska behöva välja. Varför kan inte saker och ting bara vara självklara? Nån gång ibland iaf?

Jaja.

Boken var bra iaf. Har läst klart den nu.

Jag behöver åka till Norge två gånger i år förresten. Det kommer snart trilla ner en inbjudan här. Då bara måste jag ju åka. Också.

Jag önskar mig:

Berner Sennen. Bild lånad från Doremis Kennel.

Berner Sennen. Har alltid önskat mig ett par stycken Berners. Vi hade såna när jag var liten, och jag har alltid älskat den här rasen. Jag vill ha egen kennel, rent av. Börja med en tik, och med tiden utöka med en till.

Jack Russel.

Jag vill ha en Jack Russel också. Pigg liten rackare, lagom för barnen att gå i koppel med, i motsats till den stora, starka Bernern (som för all del brukar vara snäll och lugn, men 50 kg hund är alltid 50 kg hund). Festlig liten rackare, som kanske även kan sätta lite extra fart på den stundtals lite sedata Bernern, och på så vis bli en bonus-motionskompis för denna/dom.

Ragdoll.

Bara för att. Gillar katter, de är oberoende varelser med både temperamente och personlighet, och jag gillar det lite uppkäftiga och oberoende hos katter. Och sen är ju just den här Ragdollsvarianten så vacker! Kan tänka mig att syssla med uppfödning även av dessa.

Jag fick ett bokpaket idag. Råkade beställa en bok strax innan påsk, och idag kom den. Jodå, du läste rätt. Jag råkade faktiskt beställa den. Det är nämligen så att jag är medlem i flera av de "bokklubbar" som Adlibris har, vilket i praktiken bara innebär att de skickar ut ett mail och berättar om intressanta böcker man kan få köpa till bra priser. Utan ett ord är en sån bok. Det kom ett mail som presenterade boken, med en länk där man kunde läsa mer och även köpa den. Eller åtminstone var det så jag uppfattade det. Så jag klickade på länken för att läsa mer om den, men det visade sig att jag med det enkla klicket beställde den.

Jag hade givetvis kunnat mailat dem och avbeställa boken, men jag tänkte att vad sjutton...jag ville ju läsa den. Så beställningen fick ligga kvar. Och sen blev det påsk och allt sånt, och jag hade helt glömt bort den, tills den dök upp idag. Började bläddra i den på eftermiddagen, läste några kapitel, och fick sedan lägga mig och sova en stund bredvid min redan sovande son. Dottern har varit hos sin pappa i Stockholm sedan igår, så det var bara vi två hemma. Slagen efter de myckna promenaderna även idag (Dagis -> Universitetet -> hem), där jag från skolan och hem även hade en vilt stretande Emma i koppel (jag svär, den hunden nosar och luktar på saker som om hon plötsligt fått ett luktsinne och måste upptäcka hela världen på nytt NU och inte en sekund senare. Satan, vad hon drar!). Och nu är min mens äntligen ifärd med att dra igång, så jag har varit lite matt idag. Och trött. Blev alldeles för sent även igår, med tanke på hur tidigt jag skulle upp idag. Hur som helst, somnade gjorde jag, och det med besked.

Vaknade till efter nästan 1½ timme, när Michaela kom för att plocka upp Emma. Mosig, trött, torr i munnen satte jag mig upp i soffan och pratade lite om hennes nya jobb och den hierarki och prestige som råder där, innan hon tog Emma med sig och åkte hem. Minstingen sov fortfarande sött, och hade inga planer på att vakna, så jag satte mig att läsa igen. Ignorerade behovet av städning, diskande, tvätt, studier...bara läste. Det händer inte ofta numera att jag kostar på mig det. Men nu ska jag ta itu med lite disk här, tror jag, och lite annat smått och gott, innan jag fortsätter läsa.

Har fått hem dottern nu också, så allt som allt mår jag lite bättre nu. Jag gör alltid det när jag har fått exet ut genom dörrarna igen. Jag måste helt enkelt ordna så att han inte kommer hem till mig vid de här bytena, för jag blir fysiskt illamående av att ha honom här. Allt gammalt skit, allt han låtit mig genomgå, all förnedring har börjat välla fram allt mer, som om det gått hål på en varböld. Jag äcklas av hans närvaro och alla fysiska minnen jag har av honom. Jag känner mig fysiskt kränkt av hans närvaro i mitt hem. Han har inget här att göra. Jag vill inte ha honom här, inte släppa in honom innanför min dörr. Så jag skyndar alltid ut i hallen när han kommer, för att hindra honom från att komma längre in än så. Och alltid när han har gått, så känner jag ett akut behov av att städa min hall. Åtminstone dammsuga. Äcklad, och med den ena rysningen efter den andra, städar jag bort honom igen.

Jag måste diska lite, det ser ut som ett bombnedslag i köket just nu. Sen blir det nog en lugn kväll för min del. Inga stordåd. Lite mera blogg kanske, eller bara lite läsning. Lugnt och skönt. Jag ska bara städa hallen först.