Ibland, ibland...Ibland blir jag så arg på dig, på det du representerar, på det du gjorde när du egentligen gjorde ingenting alls. Du bara var.

Idag är jag arg på dig. Ilsken, aggressiv, ledsen och jag vill slå dig. Hårt. Men jag kan inte. Det är inte det du är till för. Du har en annan mening i mitt liv. Men ändå...ändå...

Du kommer förmodligen aldrig läsa dessa ord, och de som läser dem kommer inte veta vem jag pratar om. Det är som det ska vara. Det är bara ilska och hjälplöshet riktad mot dig, fastän du egentligen ingenting gjort för att förtjäna den. Du bara var. Bara är.

Fan ta dig.

...ligger en inbjudan till en vandring i Sierra Nevada, Spanien, i slutet på oktober. Jag är helt klart sugen på att åka. Men 8500 pix är lite mer än jag mäktar med...:(

Jaja. Förhoppningsvis kan jag lösa det så att jag kan åka både till syrran och i bröllop i Norge i sommar.

Uppe, men inte vaken. Sov hemskt dåligt inatt. Sämre än på länge. För ovanlighetens skull av en odefinierbar, men ändå konkret, oro. Jag har ett bekymmer jag måste lösa med det snaraste. Inom ett par veckor.

Jaja. Idag ska jag göra klart en stor uppgift. Då är det faktiskt bra att jag är trött och lite stressad, för jag tycks göra mitt bästa arbete då, av någon anledning.

Måtte kaffet bli klart snart, så jag hinner dricka en kopp innan det är dags att trampa till dagis...