...tänkte jag bli ikväll. Eller lottomiljonågotsånär om inte annat. Det vore nice. Jag har rent av införskaffat en lottokupong för att öka mina chanser att vinna storkovan (jag har hört att det underlättar). Så ikväll måste jag väl ändå vinna, va? Nu när jag är så förberedd och allt? Jag tycker det.

Bäst jag har mobilen för handen ikväll, när de ringer från Tipstjänst och vill komma hit och rulla ut röda mattan för mig. Jag kanske rent av skulle ta ett bad och snofsa till mig lite ifall VD'n på Svenska Spel vill komma över personligen och överlämna en container med pengar åt mig. Jo. Så får det bli.

...måste nog vara denna:

"Politicians, like a baby's diapers, needs to be changed often. And for the same reason."

Världens coolaste Gyril är med i Kristianstadsbladet idag. Gyril är min dotters datumtvilling, så Helen och jag låg på varsitt BB samma dag och fick våra flickor. Men medan min flicka hade fått lite extra i form av vikt och följdaktligen var klotrund och gick under namnet "Runda XXX" (XXX är alltså mitt efternamn, som jag inte vill publicera här), så hade Gyril fått en extra kromosom. Men det var inte det enda Gyril fick. Hon fick de bästa föräldrar någon flicka (eller pojke) kunde önska sig, hur många kromosomer man nu än måtte ha.

Ibland säger man att barnen väljer sina föräldrar, och om vi nu utgår från att det är så det går till, så visste Gyril vad hon gjorde när hon valde sina. För inga föräldrar har väl någonsin kämpat mer envetet för sitt barn än hennes. De har slagits, kämpat, ifrågasatt, vågat vara obekväma och hela tiden krävt att Gyrils rättigheter och behov skulle tillgodoses. Och de har inte låtit sig avfärdas av att "alla andra" barn med Downs Syndrom sätts i särskola, utan ville att deras Gyril skulle få gå i vanlig skola. Få andra möjligheter till utveckling än de särskolan kan erbjuda. Och resultatet gör en tårögd. Att ha följt henne så länge, känna hennes historia, och nu få ta del av vad det hela har resulterat i...det får en att tro på att det trots allt finns någon rättvisa i världen. Här kan ni läsa om det:

Varje barn är unikt.

"De andra barnen är fantastiska".

Jag ska fortsätta på samma tema, fast från andra hållet den här gången. För jag har också en annan vän som varit i sökljuset gällande barns behov i skolan under den gångna veckan. Anya Winqvist är medlem i Mensa och var följdaktligen ett barn som i skolan hade väldigt lätt för sig, något de flesta tror är bara en fördel. Men det är det inte. Jag var också ett sådant barn, som genomled hela grundskolan totalt understimulerad. Det var gräsligt. Det var ett problem. Ett stort problem. Ca 11 minuter in i nedanstående inslag får ni höra Alexanders berättelse, samt också höra Anyas kommentarer:

Hemmasittare och ströskolkare.

Jag tycker det är jättebra att dessa frågor väcks och sätts i sökljuset. Både för Gyril och Alexander, som båda är barn med särskilda behov, men där dagens skolsystem gör att de hamnar utanför. Föräldrarna måste slåss för barnens rätt till en skolgång som passar dem, istället för att barnen ska pressas in i standardmallar där effekten blir att de mår dåligt och inte får utvecklas utifrån sina behov. Det är dags att skolan också utvecklas på den här punkten, och det är hög tid att begreppet Medelsvensson avvecklas som den standard alla ska passa in i.

Det är fullt ös den här veckan. Men kul! Idag har jag varit mässguide (aka Tourguide Barbie) på UU, och guidat och svarat på frågor och grejat och haft mig. Trevligt   

Norskaseminariet var också bättre idag. Vi läste dikter av Inger Hagerupsen, och alla fick prova på att läsa på norska, så det blev en del skratt över ord och uttryck som var obekanta. Kul dessutom att irländska Ian är så otroligt duktig på språk! Han har bott i Sverige i typ ett år, tror jag, och även om han pratar svenska med brytning, så har han inga som helst svårigheter att göra sig förstådd. Inte heller norskan har han nämnvärda problem med, han fixar det allra mesta med hyfsat uttal.

Dagen gick med andra ord fort. Vi åkte hemifrån vid 8 i morse, lillebror och jag, och vid 15-tiden var jag tillbaka på dagis för att hämta honom. Sen åkte vi hem och tog det lugnt en stund, innan det blev lite mat och studier inför morgondagens seminarium. För det blir litteraturseminarium - jag har fått okej på att skriva hemtenta i Klassisk Retorik! Yeay!

Vid 19:30 var jag klar med pluggandet inför morgondagen, och kände mig inte så lite förvånad över hur mycket jag hunnit med idag, och den här känslan av att ha hur mycket tid som helst plötsligt. Och det trots att jag har så mycket att göra just nu. Märkligt. Men bra! Då slipper man ju känna sig stressad.

Efter att ha nattat sonen, så har jag gjort klart stommen på min papier maché-tiger. Bilder kommer så småningom, jag är helt enkelt för lat just nu. Den står iaf på tork nu, och imorgon tänkte jag köpa grundfärg, ögon och garn till pälsen. Ja, egentligen ska de bara målas, men vad fasen...klart en tiger ska ha päls! Grundmåla skulle jag ju rent teoretiskt kunna skippa då förstås, men jag tänkte göra det ändå, så att jag kan rita upp lite linjer för de olika färgerna sen. Jag hoppas kunna måla imorgon, samt klippa trådbitarna som ska limmas på. Med lite flyt hinner jag göra klart den på lördag, och kan påbörja nästa moment, som är en faktabok om tigrar. Jag ska både rita och måla bilder på tigrar till den, vilket lär bli en spännande utmaning...

Ja, det är fullt ös just nu, som sagt. Jag ska också hinna repetera till litteraturtentan som går fredag nästa vecka, så det får väl bli lite sånt också i helgen. Och nästa helg lär jag verkligen ha fullt upp, för först är det alltså tenta i litteratur på fredag, och fredag - söndag ska jag skriva tentan i Klassisk Retorik. Samtidigt som jag har båda de små barnen hemma. Kan bli intressant. Risk finnes att jag får muta med mycket godis och hyrfilm den helgen   

För övrigt har även dottern fått vattkoppor nu, fick jag höra av hennes far imorse. Hon hade tydligen hela ansiktet fullt, stackarn. Hoppas hon inte kommer klia alltför mycket nu då. Men skönt att också hon har fått det nu, för fy sjutton för att få det som vuxen! Det var ingen höjdare.

Näe, nu ska jag nog pallra mig in i säng. Är onekligen rätt trött även ikväll. Och imorgon blir det sovmorgon! Eller ja, det blir åtminstone en lugnare morgon än vi hade igår och idag, för imorgon behöver vi inte åka iväg förrän vid 9-tiden   

De senaste dagarna har jag blivit allt piggare. Det är som om hela förra året bara rinner bort, sakta men säkert. Energin återvänder och plötsligt orkar jag på ett sätt jag inte gjort på länge. Och bra är det, för jag har ju en och annan surdeg att ta itu med.

Jag ska avsluta kursen i Klassisk Retorik, till exempel. Jag var sjuk när tentan gick i höstas, så det har legat en resttenta kvar där. Den har jag möjlighet att skriva nu på fredag. Nackdelen är att vi har så otroligt mycket att läsa i litteraturkursen, så tiden att repetera inför den här tentan har helt enkelt inte funnits. Så jag mailade och frågade om det fanns en möjlighet att få göra en hemtenta på den kursen istället. Jag hann på David (som alltså undervisar i Klassisk Retorik) idag innan han hade hunnit svara på mitt mail, och då sa han att för hans del är det inga konstigheter med en hemtenta, och att han skulle kolla om institutionen godkänner det. Håll tummarna...vore skönt att få göra en hemtenta istället, och slippa ännu en frånvarodag på litteraturkursen jag läser nu. Det har ju blivit tre sådana redan, eftersom jag haft schemakrockar och lillebror fick vattkoppor. Har dock fått klartecken från Katarina, som alltså undervisar i litteraturen, om att jag kan prioritera tentan istället. Så det löser sig. Och för att vara på den säkra sidan, så har jag naturligtvis repeterat hela eftermiddagen och halva kvällen inför en potentiell tenta på fredag.

Jag har också tagit tag i sommarkursen från förra året, Bild i Skolan, som jag inte heller har avslutat. Där återstår lite mer arbete, och jag har påbörjat förhandlingarna med läraren kring hur vi ska gå till väga för att lösa det hela, all den stund den exakta kursen inte ges i år. Däremot har hon en annan kurs nu under våren som är snarlik, där jag kan få kliva in om det behövs på de aktuella momenten. Frågan är bara om det funkar med mina kurser vid min institution...och att det funkar tidsmässigt ifall det är schemaläggningar samma dag men på olika tider, för lärarnas institution ligger ju en bra bit bort och det tar ett tag att åka. Men det ordnar sig väl på nåt vis. Jag har iaf slitit fram den där förbaskade tigern i papier maché igen, som jag aldrig gjorde färdig förra sommaren, och den har nu ikväll fått tassar och jag har klätt hela undersidan så att den ska bli slät istället för knagglig, som den var innan. Förhoppningsvis är den såpass torr imorgon att jag kan ta ovansidan samt forma ansiktet ordentligt, och göra öron. Det vore nice, för då är det bara dekoreringen kvar sen, så är den rackarn klar också.

Det slog mig idag att jag allt som allt kommer banka in 30 hp extra den här terminen i och med dessa kurser som släpat sen förra året, och den extrakurs i norska jag läser. Det är alltså en hel extra termin utöver litteraturstudierna. Och på toppen av det är jag ensamstående mamma. Och jag tycker inte det känns så betungande att jag inte ska klara av det, även om jag givetvis har att göra. Inte heller menar jag att fara med skryt om hur duktig jag är. Nej, vad som slår mig är vilken skillnad det kommer bli den dagen jag kommer ut i arbetslivet, och inte längre kör det här tempot. När barnen hunnit växa på sig lite mer. Snacka om lyx! Säga vad man vill, men det finns banne mig fördelar med allt. För nog är det en fördel att leva som jag gör och har gjort. Man lär sig en hel del av det. Och kontrasten sen kommer bli desto större för mig än för de flesta andra. Gissa om jag kommer att ha anledning att fira!   

Nu är det snart dags att ta kväll här. Imorgon ska vi upp tidigt och vara på dagis kl 8. Sen ska jag infinna mig på UU strax före kl 9, där jag ska vara mässguide under förmiddagen för Högskoledagarna fram till kl 12. Sen blir det raka spåret till seminarium kl 12:15, som är klart kl 14, vilket ger mig ganska lagomt med tid att hämta sonen på dagis vid 15-tiden. Det kommer alltså gå slag i slag imorgon. Eftermiddagen och kvällen lär ju användas till studier inför tentan på fredag, alternativt studier till litteraturseminariet (ifall jag får min önskade hemtenta). Och förhoppningsvis lite mera kladd med tapetklister och tidningspapper, så att tigern blir klar.

Så ser det ut just nu. Fullt ös, men pigg och glad   

De senaste dagarna har jag kommit att allt mer lägga märke till hur jag pratar. Eller kanske snarare hur jag inte pratar. Plötsligt märker jag att mitt språk har förändrats under det senaste året, på ett sätt som har varit ytterst subtilt, åtminstone för mig själv. Jag använder allt mindre slang, svordomarna som förut kunde hagla friskt har polerats bort allt mer, jag artikulerar annorlunda osv. Mitt språk har helt enkelt blivit snyggare och mera skolat utan att jag ens reflekterat över det. Inte förrän nu, när jag uppenbarligen nått en punkt där jag plötsligt lägger märke till kontrasten mellan mig själv och människor jag känt i många år.

Jag har inte vetat om att det har blivit så här, och det har inte funnits en medveten tanke bakom det. Och även om jag uppenbarligen blir allt mer "akademiserad", så ser jag det fortfarande inte som att jag har blivit en akademikerstereotyp, som pratar lite för rent på något sätt, så att det liksom skorrar i andra människors öron och kanske rent av låter konstlat. Jag hoppas verkligen inte det är så. Men risken är förstås att det för människor som känt mig i många år nu låter jättemärkligt att lyssna till mig, jämfört med hur jag pratade förut. Att skillnaden i deras öron är ännu större än den är i mina öron. Man blir ju lätt hemmablind. Man får väl hoppas att det i såna fall fortfarande framgår att jag är samma människa som jag alltid har varit. Jag är bara lite mer utbildad nu än jag var förr.

Inatt kl 01:14 kom äntligen den envisa lilla tösen! Gratulationerna strömmar in till M&J, som alltså fick sin lilla Astrid inatt, 3600g tung och 51 cm lång   Hon är naturligtvis jättesöt, och jag har hittills tittat på bilden på min mobil ca 200 ggr den senaste timmen   

...MIG!

Ja, så kan det gå. Här hade jag planerat en lugn tv-kväll med lite virkning och att titta på sista avsnittet av Familjen Annorlunda som började kl 20, men istället toksomnade jag vid nattningen av lillebror ungefär kl 19:57, för att så vakna 2½ timme senare. Men, i sanningens namn, tv'n stod ju faktiskt på hela tiden, och nog var jag avkopplad allt. Totalt frånkopplad rent av   

Vetisjutton varför jag var så trött idag egentligen, för så ansträngande har inte dagen varit. Den började lite stökigt, med att vi först blev sena till dagis (vilket inte gjorde så mycket eftersom jag alltid beräknar gott om tid för lämningen), och när vi kom dit upptäckte att det bara fanns två ordinarie fröknar som jobbade och en vikarie vi aldrig hade träffat förut. Det i sig var inget konstigt, men grejen var den att de båda ordinarie fröknarna satt i möte med en specialpedagog och inte skulle vara klara förrän kl 10, och den som skulle ta emot var vikarien. Som lillebror aldrig träffat förut. Och DET gick inte.

Lillebror behöver alltid lite tid på sig vid lämningen, det är viktigt att det är samma rutiner när han kommer, och han är alltid blyg ett tag på morgonen innan han liksom kommer igång. Det ligger i hans personlighet helt enkelt, precis som det gör för hans storebror. Överraskningar och avsteg från rutinerna gillas inte, det förstör hela dagen för dem, och när det involverar att hamna i andra människors vård som de inte känner sedan innan, så leder det till ångestfyllda ögonblick som sitter i länge, länge. Tryggheten försvinner totalt och de blir ledsna och rädda, hur tuffa och framåt de än är annars. De måste helt enkelt få börja dagen så som de har tänkt sig det, annars blir det bara fel (dottern däremot, är raka motsatsen, och totalt opåverkad av sådant). Storebror kunde man inte ens överraska på morgonen med att "Nu åker vi till Grönan och åker karuseller hela dagen!". Funkade inte. Han behövde få veta på förhand att det skulle göras avsteg från det vanliga, och lillebror är precis likadan.

Hur som helst, det gick inte att lämna idag. Vi försökte med grannavdelningarna, där det fanns ordinarie personal som han ändå känner, men icke. Det var helt enkelt för sent för det. Han hade inte varit förberedd, och det var en ledsen och panikslagen liten figur som inte ville att mamma skulle gå. Så jag fick helt enkelt vänta en timme, tills hans ordinarie fröknar var klara på mötet innan jag kunde lämna över honom. Jag missade därmed halva mitt seminarium, men det var sekundärt i sammanhanget. Mina studier är aldrig så viktiga att jag tvångslämnar mitt barn när han är ledsen och panikslagen på det där sättet, till en människa han inte känner. Dessutom har han varit borta extra länge nu, dels eftersom han ju bara går där två veckor i stöten (två av veckorna varje månad går han på dagis hos pappan) och nu dessutom precis haft vattkoppor.

Men till sist kom då hans ordinarie fröknar, och jag kunde lämna över. Och efter det hade hans dag varit bra, så när jag kom vid 15-tiden för att hämta, var det en glad kille som mötte mig. Dessutom hade han bondat ordentligt med Daniel (vikarien) idag, och busade för fullt tillsammans med honom och ett av de andra dagisbarnen när jag kom. Det kändes riktigt skönt, när det nu blev så tokigt på morgonen. Att det bara behövs lite tid för att han ska våga lära känna den här människan som i utgångspunktet blev en sån överraskning, och inte på ett positivt sätt. Så imorgon blir det nog inga problem ifall det är Daniel som tar emot igen (för övrigt var Daniel supertrevlig, och det var aldrig vid någon tidpunkt hans fel att lämningen inte funkade i morse)   

I övrigt är det egentligen inte så mycket att säga om den här dagen. Jag åkte till mitt seminarium, som väl satte någon sorts nytt rekord i menlöshet, vilket inte alls var oväntat. De har komprimerat en kurs som annars brukar gå över två terminer till én 7,5hp-kurs, vilket har inneburit en helt vansinnig kvalitetsförsämring. Tyvärr. Så den kursen kommer de få göra om sen. För det ska de ha, människorna som jobbar på vår institution, de är oerhört lyhörda för sina studenters åsikter och vi får _alltid_ lämna omdömen om de kurser vi läser, utan undantag. Vid slutet av varje enskild kurs vi läser får vi alltid ett papper utdelad, där vi ska ge våra åsikter kring allting. Mycket bra. Och som sagt, den här kursen kommer få bottenbetyg av alla studenter. För tyvärr är det ju för sent att göra om kursen när vi är mitt i den, det finns inte utrymme för det, så vi som läser den nu får helt enkelt bara bita ihop och stå ut. Eller som en av mina kursare uttryckte det: "Kan inte bara den här kursen ta slut, så får vi sumpa tentan och kan glömma skiten tills omtentan går?".

För ja, vi räknar väl mer eller mindre med att sumpa tentan, allihop. Det materiale vi ska tenta på är så ofantligt stort, och det finns helt enkelt ingen tid att hinna sätta sig in i allt. Just nu läser vi i textmängd ca 3 romaner i veckan, av en mängd olika författare, sen tillkommer sekundärlitteraturen och arbetsfrågor osv. Att hinna verkligen fördjupa sig i materialet - vilket är vad vi ska göra för att dels lära oss det här, dels klara tentan, finns det helt enkelt inget utrymme för. Trist, men så är det. Men nu är det åtminstone bara två veckor kvar av kursen, och förhoppningsvis är nästa kurs bättre.

När vi kom hem idag, lillebror och jag, så sänkte sig en sådan otroligt skön känsla av lugn vardagseftermiddag och annalkande vår över mig. Det var hur skönt som helst. Så skönt att jag glatt satte mig med mina restuppgifter, och betade av några av dem, vilket i sin tur också kändes mycket skönt. Och sen kröp vi ner i sängen, lillebror och jag, och bara myste när han skulle sova. Och jag toksomnade. Till trots för att jag inte haft en speciellt jobbig dag idag alls. Men skönt var det att sova, så jag tror jag snart ska krypa ner och återgå till den sysslan, i väntan på besked från M&J om hur dagens planerade igångsättning har gått. Och nu fick jag dessutom ännu ett väldigt mysigt godnatt-meddelande från han-där-ni-vet, så nu kan jag lugnt gå och sova igen