Dagar som det här, när man mår...sådär, då önskar jag att Sverre var här. Den äldsta av mina vänner, inte i ålder, men väl i tid. Han och jag har känt varandra sedan vi båda som 4-åringar började på samma dagis. 33 år. Vänskap för livet.

Sverre har världens bästa kramar, världens bästa famn. Han är den jag alltid vet finns där. Den jag alltid kan luta mig mot när jag inte är stark nog själv. Han får mig alltid att må bra igen. Till och med när han sitter på en båt långt uppe i ishavet och jag sitter långt ner i södra Sverige.

Alla borde ha en Sverre.