De senaste dagarna har jag kommit att allt mer lägga märke till hur jag pratar. Eller kanske snarare hur jag inte pratar. Plötsligt märker jag att mitt språk har förändrats under det senaste året, på ett sätt som har varit ytterst subtilt, åtminstone för mig själv. Jag använder allt mindre slang, svordomarna som förut kunde hagla friskt har polerats bort allt mer, jag artikulerar annorlunda osv. Mitt språk har helt enkelt blivit snyggare och mera skolat utan att jag ens reflekterat över det. Inte förrän nu, när jag uppenbarligen nått en punkt där jag plötsligt lägger märke till kontrasten mellan mig själv och människor jag känt i många år.

Jag har inte vetat om att det har blivit så här, och det har inte funnits en medveten tanke bakom det. Och även om jag uppenbarligen blir allt mer "akademiserad", så ser jag det fortfarande inte som att jag har blivit en akademikerstereotyp, som pratar lite för rent på något sätt, så att det liksom skorrar i andra människors öron och kanske rent av låter konstlat. Jag hoppas verkligen inte det är så. Men risken är förstås att det för människor som känt mig i många år nu låter jättemärkligt att lyssna till mig, jämfört med hur jag pratade förut. Att skillnaden i deras öron är ännu större än den är i mina öron. Man blir ju lätt hemmablind. Man får väl hoppas att det i såna fall fortfarande framgår att jag är samma människa som jag alltid har varit. Jag är bara lite mer utbildad nu än jag var förr.

Inatt kl 01:14 kom äntligen den envisa lilla tösen! Gratulationerna strömmar in till M&J, som alltså fick sin lilla Astrid inatt, 3600g tung och 51 cm lång   Hon är naturligtvis jättesöt, och jag har hittills tittat på bilden på min mobil ca 200 ggr den senaste timmen