Ikväll fick jag en godnatthälsning som sa att inatt skulle han drömma att jag sov på hans arm...och jag ler och tänker att ååååh, vad jag skulle vilja göra just det.

En vacker dag...en vacker dag. Då.

...tänkte jag bli ikväll. Eller lottomiljonågotsånär om inte annat. Det vore nice. Jag har rent av införskaffat en lottokupong för att öka mina chanser att vinna storkovan (jag har hört att det underlättar). Så ikväll måste jag väl ändå vinna, va? Nu när jag är så förberedd och allt? Jag tycker det.

Bäst jag har mobilen för handen ikväll, när de ringer från Tipstjänst och vill komma hit och rulla ut röda mattan för mig. Jag kanske rent av skulle ta ett bad och snofsa till mig lite ifall VD'n på Svenska Spel vill komma över personligen och överlämna en container med pengar åt mig. Jo. Så får det bli.

...måste nog vara denna:

"Politicians, like a baby's diapers, needs to be changed often. And for the same reason."

Världens coolaste Gyril är med i Kristianstadsbladet idag. Gyril är min dotters datumtvilling, så Helen och jag låg på varsitt BB samma dag och fick våra flickor. Men medan min flicka hade fått lite extra i form av vikt och följdaktligen var klotrund och gick under namnet "Runda XXX" (XXX är alltså mitt efternamn, som jag inte vill publicera här), så hade Gyril fått en extra kromosom. Men det var inte det enda Gyril fick. Hon fick de bästa föräldrar någon flicka (eller pojke) kunde önska sig, hur många kromosomer man nu än måtte ha.

Ibland säger man att barnen väljer sina föräldrar, och om vi nu utgår från att det är så det går till, så visste Gyril vad hon gjorde när hon valde sina. För inga föräldrar har väl någonsin kämpat mer envetet för sitt barn än hennes. De har slagits, kämpat, ifrågasatt, vågat vara obekväma och hela tiden krävt att Gyrils rättigheter och behov skulle tillgodoses. Och de har inte låtit sig avfärdas av att "alla andra" barn med Downs Syndrom sätts i särskola, utan ville att deras Gyril skulle få gå i vanlig skola. Få andra möjligheter till utveckling än de särskolan kan erbjuda. Och resultatet gör en tårögd. Att ha följt henne så länge, känna hennes historia, och nu få ta del av vad det hela har resulterat i...det får en att tro på att det trots allt finns någon rättvisa i världen. Här kan ni läsa om det:

Varje barn är unikt.

"De andra barnen är fantastiska".

Jag ska fortsätta på samma tema, fast från andra hållet den här gången. För jag har också en annan vän som varit i sökljuset gällande barns behov i skolan under den gångna veckan. Anya Winqvist är medlem i Mensa och var följdaktligen ett barn som i skolan hade väldigt lätt för sig, något de flesta tror är bara en fördel. Men det är det inte. Jag var också ett sådant barn, som genomled hela grundskolan totalt understimulerad. Det var gräsligt. Det var ett problem. Ett stort problem. Ca 11 minuter in i nedanstående inslag får ni höra Alexanders berättelse, samt också höra Anyas kommentarer:

Hemmasittare och ströskolkare.

Jag tycker det är jättebra att dessa frågor väcks och sätts i sökljuset. Både för Gyril och Alexander, som båda är barn med särskilda behov, men där dagens skolsystem gör att de hamnar utanför. Föräldrarna måste slåss för barnens rätt till en skolgång som passar dem, istället för att barnen ska pressas in i standardmallar där effekten blir att de mår dåligt och inte får utvecklas utifrån sina behov. Det är dags att skolan också utvecklas på den här punkten, och det är hög tid att begreppet Medelsvensson avvecklas som den standard alla ska passa in i.