Ibland känns det som om jag är en miljon år gammal. Idag är en sån dag.

Nej, jag känner mig inte gammal, det är inte det. Jag har bara levt så mycket på mina år. Haft ett innehållsrikt liv, som det så vackert heter. Men det är inte allt som varit bra. Egentligen är det rätt mycket som inte varit bra.

Ibland är det som om allting kommer ikapp mig. Minnesbilder fladdrar förbi konstant, och kroppen känns som bly. Som om jag inte ska orka röra mig en millimeter. Inte ska orka resa mig och möta världen med ett leende även idag.

Jag är inte nere heller egentligen. Bara fysiskt sliten liksom. Det känns som om hela mitt liv varit ett sjuhelsikes träningspass, där jag aldrig riktigt tagit mig tid för återhämtning. Och lite så är det väl också.

Det är en kämpig period nu också. 50 kr i plånboken som ska räcka tills barnbidraget kommer. Det är allt jag äger och har. Och då skulle jag behöva storhandla, för det är banne mig tomt i alla skåp också. Ibland är det tufft, helt enkelt. Men jag ska ju göra mig av med en del grejer, så jag hoppas kunna fixa det den här veckan. Sälja åtminstone den ena bilbarnstolen och lite såna saker. Det ordnar sig. It always does. Det måste det.

Ibland kan jag bli så outsägligt trött på att alltid kämpa. Men å andra sidan - det är ju vad jag har gjort hela mitt liv, det är det enda jag känner till. Vad skulle jag göra om jag inte behövde kämpa? Jag har ingen aning om hur man lever då.

Jag har åstadkommit mycket också. Kommit långt. Sett och gjort fantastiska saker. Hade jag varit kvar på Senja, hade inte mitt liv sett ut som det gjort. Då skulle jag ha stagnerat för länge sedan. Gett upp. Nöjt mig. Men jag kunde inte. Jag behövde komma ut i världen. Göra saker. Vilket jag också gjorde. Klippte alla band och drog bara. Har aldrig varit rädd att ta en chans. Aldrig varit rädd att stå på egna ben, även om det innebar att jag blev ensam i världen.

Idag, och de kommande par veckorna, kommer jag få gå till och från skolan varje dag. 3-4 km med packning. Dator, böcker, matlådor och gud vet allt. Väger bly gör det, och det är rena träningspasset. Det gör mig egentligen inte så mycket. Jag tycker ju om att röra på mig. Huvudsaken är att det inte regnar. 

Anyway, just idag är jag rätt glad åt att jag måste gå. Förhoppningsvis kommer jag känna mig piggare när jag kommer in efter att ha fått röra på mig. Med lite flyt kanske jag bara känner mig 500 000 år gammal ikväll ;P

Ha en bra dag, people :-)

Det har varit en intensiv dag. Först 8 timmars pluggande, därefter ett par timmars städning, sen matlagning (middag och matlåda tills i morgon), ett bad, och sen har jag faktiskt unnat mig några timmars stickning och Gilmore Girls.

Det har varit en bra dag. Fick mycket gjort, och det har varit en mysig avslutning på dagen. Tända doftljus, warm apple pie crisp, och Dödergöks basker är nu färdig.

Dödergöks basker, stickad i olivgrön Debbie Bliss Rialto Aran.

Nu är det sovdags. G'natt på er! :-)