Lill-Houdini har gömt Mamas måttband, och det är helt omöjligt att hitta det. Jag svär, den ungen kan gömma en elefant i en besticklåda, och ingen skulle någonsin kunna hitta den.

Alltså. Mitt måttband är spårlöst borta. Lill-Houdini kan inte heller vara behjälplig med att hitta det, märkligt nog. Det ingår tydligen inte i hans programmering att återhitta sådant han har arkiverat. Det som däremot ingår i hans programmering är att hitta chokladkakan jag gömt i grannens skafferi, bakom en halvstickad tröja och sjutton burkar sardiner. DET kan han minsann.

Jag lär aldrig komma till universitetet och hävda att hunden ätit upp min läxa, men det är fullt möjligt att jag en dag kommer dit och säger att min 3½-åring har gömt den.

Jag missade ju Tobias Krantz igår! Piss, pest och kolera! *muttra*

Men det gick iaf bra hos tandläkaren. Sonen var superduktig - helt klart den som varit mest samarbetsvillig vid första tandläkarbesöket av alla barnen, och jag är en mycket stolt Mama nu. Dessutom gick han nästan 4 km allt som allt, för att ta sig dit och därifrån. Min lilla kille börjar bli stor! :-)

Idag ska vi gå till tandläkaren. 3-årskontroll för minstingen. Ändå knyter det sig i magen, och jag vill inte gå dit. Jag avskyr tandläkaren, att gå dit är det värsta som finns i min värld. Och nu ska vi dit och jag måste vara en lugn och sansad mamma, så att jag inte skrämmer upp sonen. Usch.

Jag har även hemlängtan idag. Längtar norrut, till mina hemtrakter i Nord-Norge. Sneglar lite på universitetet i Tromsø och funderar på om jag skulle ta ett halvår som utbytesstudent där uppe nästa höst. Nordens Paris. Träffa syskon, kusiner och vänner jag inte sett på åratal. Iskalla vinternätter och norrsken. Mack-öl. Pizza på Jonas, kanske? Finns det stället kvar fortfarande?

Northern Norway from Deadline Tv & Video on Vimeo.