Jag har kommit fram till att vad jag behöver är en mentor. Hela livet har jag slitit mig fram på egen hand, och aldrig haft någon att bolla tankar och idéer med. Det har alltid bara varit jag, jag, jag.

Ibland har jag försökt använda mina vänner som bollplank, men det är inte alltid så lätt att vara bollplank åt mig. Jag har så fruktansvärt många tankar och idéer om en miljard olika saker jag vill göra, och att vara till konkret hjälp för mig är en uppgift som mestadels är mer än folk mäktar med. De uppfattar mig bara som rörig och ambivalent, och förstår inte min oförmåga att hålla mig till bara ett ämne i taget. Eller åtminstone bara ett fåtal saker. Men jag funkar inte riktigt så.

Jag behöver alltså en mentor. Någon som inte har en personlig relation till mig på det sättet, någon jag inte kan dupera eller prata omkull, någon som varit med ett tag och som i kraft av IQ, kunskap och ålder har lite pondus gentemot mig. Någon som inte bemöter mig med medlidande när det känns jobbigt, utan kan skära igenom allt bullshit, se vad jag verkligen behöver och sedan ge mig en fet jävla känga där bak, så att jag tar mig vidare. Jag behöver helt enkelt någon som kan be mig hoppa jämfota åt helvete när jag börjar spåra ur.

Jag vände mig till en lärare jag hade i första kursen här i Uppsala idag; Patrik. Någonstans hade jag på känn att han var rätt människa att vända sig till. Så jag gick och frågade om han hade tid att ta ett "kvartssamtal" med mig, vilket han gjorde på stående fot (bara en sån sak). Jag berättade allting. Att jag är sliten, att det varit mycket, att jag tappat gnistan - rubbet. Och han reagerade precis som jag hade hoppats. Lugn, saklig, inget trams och inget medlidande. Han förstod instinktivt att vad jag behöver just nu är en deadline, vilket han utan att blinka gav mig. Jag fick en spark i röven.

Så. Är jag mer inspirerad nu? Nej. Men jag börjar hitta mitt jävlar anamma. Mitt driv, mitt go, mitt nu-jävlar-kör-vi-det-här-loppet-till-slutet. Jag fixar det här. Jag ska fortsätta i höst. I can do this. Inte vela, inte byta nu igen. Bit ihop bara. Plocka hellre på flera ämnen eller läs en utbildning till parallellt om det inte är utmaning nog med én utbildning. Men jag fortsätter. Jag vägrar kliva av. Hör du det?? Om det finns någon Gud där uppe (det gör det inte, men om det nu gjorde det), så kan har jag bara én sak att säga:

FUCK OFF!

Så fan heller att jag tänker kasta in handduken. Jag ska löpa linan ut.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Kära blogg, jag vet att jag har försummat dig under lång, lång tid. Men jag har liksom inte haft varken ork eller lust att skriva på länge.   2011 var ett tungt år. Gick tillbaka igår och skummade igenom gamla inlägg, och såg hur året utvecklade ...

Jag har både svårt att hinna med saker och ting numera, och svårt att orka med. Och nu, när jag dessutom har två bloggar, så är det verkligen svårt att hinna med. Jag skriver nu även på http://rhetorica-galactica.bloggplatsen.se/ , som är en "publik"...

Jag har ju sovit hela dagen, så nu inatt har det inte blivit mycket sömn. Istället har jag repat upp mohairtröjan jag stickade i vintras, som blev på tok för stor, och börjat sticka den i en storlek mindre, i sällskap av fjärde säsongen av Sex and th...

Så. Idag blev jag opererad. Sov inte särskilt mycket inatt, var så rädd att försova mig, så jag har vilat mycket idag. Fick vänta ända till kl 11 innan det blev min tur, så jag sov större delen av förmiddagen efter att jag hade fått en säng. Sen sov ...

Imorgon är det dags. Då ska jag in på Ackis tidigt på morgonen för en mindre operation, där de ska gå in i livmodern och ta prover inuti livmodern samt livmoderhalsen för att utesluta cancer. Det känns rätt så lugnt fortfarande och just nu är det job...