Ute vräker snön ner, vilket dock kommer upphöra om ett par timmar. Själv sitter jag inomhus med en bok om Catharina Ahlgren, vilken är föremål för min masteruppsats. Ja, Catharina Ahlgren alltså, inte boken om henne (den läser jag bara för att få en bakgrund till vem hon var). Och av någon anledning finner jag mig vara vansinnigt sugen på kanelbullar. Om det beror på vädret eller Catharina Ahlgren ska jag låta vara osagt *s*.

Just nu längtar jag (utöver min hemlängtan) efter lite barnledighet. Efter 3½ år har man ändå vant sig vid att ha barnlediga perioder, och jag har nu inte haft det på ett antal veckor. Jag älskar mina barn, men att få verkligen sova ut på morgonen, äta när jag vill, kunna springa när jag vill...jag längtar lite efter de där dagarna när det är bara jag, helt enkelt. Men så har ungarna härjat rätt duktigt nu under eftermiddagen också, och jag har ju inte varit helt ensam på ett halvår. Men snart så...  

Dagen efter dagen före. Trodde jag skulle drömma hur mycket konstigheter som helst inatt, efter gårdagen, men istället har jag sovit som en klubbad säl. Riktigt, riktigt tungt.

Så småningom ska jag fira att jag är klar med min fil.kand-examen, men jag tror jag väntar tills jag har fått examenspappren...Och det blir ingen vila nu, utan nu ska jag komma ikapp med det som halkat efter under dessa veckor då jag varit sjuk. Idag ska jag således läsa på lite inför min masteruppsats, och försöka knåpa ihop någon form av PM på det innan tisdag (har handledning då).

Men lite kommer jag allt njuta av det jag har åstadkommit också   Bara en sån sak som att min examinator, som är stenhård och som alla är rädda för, för det första inte hade någon särskild kritik alls att komma med, och...håll i er nu...för det andra ville veta om jag hade för avsikt att fortsätta i det här spåret (1700-tal) och när jag svarade bekräftande på den frågan var mycket nöjd med det svaret, och för det tredje ville skicka min uppsats till en av historikerna på historiska institutionen som ett exempel på den typ av forskning jag hade gjort   Bättre beröm än så kan man inte få av honom   Och min handledare...oj, vad han LOG igår! Jag har aldrig sett honom så glad, tror jag. Men så vet han ju att det är en livslång dröm jag uppfyllt nu, och han vet hur jag fick slita på slutet. Jag verkligen kände hur han unnade mig det här på alla sätt och var så glad, så glad på mina vägner. Och sina egna också, hoppas jag, för uppsatsen är ju hans förtjänst också   Helt underbart!

Nå. Idag blir det rätt så lugnt, som sagt. Jag ska läsa en del och ta ställning till vilken angreppspunkt jag ska ha på min nya uppsats, och så ska jag äntligen påbörja mina mars-sockor, som fått stryka lite på foten (no pun intended) medan jag stickat klart min mohairtröja. Det är ju inte så mycket kvar av mars nu, så jag får väl se till att få tummen ur nu med strumporna.

Förresten har jag mera glada nyheter! Troligen kommer jag komma hem igen nästa helg! Senast söndag borde jag stå i en förfärlig röra i Uppsala, men innanför mina egna väggar igen!   

Nej, nu ska här läsas och stickas lite. Och drickas kaffe. Business as usual, med andra ord