Det är inte lätt att vara en liten kille på 4 år, med en snopp som lever sitt eget liv. De senaste par dagarna har han skräckslaget ropat på mig vid flera tillfällen, och orsaken till rädslan har varit att snoppen lever sitt eget liv, som ju snoppar gärna gör. Dvs, den reser sig lite käckt, och rätt vad det är så dras förhuden bakåt så att det som är innanför plötsligt kommer utanför. Varpå 4-åringen får panik och tokhåller i snoppen i ren och skär rädsla för att det som finns där inne ska komma ut och trilla av.

Det ligger nära till hands att skratta, även om det är för att man tycker det hela är vansinnigt gulligt i sin naivitet. Och nog drar även jag en liten, liten smula på smilbandet åt det när pojken inte ser, men faktum kvarstår: Han blir livrädd när det händer, trots mina försäkringar och förklaringar. Men vi har hittat en kompromiss: När han får ta på sig kalsonger (han springer ju mestadels naken här hemma nu när det är så varmt), så dämpas rädslan något, även om han gärna vill fortsätta hålla i snoppen ett tag till för säkerhets skull. Jag har förklarat vad som händer och försäkrat att det inte är något som är farligt alls, och upprepade gånger frågat om han vill ringa sin pappa eller storebror - som ju också har snoppar och därför kanske kan upplevas som en lite mera tillförlitlig källa än sin snopplösa mamma, tänkte jag - men icke.

Det är väl helt enkelt en sån där sak som får ta sin lilla tid att vänja sig vid, förmodar jag.

Ännu en dag med 32 grader varmt. Fuktigt är det också, vilket gör hettan mer eller mindre outhärdlig. Barnen vill inte ens gå ut, samtidigt som det är lika varmt inne som ute. Fast här har vi åtminstone lite skugga.

Det här är helt enkelt inte roligt nånstans. Det finns ju gränser för hur mycket man kan klä av sig, om man nu inte ska börja plocka köttet från benen. Jag längtar ärligt talat efter att få frysa, tro det eller ej.

En konsekvens av det hela är att jag fått göra en ofrivillig möbelrockad här hemma. Solen ligger på mot sovrummet under eftermiddagen och kvällen, och efter kl 19 börjar det verkligen bli varmt där inne. Att sova har varit helt hopplöst, temperaturen sjunker inte under 25 grader förrän vid 4-tiden på morgonen, trots att jag har fönster och balkongdörr öppna där inne hela dagen, och trots att jag har fläkt på där inne. Dessutom är det öppet i vardagsrummet, men korsdraget man kunde förvänta sig uteblir totalt. Det är nackdelen med den här lägenheten. Den blir som en bastu eftersom den ligger så högt upp, men de vindar som är tar inte här.

Igår fick jag alltså, i 32 graders hetta, flytta sängen ut i vardagsrummet, som är det svalaste rummet på kvällar och nätter. Hettan är tillräckligt outhärdlig i sig, om man dessutom inte ska kunna sova. Och sovrummet får vara tv-rum så länge, eftersom det går skapligt att uppehålla sig där inne under förmiddag och delar av eftermiddagen (jag har tv i nästan alla rum, så vi kan lyckligtvis välja vilket rum vi vill sitta i när vi tittar på dumburken).

Och inatt har jag äntligen fått sova lite. Vaknade förvisso redan vid 6, av okänd anledning, men somnade om någon timme till, tills barnen väckte mig.

En annan konsekvens av hettan är att jag tappar enorma mängder hår varje dag. Hela nävar med långa, svarta hårstrån. Människor avger ju en hel del värme via huvudet, och därför blir det så. Kroppen försöker med alla medel kyla ner sig, och att tappa hår är en del av det. Fast ska det fortsätta på det här viset, så lär jag bli flintis lagomt til augusti   

Nej, jag längtar efter höst, kyla och att få frysa. Alternativt skulle jag ha haft en bunt pengar så att jag kunde åka hem till min ö i Nord-Norge, för de har en riktigt usel sommar iår. Igår hade de 14 grader varmt bara...Så här nere klagar vi på värmen, och där uppe på bristen på värme. Jag skulle dock gärna byta med dem. Mina barn också, verkar det som.

När barnen kom hem i söndags eftermiddag så var deras allra första begäran att de ville sticka vinterhalsdukar till dockorna...Inte bara jag som längtar efter kyla, med andra ord. Och visst blev det halsdukar till dockorna. Det mesta fick förvisso jag sticka, men båda två har stickat lite på sin halsduk till sin docka.

De önskade sig även mera kläder till dockorna. Lillebror ville ha en dödskalle-t-shirt till sin docka, och dottern ville ha kjol och linne. Så när barnen hade somnat söndag kväll tog jag återigen fram symaskinen och sydde t-shirt och shorts till lillebrors docka, och linne och kjol åt dotterns docka.

Sommarkläder åt dockorna, och varsin vinterhalsduk. Barnen valde själva färger på garnet, och som synes är de väldigt könsstereotypiska i sina färgval. Det är för övrigt en väldigt aktuell fråga även för barnen just nu, det här med kön, men det får jag skriva om en annan dag.

Kjol och linne bakifrån. Gjorde en tank-top-liknande sak, med knyt i nacken.

Jag passade även på att sno ihop en rulltårta på kvällen, som en liten överraskning åt barnen. Så efter middagen igår fikade vi på rulltårta, vilket vi tyckte vi verkligen hade gjort oss förtjänade av efter allt ommöblerande. Och det hade vi också. Jag har inte varit så blöt sedan jag föddes...

Rulltårta.

Gårdagen avslutades med ett snabbt besök av äldsta sonen och min första exmake. Den sistnämnda behövde ha lite papper påskrivna, dels för pass åt sonen och dels för anmälan till tingsrätten ang. vår bodelning. Det sistnämnda var bara en formsak, eftersom det nu och då dyker upp frågor om det från revisorernas håll, men vi aldrig fått tummen ur och fixat det. Nu är det egentligen egalt, eftersom det iår är 10 år sedan vi skildes, och vi därmed inte längre kan ställa några krav på varandra i det avseendet.

Hur som helst, exet var alltså här. Och han talade mer till mina bröst än till mitt ansikte *LOL*. Det hade jag rätt roligt åt, faktiskt, fast jag kommenterade det inte till honom. Jag tog ju inte illa vid mig av det, det var mest bara skoj eftersom det är en sådan klyscha att män jämt gör så (iaf om man har stora bröst, vilket jag definitivt inte har, vilket i sin tur bara gjorde det hela ännu roligare).

Nåväl. Idag är det en ny dag, och vi har ingen aning om vad vi ska hitta på. Har inte ett öre i plånboken, och vi kan inte ens ta bussen in till stan (vad vi nu skulle göra där...). Det finns inga badplatser på gångavstånd, hettan är outhärdligt både ute och inne, och även om humöret rent generellt är bra, så har vi kortare stubin än vanligt, allihop. Jag kan bara vara online kortare stunder nu, för värmen gör att laptopen inte rår kyla sig själv och därmed går varm hela tiden. Vår semester går alltså mest av allt åt till att försöka fördriva tid och att vänta på att det ska bli svalare väder, så att man åtminstone kan andas utan att hålla på att kvävas av hetta. Gissa om jag ska ha riktig pool sen när jag köper hus! Har en kompis som har ett jättefint pooldeck med en stor schysst pool, och en sådan lösning vill jag med ha i framtiden. Nu mer än någonsin. För dagar som det här finns det egentligen bara én enda vettig lösning på - att ligga i blöt hela dagen.