Det är en smått surrealistisk upplevelse att bo på mitt område nu under sommaren. Normalt sett sjuder det av liv här, även om det aldrig varit stökigt. Men liv är det alltid. Fast nu under sommaren har de allra flesta studenterna rest hem, och det dröjde till långt utpå eftermiddagen innan jag varken såg eller hörde något livstecken. Smått surrealistiskt när man bor i ett bostadsområde med hundratals lägenheter.

Anyway, idag har det varit grått och mulet, så jag tog mig i kragen och började skriva på PM'et, som är sista uppgiften i första sommarkursen. Jag har skrivit det mesta nu, så jag borde bli klar i god tid innan fredag iaf. Annars har jag läst en del även idag (Simone de Beauvoir och Berit Ås), tvättat lite kläder och sytt lite mer dockkläder.

Dotterns docka har fått baggy jeans och keps, samt en tröja med trekvartsärm (omsydd av en gammal bebisbody. Tyvärr är jag inte riktigt förtjust i den, så hon ska få en snyggare tröja imorgon).

Jag har varit matt och sliten både igår och idag. Är precis klar med min mens, och i kombination med värmen vi har haft, så har jag varit helt slagen. Idag har det dock varit mulet hela dagen, och 20-25 grader bara, vilket är en stor bidragande orsak till att jag över huvud taget fått något gjort.

I söndags däremot, hade vi 31 grader varmt. Och barndop för lilla Astrid, vilket för min del innebar att jag var borta från 14:30 till strax före midnatt, eftersom jag hjälpte till både före och efter. Men allting gick strålande, och dopsbarnet var på glatt humör precis hela tiden. Prästen var också bra, trots att jag inte gillar de där vansinnigt högkyrkliga typerna (han var en sådan, hade jag fått mig berättat). Men att han var van vid barn märktes tydligt (han har tydligen en 1-åring och en 3-åring själv), för det var ingen tvekan om att han var van att hantera barn. Och pluspoäng fick han för att han omedelbart efter själva dopet plötsligt säger "jag tror inte alla där bak såg nu", varpå han knatar nerför altargången med Astrid på armen (hon var på strålande humör även då, för övrigt) och visade upp henne för alla.

Prästen tog ett varv nerför altargången för att visa upp Astrid.

Anmärkningsvärt I: Prästen är galet lik en av exets (småbarnens pappa) bästa kompisar. Samma mimik och allting. Kändes jättemysko.

Anmärkningsvärt II: Det skulle ha varit en vanlig gudstjänst, men visade sig vara högmässa. Jeeeeezuz, vad många moment det var! Predikan, kollekt, sju hundra psalmer (ungefär), nattvard, dop and what not. Definitivt det längsta dopet jag har närvarat vid. Men det var helt okej ändå.

Anmärkningsvärt III: Jag hade min fd svärmor (första makens mor) bredvid mig i bänken, och höll på att börja asgarva när vi skulle sjunga "Tryggare kan ingen vara" och kvinnan utbrister "Ja, nu kommer Trygga räkan!". Tydligen hade mitt ex sagt så när han var liten, i tron att det är vad psalmen heter   

Anmärkningsvärt IV: M hade klippt sig innan dopet, och det var första gången jag såg henne efter klippningen. Döm om min förvåning när jag inser att hon har exakt samma frisyr som jag hade när jag döpte min äldsta son i samma kyrka, och i samma dopklänning, för 15 år sedan. Weird!

Hur som helst, det blev en lyckad dag. Jag hade dessutom snabbt som ögat snott ihop en enkel sommarklänning med smock på förmiddagen, eftersom jag inte tyckte mig hitta något vettigt i garderoben att ha på mig. Jag sydde den helt på frihand, och känner mig rätt så nöjd med resultatet. Den fick iaf duga på dopet (dock med en vit, tight top utanpå, för jag får mig inte till att ha bara axlar i kyrkan).

En enkel sommarklänning. Bandet som är knutet överst är en tygbit som blev över, och som jag knöt runt håruppsättningen. Med en vit, tight top utanpå och vita tygskor såg det faktiskt riktigt somrigt, fräscht och anständigt ut.

Nåväl, så har de senaste par dagarna varit här på min kant. Nu är det snart sängdags. Egentligen borde jag städa upp alla gamla barnkläder som ligger i högar på golvet i vardagsrummet (det är av dem jag syr dockkläder), men det får vara. Jag tänkte ju ändå sy mera imorgon, och det är bara jag hemma, så det spelar ju ingen större roll. Nej, istället tänker jag parkera mig med Simone de Beauvoir en stund innan jag går och sover