Idag ringde Försäkringskassan och bad tusenfalt om ursäkt. Ja, på allvar. De ringde upp mig enbart för att be mig om ursäkt, vilket hon gjorde ett flertal gånger. Att de aldrig lär sig. Jag har ALLTID rätt. Hmpf.

Skriver uppsats. Tråkigt värre. Kräkless på denna ethosbaserade argumentationsanalys som jag sitter och gör. Men nu är det bara 22 timmar kvar tills eländet ska vara inne. Sen kan jag slappna av igen. Opponering nästa vecka bara, samt ett memorerat hyllningstal inför 40 pers. Piece of cake :-)

Ikväll ska jag ta ett par timmar ledigt och fullständigt strunta i morgondagens uppsatsinlämning. Jag ska dricka vin med Maria och Ida, som jag suttit och pluggat med här på UU idag. Vin på uteservering ikväll...mmmmmmumma. Livet är allt rätt gött ändå, trots Flemming Rose och hans förbannade artikel ;)

Tjing på er! :-)