Jag har ju sovit hela dagen, så nu inatt har det inte blivit mycket sömn. Istället har jag repat upp mohairtröjan jag stickade i vintras, som blev på tok för stor, och börjat sticka den i en storlek mindre, i sällskap av fjärde säsongen av Sex and the City. Och jag har känt mig lite, lite glad på ett sätt jag inte upplevt på gud vet hur länge. Därför att jag snart kommer slippa ha mens helt och hållet. Det ligger en lättnad i det som inte ens går att beskriva. Som gör att jag känner mig gladare igen. Och som smittar av sig på annat. För jag saknar honom faktiskt. Gabriel. Han är i Turkiet just nu. Kommer hem på söndag. Och det får mig även att till fullo inse en annan sak också. Att jag, vare sig jag vill eller inte, är förtjust i någon jag inte kan få. Någon som inte är Gabriel.

Så. Livet känns plötsligt en liten aning ljusare. Och mer komplicerat.