Åter från tre gudomliga dagar i Dalarna, nära Grängesberg. Vi har varit i en stuga där de flesta bekvämligheterna saknas, så som toalett och internet, och det har varit fullkomligt ljuvligt. Där finns bara utedass, och blir man kissnödig går man bara rakt ut i skogen, drar ner kläderna och kissar i det fria. Och jag tycker det är fullkomligt underbart! Ingen tv, inga människor, bara tystnad. Eller ja, bara ljud från naturen då. Vinden som susar i träden, fåglar som sjunger och kluckandet av vattnet. Det är en liten bit av himlen för mig, det där stället, och jag ska utan tvekan införskaffa en sådan stuga själv också. Jag har inte känt mig så lugn och levande på gud vet hur länge som jag gjort de senaste dagarna där uppe. Ingen stress alls. Bara lugn. Och jag lyckades plugga på ett sätt jag inte kunnat på aldrig så länge nu. Jag skulle kunna bo sådär året om. Jag har inte tillräckligt många superlativ för att beskriva känslan. Jag älskar det. Jag är nog helt enkelt ett naturbarn, den sorten som trivs bäst långt borta från allting och som tycker att höjden av lycka är att kissa i skogen   

Inne i stugan.

Mysiga soffan och fåtöljerna, och ett litet hörn av vedspisen.

Köket.      

Sovrum.

Bryggan.

Matning av änderna.

Stugan sett nerifrån bryggan.

Utsikten från bryggan.