Så. Idag blev jag opererad. Sov inte särskilt mycket inatt, var så rädd att försova mig, så jag har vilat mycket idag. Fick vänta ända till kl 11 innan det blev min tur, så jag sov större delen av förmiddagen efter att jag hade fått en säng. Sen sov jag ju under ingreppet och en liten stund efteråt, och jag tog en flera timmar lång tupplur under eftermiddagen sen jag kommit hem.

Naturligtvis gick det inte att sticka mig idag. Sköterskan försökte tre gånger innan hon gav upp, sen fick de försöka några gånger inne på op innan de äntligen fick in pvk'n vid handleden på vänster hand. Jag ser ut som en hobbynarkoman  

Ingreppet gick bra och kirurgen sa att det såg bra ut så vitt hon kunde se åtminstone. Hon kunde inte se några särskilda muskelknutor eller så, så nu är det bara att vänta in provsvaren. Det borde ta 3-4 veckor. Sen pratade vi både innan och efter operationen om vad som kommer härnäst. I mina papper står det ju att jag ska göra en bränning inuti livmodern, men jag sa att jag hellre vill ta bort den helt för jag orkar inte ha det så här längre. Och hon hade inga som helst invändningar. Allting står ju i mina papper. Jag behöver inte göra någon utredning, ingenting sånt. Jag får det om jag vill. Och trots att det dröjer upp till en månad innan provsvaren kommer, så satte hon upp mig på väntlista för en hysterektomi redan idag, så att tiden ska börja rulla och jag inte ska behöva vänta längre än högst nödvändigt. Det ni. Så inom tre månader ryker eländet. Jag kommer bara ha mens ett par-tre gånger till i livet, sen är det över. Över. Slut. Finito. Aldrig mer den här plågan. Jag kan börja leva igen, träna regelbundet, slippa planera mitt liv kring min mens, slippa blöda som en stucken gris i 1½-2 veckor varje månad. Aldrig mer. Ni kan inte föreställa er den lättnad den tanken innebär för mig. Det är som att få dunderinfluensa med hög feber i två veckor varje månad och plötsligt få möjligheten att helt enkelt välja bort det.

Nu ikväll mår jag skapligt. Har inte tagit några smärtstillande sedan innan operationen, så just nu känner jag väldigt tydligt av min livmoder. Nog känns det att någon varit inne där och grävt runt. Det gör inte jätteont, utan är mer som en lite skarpare, molande värk. Lite som om någon hyvlat runt med ett rivjärn där inne. Undantaget någonstans i framkant av livmodern, högt upp och lite till vänster, där jag gissar att kirurgen knipit loss en redig bit till provtagningen. Där hugger det till. Ska dock ta lite smärtstillande nu, för det gör tillräckligt ont för att jag ska spänna hela kroppen vilket i sin tur kommer leda till ont i hela kroppen och en blixtrande huvudvärk. Så det är lika bra.