Jag blev överraskad igår. När jag hade handledning per telefon för en vecka sedan, så sa handledaren att nästa gång kunde han inte ge lika utförliga kommentarer på uppsatsen (de har bara ett visst antal timmar de får lägga på sånt). Så jag förväntade mig liksom inte att den skulle anses vara helt klar efter min omarbetning, utan att den skulle komma tillbaka med lite synpunkter, även om det inte skulle bli i samma omfattning som förra gången. Så gissa om jag blev förvånad och GLAD när jag fick mail igår förmiddags från handledaren där han sa "Nu tycker jag definitivt den ser färdig ut!"   

Definitivt färdig. Definitivt. Wow, liksom. Innebörden av det var så mycket större än bara att ha skrivit klart sin uppsats. För det innebar att den är minst godkänd, vilket i sin tur innebär att jag är nästan i mål med min 26 år långa dröm om att få en examen från Uppsala Universitet. Det är bara opponeringen kvar, men jag kan inte bli underkänd. Och när den är gjord, så kan jag ansöka om att få ut min fil.kand.-examen Jag är högutbildad på riktigt. Och jag kan dessutom nu äntligen bli officiellt registrerad på masterkursen, så att jag får mina pengar från CSN. Det kommer bli sååå gött, för med undantag av de 2000 jag sent omsider fick i bostadsbidrag, så har jag inte fått ett öre sedan 23 december.

Igår "firade" jag lite i förskott genom att vara ledig hela kvällen. Tittade med ett halvt öga på tv och stickade. Stickade det första lilla lövet ur det amerikanska paketet och stickade lite på mina februarisockor. Skulle vilja visa er bild på lövet, men det måste blockas först. Det krullar bara ihop sig just nu, så det blir ingen bra bild. Men det kommer. Och februarisockorna får jag försöka sätta lite fart med, det är ju bara 11 dagar kvar av februari. Håller på med foten på den första, så det är lite kvar och jag har ju en del studier också att hinna med.

Studier, ja. Idag är det nya tag och förberedelser inför måndagens seminarium. Det sista i den här kursen. Jag ska redovisa en av texterna, och det visade sig vara den kortaste av dem - bara 11 sidor! Tack och lov var det inte Spivak-texten, som förvisso är på svenska, men som är en 70 sidor lång obegriplig rappakalja. Åtminstone än så länge. Jag ska försöka ta mig igenom den idag och bli klar med den.

Ja, det är väl bara att bita ihop och ta itu med den (och de andra texterna). Må gott där ute i kylan (-18,5 hos mig idag - brrr!)