Det är dagen därpå. Igår flyttade jag från pojkvännen medan han var på jobbet. Stressigt, slitigt, tungt på alla sätt och vis. Men vi hann innan han kom hem.

Han tog det någorlunda med fattning när han väl ställdes inför faktum. Vi pratade lite via sms först, sen ringde han. Det skar i hjärtat att höra hur ledsen han var   Just då var han bara den snälla, rara, ömsinta killen. Inte den där andra. Den som gjorde att jag gick. Det gjorde så fruktansvärt ont att höra honom.

Men jag står fast vid mitt beslut.

Idag är jag så slut som jag nog aldrig har varit förut. Både fysiskt, mentalt och känslomässigt utmattad. Jag orkar inte ens sticka. Då är det baske mig illa.

Önskar jag kunde få komma hem till min lägenhet. Längtar efter vår. Sol och värme. Känner mig frusen ända in i själen.

Det känns nog bättre imorgon.