Jag har hunnit äta sammanlagt 400mg järn, men tycker mig redan ana en skillnad i kroppen. Det säger ju lite om hur dåliga värden jag har...Normalt sett dröjer det mycket längre innan det har någon kännbar effekt. Men det är som om jag är en liten aning klarare i skallen, en liten, liten aning piggare...Kanske är det bara inbillning, fastän jag inte tror det. Jag har varit helt inställd på att det skulle dröja ett par veckor innan jag kände något som helst, men där finns en aldrig så liten skillnad redan nu. Det bådar gott!

Idag blir det fika med tjejerna, och i eftermiddag träning. Frånsett det så ägnar jag mig åt att läsa Brott och straff, som även om jag läser snabbt tar sin lilla tid. 647 sidor läser inte ens jag på en kvart *s*. Den lilla extra energi jag har försöker jag lägga på att bibringa något som åtminstone påminner om ordning i hemmet. För den saken är säker - det arbetet har varit svårt eftersatt under flera veckor. Jag har helt enkelt inte orkat. Och det känns onekligen skönt att få en förklaring på det, som kan åtgärdas såpass enkelt, istället för att jag ska reta mig på att jag orkar mindre än vanligt.

Jag hoppas även kunna lägga in min konditionsträning i programmet snart. Det har fått vänta lite, till fördel för styrketräning (även om också den har inslag av kondition). Jag har inte orkat med allt på én gång. Men jag hoppas att jag om någon vecka ska kunna alternera styrketräningen med att springa. Och jag har också insett att järntillskott förmodligen är något jag får fortsätta ta så länge jag är i fertil ålder, eftersom mina depåer dräneras så katastrofalt numera. Det finns ett tydligt samband mellan det faktum att jag inte använder preventivmedel samt att jag äter lite semivegetariskt. Mycket järn går ur kroppen varje månad, och mitt intag av järn via födan blir alldeles för bristfälligt för att kompensera för det. Det skulle inte ens hjälpa om jag åt blodpudding till alla måltider alla dagar.

Strax efter midsommar beräknar jag att ta nya prover, och hoppas då på en markant skillnad på flera områden. Dels järnvärdena i sig, men också de resultat jag får av min träning. Redan nu har jag ökat min muskelmassa markant, efter bara ett par veckors träning, och jag har tappat 6 kg på samma tid. Det är inte illa, med tanke på att den ökade muskelmassan ju innebär en ökning i vikt - jag har med andra ord förbränt mer än 6 kg fett på bara två veckor.

Nu kommer inte den takten hålla i sig, naturligtvis, men det känns ju onekligen som en inspirerande start. Jag torde dessutom bli mindre infektionsbenägen (vilket får mig att tänka på min kompis Anna, som dragits med mycket infektioner en längre tid - har de kollat dina järndepåer?? Om inte, så gör för all del det! Man kan ha ett bra hb trots dränerade depåer - det har jag) och allmänt piggare.

Jag ser fram emot sommaren på många sätt och vis. Piggare, starkare och förhoppningsvis en hel del lättare än jag är nu också. Och rökfri. Jag röker alldeles för mycket just nu, vilket är både en följd av dåliga järnvärden och att de kurser vi läst nu varit mindnumblingly jobbiga (jag och romantik, ni vet...). Det blir ett sätt att orka, helt enkelt. Så jag längtar efter varma, sköna sommardagar som jag kan få njuta av i år (blev ju dåligt med den saken förra året), och kanske, kanske en resa till Nord-Norge...beroende på hur jag pluggar i sommar.

Nej, nu rusar klockan iväg för mig här, och det är hög tid att göra sig i ordning för fikat med tjejerna. Ha en bra dag, people! :-)