Det är frestande. Suget finns där. Men också frågetecknen. Flera barn? Jag är snittad två gånger - håller livmodern för ytterligare en graviditet? Skulle jag orka både plugga och vara gravid (mina graviditeter är ju som bekant apjobbiga)? Hur passar det in med allt det andra jag vill göra? Har jag egentligen råd att åka till Danmark?

Massa frågor. Och de väger väldigt tungt, de där frågorna ovan samt alla de jag inte ens satt ord på. Så tungt att jag tror att det nog får vara. Jag fortsätter som tänkt. Och passar på att låna andras bebisar om suget skulle anfalla mig   

Jag tycker om att få vara egoistisk. Jag har inte varit det så mycket tidigare i livet. Jag har medvetet "offrat" mig för andras ve och väl, vilket bara lett till något slags absurd martyrskap. Inte utåt, men väl i mitt eget huvud. För inte fasen är det så att det alltid har krävts av mig. Jag har gjort det ändå. Och på så vis lärt min omgivning, mina partners, att det är så det ska vara. Att jag alltid "offrar" mig. Men jag kom på mig själv till sist och slutade. Idag är jag långt mer egoistisk än jag någonsin varit, och jag älskar det. Älskar att lägga tid på mig själv och mina intressen. Älskar att ha barnledig tid också, som jag kan använda som jag vill.

Just nu, idag, längtar jag hem nåt så vansinnigt. Har fått besked om att min kompis som lånar lägenheten garanterat blir klar med sitt husbygge den här månaden, så nu är det högst 3 veckor kvar tills jag är hemma - hurra! Jag skulle inte tro att det blir under den närmaste veckan dock (då skulle hon ha sagt det), men jag hoppas på någon gång under vecka 12. Och även om det nu skulle bli den sista, så är det ju som sagt bara 3 veckor dit. Jag längtar! Ska bli så skönt att komma hem till mitt eget. Hem till min skogsslinga, så att jag kan börja träna ordentligt igen. Och till att ha ensamrätt till fjärrkontrollen, så att jag kan köra mina träningsdvd'er och zumba på kinecten.

Ja, det kryper i kroppen nu. Har ju inte fått tränat sedan oktober! Helt vansinnigt. Jag hoppas på att kunna komma igång lite nästa vecka, för nu är min mens över för denna gång, och förkylningen känns något lindrigare idag. Jag har fortfarande feber, men ligger nu rätt så stabilt runt 38 grader, så jag hoppas och tror att jag ska ha betat av den lagom till måndag. Så nu får det gärna börja bli vår på allvar, med rena vägar och soliga dagar, så att det blir riktigt roligt att ta sig ut (det är det iofs i vilket fall, men solsken och isfritt gör det ju extra skönt).

Jag har legat ganska stabilt viktmässigt den senaste tiden, vilket ju är skönt, med tanke på träningsbristen. Men när jag kommer igång igen, så är tanken att beta av ytterligare 5 kg till att börja med. Det borde jag kunna fixa nu under våren. Och när det är gjort, så kommer jag bara att ha 10 kg kvar tills jag är nere på den målvikt jag siktat på de senaste åren. Och då kommer jag att ha gått ner 56 kg...Helt absurd! En HEL människa juh!

Jag längtar faktiskt efter att ha gått ner så mycket att det bara är énsiffrigt jag ska bli av med. Bara det vore ju hur häftigt som helst.

Hur som helst, jag känner mig litegrann piggare idag, och ska snart åka in till Centralen med de två unga tjejer som varit på besök här (inte hos mig, men hos de jag befinner mig hos just nu). Sen funderar jag faktiskt på att gå och köpa mig en önskegrej...  Ja, alltså, nånting som jag önskar mig. Vi får se om jag hinner med det innan det är dags att styra kosan mot barnens skola/förskola för att hämta dem.

Nu är det iaf dags för mera kaffe! Ha en underbar, solig dag, people!   

Det blir inte mycket bloggat just nu. Jag åker på det ena viruset efter det andra, och har spenderat den senaste 1½ veckan mer eller mindre i dimma. Förkylning, feber, magsjuka, ännu mera förkylning, ont i halsen, hög feber. Det går runt, runt. Fördelen med det hela är att tiden bara flyger förbi. Dagarna tickar på, och jag närmar mig allt mer den tidpunkt då jag får åka hem igen. Hurra!

Idag är det alltså kvinnodagen, och det är väl kanske en lämplig dag att ta avstamp inför framtiden. Eller snarare till att fundera kring hur framtiden ska se ut. Nu har jag ju bara 1½ år kvar av min studietid, sen börjar ännu ett nytt kapitel i livet. Vad det kan bringa kan jag ju bara fantisera om, något konkret finns ju inte.

Drömma om framtiden gör jag allt mer nu. Imorgon har jag varit singel i en månad, och det börjar så sakteliga sjunka in. Att det har tagit så lång tid beror inte på den avslutade relationen dock, utan på att jag för tillfället är inneboende och hela tiden har en massa människor omkring mig, vilket gör att den där känslan av att vara singel har dröjt. Men nu börjar den så sakteliga komma ändå.

Jag har börjat drömma om mitt framtida boende. Att köpa ett litet hus med trädgård någonstans strax norr om Uppsala eller så. Det är bra priser där, och jag har ju inget behov av att bo mitt i en stad. Snarare tvärt om. Jag är född och uppvuxen på landet, och har alltid trivts bäst där. Det gör inget om jag inte kan se min närmaste granne heller, för den delen.

Ett litet rött hus med vita knutar vill jag ha. Ännu en sån där dröm som hängt med sedan yngre tonåren, precis som min utbildning vid Uppsala Universitet. Jag måste ha fått någon form av Sverige-inspiration där vid den tiden *tro*. Röda hus med vita knutar är inte precis något som det kryllar av där jag kommer ifrån, om man säger så   

Ett rött hus med vita knutar, en stor trädgård med äppelträd, jordgubbsland, rabarber, grönsaksland, kryddland och ett växthus. Det vill jag ha. Och utrymme för att ha en stor väv. Och en spinnrock vill jag också ha. Och en gungstol och en kökssoffa. Det är drömmar som ska uppfyllas så småningom. Med lite flyt inom de närmsta 5 åren.

Annat som jag drömmer om är det där med skrivandet. Författandet. Det börjar bli dags att ta tag i det nu. Känner att jag har lärt mig så otroligt mycket under min utbildning som jag kommer ha nytta av när jag sätter mig och skriver igen. Idéerna finns också. Det gäller bara att trolla fram lite tid.

Jag drömmer om att vara själv. Att INTE leva tillsammans med någon igen. Ja, förutom barnen förstås. Jag mår inte bra i såna relationer. Känner att jag måste anpassa mig så mycket efter den andra, och att det går på bekostnad av saker som är oerhört viktiga för mig. Så jag vill inte. Vill vara själv med mina barn, och så småningom kanske några djur, precis som jag beskrev här för två år sedan.

Sen är det ju den där frågan som alltid tycks dyka upp så här års. Den om flera barn. Återigen har den aktualiserats. Kanske är det i sig ett tecken på att jag inte är riktigt klar? Någonstans har jag ju fortfarande en längtan efter att få göra det igen. Uppenbarligen. Vi får se hur det blir i den frågan. Jag får helt enkelt ta mig en funderare till på den saken   

Över huvud taget är mina drömmar inte särskilt svåra att uppnå. Med undantag av författarskapet då, som ju är väldigt beroende av vad andra människor tycker om det jag åstadkommer. Men resten är ju bara beroende av mig och ingen annan   

Morgonen och förmiddagen spenderades på Operan i Stockholm, där dottern och jag var med på en visning bland annat. Vi fick sitta på första läktaren och titta på scenen, dekoren och allt sånt, vi var ner på scenen och vi var under scenen. Vi fick även gå in i de kungligas rum, dit de går i pauserna och ingen annan har tillträde. Där fick vi inte sitta på stolarna, för tyget som de var klädda med kostade 20 000 kr/meter, och stolarna var tagna dit av kungahuset. Men det var en maffig (men ganska liten) sal, inspirerad av Ludvig XIV's spegelsal i Versailles. Allting i guld och en massa speglar, och sen fanns det ett litet rum bredvid som kallades "Drottningens rum". Där fanns det mest bara ett bord och en massa stolar.

Här sitter vi på första läktaren, och vår guide berättar om allt vi ser där inne.

Den här ljuskronan, som på bilden ser ganska oansenlig ut men som i själva verket är monsterstor, hänger i taket på Operan. Vikt? Blygsamma 2 ton...(ja, på allvar, den väger som två personbilar).

Här sitter vi i bakkant av scenen, och får lära oss en massa saker vi inte hade en aning om att vi ville veta   Visste ni t.ex att Operan i Stockholm är en av de sista teatrarna i Europa som har sluttande scengolv? Tittar ni på bilden ovan, så ser ni att det inte är så fasligt många meter mellan bakkanten där vi sitter och framkanten, som syns till vänster en bit upp i bilden. Men det är faktiskt en nivåskillnad på en hel meter på det avståndet! Anledningen till att de gjorde så förr i tiden var att alla hopp i balettföresträllningarna skulle se maffigare ut. Och apropo balett - visste ni att en balettdansare som dansar en av de stora rollerna faktiskt nöter ut TVÅ PAR balettskor per föreställning? Och visste ni att de rullar ut en stor matta på scengolvet när det ska vara balett (för att de inte ska fastna i trägolvet) som de sedan tvättar med vatten med lite Coca-Cola i, för att dansarna ska få bättre fäste?

Man fick även prova lite kostymer   

Pillerburk.

Lillgrodan   

Nå, det var ett lyckat besök iaf, och dottern var riktigt nöjd efteråt. Sen fixade vi ett par ärenden (och blev passerade av expojkvännen på bara en halvmeters avstånd vid ett tillfälle, men han såg oss aldrig) innan vi åkte hem för att kolla hur det hade gått för lillebror, som varit till tandläkaren och fixat en trasig tand tillsammans med sin pappa under tiden vi var borta. Och han hade varit jätteduktig! *stolt* Så duktig att han fick en leksak som belöning, medan tjejerna fick varsin pysselbok för att inte de skulle bli helt utan. Men det blev nu inte dottern i vilket fall, för hon fick köpa en liten bok när hon och jag var ute och vinglade; Nellie Näckrosälvan. Själv lyxade jag till det med en ny hudkräm och Paulo Coelhos bok Veronika bestämmer sig för att dö.

Och apropo inköp - här är den nya skönheten som hädanefter ska vara min livlina både socialt och i studierna:

Min nya Compaq Presario CQ56.

Sen har jag faktiskt fått lite post också....

Inbjudan till bröllop   

Hela eftermiddagen har ägnats åt att fixa till nya datorn, så nu tänker jag ta kväller och sätta mig med handarbete en timme eller två innan det är dags att sova. Jag har ju hur mycket som helst just nu: Mina fina muddar ska göras klara, jag stickar en mohairtröja, jag virkar mormorsrutor, jag har en kortärmad kofta att montera och jag har mina mars-sockor att sticka. Det går ingen nöd på mig på den fronten   

Jag blev med ny laptop idag. Och OJ vilken skillnad det är! Allting går plötsligt tokfort, och jag behöver inte längre hitta på andra aktiviteter i 10-15 minuter medan jag öppnar Firefox   

Än så länge har jag inte gjort så mycket mer än att dra igång den och installera Firefox, samt importerat alla mina bokmärken - resten får bli imorgon. Få igång mail och msn, importera BankID och certifikat, fixa Spotify och allt vad jag nu använder. Men för ikväll räcker det så här. Jag är galet trött, och ska upp tidigt imorgon och iväg med dottern. Vi ska åka till Operan och försöka sno åt oss biljetter för att få kika runt där, samt prova kostymer och sånt. Tror dottern skulle gilla det skarpt   

Jo, förresten, jag måste säga en sak till om den här laptopen: Den är jättetyst! Att min gamla lät MYCKET var jag ju fullt medveten om, men nu inser jag hur illa det har varit. Den låter verkligen som en skördetröska   Och jag vet redan vilket mitt nästa nyinköp kommer bli (så småningom): Ny digitalkamera. Insåg idag att dotterns digitalkamera för 700 spänn klarar av 14 megapixlar, medan min skruttkamera inte klarar mer än 6 megapixlar...Det får med andra ord bli en ny sådan också med tiden. Faktum är att jag gillar dotterns röda (som hon fick i julklapp av sin pappa), så jag kanske rent av köper en precis likadan. Får väl märka den på nåt vis så att vi håller isär dem.

Kodak Easyshare C183.

Tyckte det var en tjusig färg, den där röda   Men så har jag alltid varit förtjust i OBH Nordicas röda chilli-serie också.

OBH Nordica Chilli.

Jag har ju även sneglat på bänkdiskmaskin, även den i rött. Och jag önskar mig ju en ny golvmatta till vardagsrummet - i rött   

Nåväl. Nu ska det karatesovas lite här, innan Opera-utflykten imorgon. Håll tummarna att förkylning och mensvärk håller sig på mattan åtminstone under förmiddagen, är ni snälla...  

1:a mars idag! Och då får jag ju öppna ett nytt paket   

Månadens paket är:

Rosa Karisma, mönster på sockor med flätor och en brevpost! Eller nåja, dubbla kort och kuvert. Så denna månad ska jag skriva och skicka snailmail som omväxling   

Min mens drog igång idag, två dagar för tidigt. Jag mår med andra ord som en överkörd gnu. Tur då att man har barn som bestämmer sig för att leka spa, och som både friserar sin mamma och ger henne en mysig massage   Och efter det, så blev det underhållning:

Dottern med sin gitarr.

Lillebror fick också låna gitarren och spela lite.

Barnen komponerar tillsammans. Lillebror tar fram melodin medan dottern sjunger och hittar på texten.

Och apropo underhållning, så ska jag se om jag kan få igång Familjen Annorlunda via datorn innan det är dags att sova. Lite mera mormorsrutor på det, och sällskap av den här, så är jag nöjd för idag:

Undrar om det här kan vara gott...  

Jag hade ingen tur med de norska sagoböckerna - det var inte de jag var ute efter. Men, men, då sparade jag ju en bunt pengar istället   

Morgonen gick i förkylningens och PMS'ens tecken, förmiddagen har gått i förkylningens och mensvärkens tecken. Men aldrig så illa att det inte är bra för något - iom att min mens har dragit igång med buller och bång, så försvinner ju PMS'en helt. Vackert så.

Så, vad gör man en dag som denna, när man i sanningens namn borde plugga men känner sig för risig för det? Jo, man stickar lite och sen virkar man mormorsrutor. Jag har ju beslutat att virka ett överkast till min säng i Uppsala, bestående av mormorsrutor. Och efter att ha räknat lite fram och tillbaka, så har jag kommit fram till att jag behöver 414 rutor. Och efter att ha räknat lite till, så kom jag fram till att 414 var delbart med 6, alltså blir det 6 olika sorters rutor. 69 rutor av varje färgkonstellation.

De 6 olika mormorsrutorna som mitt överkast ska bestå av.

Jag har alltså virkat 6 rutor idag, och har således "bara" 408 rutor kvar...  Jag tror vi kan slå fast på én gång att det här kommer bli ett långtidsprojekt. För inte att tala om arbetet att fästa alla trådar...414 rutor á 8 trådar per ruta som ska fästas, ger inget mindre än 3312 trådar som ska fästas - och då är monteringen av varje ruta ej medräknat. Så jag har att göra innan det där projektet är klart   

Så var den sista dagen i februari här. Imorgon är det 1. mars, och "min" månad! Då får jag äntligen åka hem igen! Och jag får dessutom öppna mitt mars-paket. Och så här långt kommen kan jag säga att vad jag minns av mars-paketet är att garnet är rosa. That's it. Jag minns inte vilket mönster det är, och har inte en susning om vad som är i bonuspaketet.

Och apropo paket - på mailen fick jag idag ett meddelande från ett norskt antikvariat som sa att de har Verdens Vakreste Eventyr, band 1-12 + ytterligare två band inne. Hela paketet går loss på 1365 SEK, så jag vet inte alls hur jag ska göra nu. Har till att börja med mailat dem och frågat hur böckerna ser ut, därför att det var en senare upplaga från 1991-95, och inte den upplaga jag växte upp med. Och det är den sistnämnda jag är ute efter. Blått bokomslag med guldtryck. Men ser denna upplaga likadan ut, så får jag fundera allvarligt på hur jag ska göra. Jag har önskat mig de där böckerna i åratal och de är ganska svåra att få tag på.

Nåväl. Här är båda barnen hemma med mig idag. Inte för att det är sportlov dock, utan för att de är förkylda (nå, det är ju sportlov också, men dottern hade tänkt vara på fritids hela veckan. Lillebror vill ju som vanligt hänga mest med mig). Det blir nog en ganska lugn dag, skulle jag tro. Eventuellt en vända in till Stadsbiblioteket för att lämna lite böcker, och till Ljungqvists garn för att köpa ett nystan Karisma så att jag får göra klart mina pulsvantar nån gång. Det fattas typ 25 cm tråd för det. Och till råga på allt har jag garnrester i exakt rätt färg ligger i mitt Shurgard-förråd - men jag kommer inte åt dem. Bara att köpa ett nystan mao.

Fast troligtvis är vi bara hemma och myser idag. Jag sov från 21 till 7 idag, och känner mig ändå hängig. Stickning, lite studier och kanske en film blir nog dagens melodi, skulle jag tro.