Det är en relativt soft söndag för min del idag. På förmiddagen var jag iväg till kyrkan där dottern och hennes bonussyster skulle sjunga i kör (annars skulle jag inte gå i kyrkan - det är helt enkelt inte min grej). Och döm om min förvåning när det visar sig att flickorna dessutom sjunger solo på en låt! Wow! De var superduktiga! Önskar bara jag hade tagit kort på dem, men jag tänkte inte ens på det där och då.

Men det kom även en dålig nyhet i morse. Mamman till ett par ungdomar jag känner tog livet av sig i helgen   Jag känner både med dem och för dem. Stackarna! 14 och 16 år är de. Alldeles för tidigt att förlora sin mamma. Man blir både tagen och dämpad när man får såna nyheter. Men jag vet iaf att de har ett bra nätverk omkring sig, så de är väl omhändertagna mitt i allting.

Annars så längtar jag väldigt mycket hem. Fantiserar om att shoppa en massa saker till lägenheten. Nya sofföverdrag (svarta), en ny golvmatta (röd), svarta och röda gardiner (va? Anar ni ett tema här, säger ni? Nu förstår jag inte alls vad ni menar   )...Tänker också att jag ska möblera så att ungarna får ha sina dockhus mera tillgängliga, och att jag ska överraska dem med lite nya grejer i nyinflyttningspresent i lägenheten. Känns ju lite passande att de får nya grejer att flytta in i sina hus med när vi flyttar tillbaka in i vår lägenhet, eller hur?   

Jag fantiserar om all god mat jag ska göra när jag kommit hem igen och själv får styra helt och hållet över såna saker. Fantiserar om de där lediga dagarna jag ska unna mig där jag ska parkera mig i soffan med tv-serier och film på dvd, och stickningen. Fantiserar om att få vara ensam vuxen och inte behöva anpassa mig efter någon annan. Fantiserar om att få gå ut i skogen och springa igen. Och om att kunna köra mina tränings-dvd'er och köra Zumba på kinecten. Längtar efter påsk och det traditionsenliga frossandet i godis och scifi-serier (vet inte varför, men just påsken har blivit en sån där tidpunkt då jag väldigt gärna vill se scifi). Längtar efter att få mina examenspapper, och längtar (tro det eller ej) efter att få börja på min nästa uppsats.

Över huvud taget har jag väldigt mycket att se fram emot just nu, känns det som  

Jag blev överraskad igår. När jag hade handledning per telefon för en vecka sedan, så sa handledaren att nästa gång kunde han inte ge lika utförliga kommentarer på uppsatsen (de har bara ett visst antal timmar de får lägga på sånt). Så jag förväntade mig liksom inte att den skulle anses vara helt klar efter min omarbetning, utan att den skulle komma tillbaka med lite synpunkter, även om det inte skulle bli i samma omfattning som förra gången. Så gissa om jag blev förvånad och GLAD när jag fick mail igår förmiddags från handledaren där han sa "Nu tycker jag definitivt den ser färdig ut!"   

Definitivt färdig. Definitivt. Wow, liksom. Innebörden av det var så mycket större än bara att ha skrivit klart sin uppsats. För det innebar att den är minst godkänd, vilket i sin tur innebär att jag är nästan i mål med min 26 år långa dröm om att få en examen från Uppsala Universitet. Det är bara opponeringen kvar, men jag kan inte bli underkänd. Och när den är gjord, så kan jag ansöka om att få ut min fil.kand.-examen Jag är högutbildad på riktigt. Och jag kan dessutom nu äntligen bli officiellt registrerad på masterkursen, så att jag får mina pengar från CSN. Det kommer bli sååå gött, för med undantag av de 2000 jag sent omsider fick i bostadsbidrag, så har jag inte fått ett öre sedan 23 december.

Igår "firade" jag lite i förskott genom att vara ledig hela kvällen. Tittade med ett halvt öga på tv och stickade. Stickade det första lilla lövet ur det amerikanska paketet och stickade lite på mina februarisockor. Skulle vilja visa er bild på lövet, men det måste blockas först. Det krullar bara ihop sig just nu, så det blir ingen bra bild. Men det kommer. Och februarisockorna får jag försöka sätta lite fart med, det är ju bara 11 dagar kvar av februari. Håller på med foten på den första, så det är lite kvar och jag har ju en del studier också att hinna med.

Studier, ja. Idag är det nya tag och förberedelser inför måndagens seminarium. Det sista i den här kursen. Jag ska redovisa en av texterna, och det visade sig vara den kortaste av dem - bara 11 sidor! Tack och lov var det inte Spivak-texten, som förvisso är på svenska, men som är en 70 sidor lång obegriplig rappakalja. Åtminstone än så länge. Jag ska försöka ta mig igenom den idag och bli klar med den.

Ja, det är väl bara att bita ihop och ta itu med den (och de andra texterna). Må gott där ute i kylan (-18,5 hos mig idag - brrr!)   

Sent omsider är uppsatsen klar! Eller ja, jag hoppas det iaf. Det återstår ju att se vad min handledare säger om det hela. Jag känner mig hyfsat nöjd iaf, vilket är högst ovanligt. Jag är galet självkritisk när det gäller såna där saker *s*.

Det höll förresten på att gå helt galet i slutskedet av arbetet, när jag plötsligt fick en seriös systemkrasch på laptopen. Jag svär - mitt hjärta stannade säkert i flera sekunder! Som tur var gick burken igång igen, och som tur är så sparar jag alltid mina arbeten närmast tvångsmässigt varannan minut. Så det första jag gjorde var förstås att göra en back up på datorn, innan jag fortsatte.

Nu ska jag vila huvudet en liten stund innan det är dags att försöka sova. I fullmåne och med ÄL...kan undra vad jag kommer drömma om inatt då?   Kände av det redan igår, och kan ju säga att det var liiiite småjobbigt (men trevligt också, för all del) att ha ÄL och seminarium med institutionens snyggaste professor - haha!

Nåväl. Håll tummarna att uppsatsen passerar nålögat denna gång, hörni!   

...att det är över på allvar när du ser att han börjat använda en av datingtjänsterna på Facebook, och du över huvud taget inte reagerar på den saken   

¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨

Vi pratade lite igår om vissa saker som hänt, vilket kändes bra. Han behöver också få ett closure. Intressant att notera är dock hur han över huvud taget inte ifrågasätter att det tagit slut. Inte med ett komma. Väldigt typiskt adhd - säger man att det är på ett visst sätt, så är det så. Punkt. Ovant, men det gör det ju onekligen enklare just nu.

Nåväl. Idag ska jag bege mig till Uppsala, till ett seminarium jag är väldigt illa förberedd inför   Men jaja, det får gå. Och ikväll tänker jag baske mig skriva klart uppsatsen!

Jag mår allt bättre för varje dag som går. Ja, rent mentalt alltså. Fast även fysiskt. Jag sover bättre och bättre för varje natt, och det gör en enorm skillnad   Det var utan tvekan rätt beslut jag tog.

För varje dag som går ser jag lite mera framåt. Fantiserar om vad jag ska göra sen när jag äntligen är hemma i min egen lya igen. En av mina planer är att faktiskt ta ledigt. 3 dagar semester ska jag ha, där jag bara ska njuta. Då tänker jag parkera mig i soffan med min stickning, tv-serier på dvd, tacos, sushi och hembakade semlor. Och hör sen   Jag längtar! (inte minst efter att komma bort från katterna här. De är jättefina, men det är katthår överallt, och jag är inte så vansinnigt förtjust i de illaluktande kattlådorna   )

I övrigt så rullar det på skapligt nu. Jag hoppas på att bli klar med den evinnerliga uppsatsen idag (håll tummarna!), så att jag kan övergå till mastodontuppgiften som avslutar den nuvarande kursen, samt börja spåna på min masteruppsats. Jag ska därför avsluta denna lilla epistel redan nu, och koncentrera mig på uppsatsen   

Det är tyst och lugnt här, alla sover sen ett bra tag tillbaka. Utom jag då. Jag har arbetat med uppsatsen hela kvällen, och det går framåt. Hade jag nu fått en dag eller möjligtvis två ostörd, så skulle jag lätt bli klar med den på den tiden. Men det får jag tyvärr inte. Imorgon måste jag förbereda måndagens seminarium, och jag vet inte om eller hur mycket tid jag kommer ha tillgängligt för att fortsätta omarbetningen. Och måndag är jag i Uppsala hela dagen, så då lär det inte bli mycket gjort. Jaja. Det är som det är med den saken.

Annars så har jag mått lite bättre idag. Saknaden har avtagit och det känns rätt lugnt nu ikväll. Jag har börjat tänka framåt lite mer också, något som baske mig varit omöjligt de senaste dagarna. Men under eftermiddagen idag, och lite under kvällen, så har de där tankarna kring vad jag vill göra framöver börjat dyka upp. Inga stora grejer egentligen, utan mest bara småsaker som jag har lust att göra. Jag har funderat på att läsa lite mer språk till exempel. Ja, bara för skojs skull då. Syrran ska börja läsa samisk, vilket jag tycker är hur coolt som helst. Det skulle jag med vilja göra. Och så skulle jag vilja lära mig mer tyska och spanska, och franska vore inte heller dumt att kunna (det dyker upp en hel del franska i mina studier). Sen skulle jag vilja lära mig braille (alltså det som blinda läser, med de upphöjda prickarna) och jag skulle vilja lära mig mer teckenspråk.

Det sistnämnda lärde jag mig litegrann under senare tonåren, men det mesta är glömt nu. Jag minns inte ens alla bokstäver i alfabetet. Men det vore kul att repetera lite, så jag funderar på att köpa en bok om det och nöjesläsa under sommaren.

Jag har inte stickat en enda maska sedan jag flyttade heller. Varken på mina februari-sockor eller på löven jag beställde. Det ska jag göra i slutet på nästa vecka eller så, när uppsatsen är klar. Lite belöning sådär. Inte för att jag hinner sticka så värst mycket innan dess ens om jag skulle vilja. Jag har fullt upp med pluggandet. Som vanligt. Det lär jag iofs ha även i slutet på nästa vecka, för vi har en större inlämningsuppgift på den här kursen som jag måste ta tag i då. Kursen är ju nästan slut! Bara den kommande måndagen och måndagen efter det kvar. Sen kommer det 4-5 veckor då jag ska skriva på nästa uppsats. Catharina Ahlgren blir det nog om då.

Nåväl. Jag borde nog gå och sova nu. Även om jag egentligen skulle vilja läsa lite bloggar och bara ta det lugnt en stund. Hinner liksom aldrig med det längre, så jag ligger väl typ ett halvår efter på den fronten vid det här laget. Å andra sidan har jag ju ha mycket läsning att se fram emot när jag väl hinner med   

Nu får det dock bli sängen nästa, så god natt med er!

Vi pratade lite inatt via msn. Påbörjade att på allvar reda ut allt som hänt. Det kändes bra. Nu kan vi kommunicera. Lite bättre iaf. Jag får veta saker han inte sagt. Bilden kompletteras. Jag får veta vad som händer i hans huvud. Och jag insåg varför jag saknar honom så mycket. Eller ett av skälen iaf. Jag mår ju rätt mycket skit fortfarande, och då kan man ju behöva någon att vända sig till, någon som har riktigt bra kramar och så. Och han har världens bästa kramar. Så jag mår skit över vad som hänt oss, samtidigt som det är honom jag spontant vill vända mig till när jag mår skit. Weird.

Jaja. Det blir nog bättre så småningom.

Just nu sitter jag med huvudet fullt i hårfärg, och hoppas att jag ska känna mig lite fräschare sen. Och sen ska jag ta itu med uppsatsen idag, försöka få betat av så mycket som möjligt på den, så att jag blir klar någon gång. Jag hoppas på en riktigt effektiv lördag och söndag i det avseendet. Samtidigt har jag en redovisning att förbereda inför måndag, så jag lär lägga lite krut på den med.

Blabla. Har inget vettigt att säga idag. Så jag avslutar här.