Gick till affären för att handla och hyra film, och givetvis tog barnen tillfället i akt att gå från vettet alldeles. Varför blir det alltid så? Här har de lekt någorlunda fördragsamt hemmavid, men i samma ögonblick som man kommer bland andra människor, så är det som om någon högre makt ger dem en elektrisk stöt i röven, och det blir lattjolajban och hejkomåhjälp i kubik och kvadrat.

Det gick inget vidare med filmhyrandet heller. Barnen ville se Bee Movie (igen, sonen hyrde den här om dagen också), medan jag efter mycket om och men hittade en film som jag ville se - No Country For Old Men. Men när jag skulle hämta ut filmerna efter att ha bokat dem, så kunde de inte hitta min film :-( Buhuu...Men, men...aldrig så illa att det inte är bra för något. Jag fick hyra barnfilmen gratis som kompensation :-) Och själv får jag väl helt enkelt titta på någon av mina gamla favoriter ur filmhyllan, så det går nog ingen större nöd på mig ändå, ska ni se.

Nu: Sushitillverkning, och fixa pyttipanna åt kidsen.

Ikväll blir det banne mig sushi, bara så ni vet. Och en burk Ben&Jerrys. Och kanske en ny film. Och stickning i soffan. Mys! :-)

Sushi.

För skojs skull gjorde jag ett test via Facebook, där resultatet skulle visa vilken hjärnhalva man använder mest. För mig blev resultatet ett klockrent "Vänster", vilket inte var någon överraskning. Det stod bland annat så här:

"People who are left-brain dominant thrive on careful analysis of all pertinent factors before making any decisions. Their style is naturally systematic and detail-oriented, characterized by the pursuit of logic, predictability and discipline. They tend to stick to the rules and stay within the confines of their orderly world. You tend to take things more seriously and tend to stick more to rules and guidelines. You have an innate ability to stay on task when doing a job. You tend to have a lot of book knowledge, and may have an interest in science or history."

Det här stämmer väldigt bra. Det är precis så jag fungerar. Och jag är i motsvarande grad icke-känslostyrd, naturligtvis.

Vänster hjärnhalva styr följande funktioner:

- ord, tal och skrift

- siffror och matematik

- logik och analys

- kritiskt granskande

- registrerar detaljer och orsakssammanhang

- räknar ut saker och ting i följdriktig ordning, dvs steg för steg

- arbetar med sammanhängande tankar

- en idé följer direkt efter en annan och leder till en slutsats

- använder precisa, exakta betydelser

- en innebörd, en slutsats

- rätt/fel, ja/nej

- har god tidsuppfattning

Låter det bekant? Skulle tro det. Det där är jag i ett nötskal. Jag är oerhört dominerad av min vänstra hjärnhalva, utan att den högra för den delen är underutvecklad. Jag har t.ex det kreativa, som styrs av höger hjärnhalva. Däremot är den känslomässiga delen, som också styrs av höger hjärnhalva, inte särskilt dominerande hos mig. In fact, ordet "dominerande" är totalt missvisande i sammanhanget för mig. Känslorna finns där, men jag domineras aldrig av dem, och tar aldrig beslut på grundval av dem.

Utöver att vara styrd av min vänstra hjärnhalva, så är jag dessutom en i första hand intrapersonell intelligens. Det innebär följande:

"Förmågan till självkännedom och att handla på ett lämpligt sätt utifrån denna kunskap. I denna intelligens ingår att man har en riktig självbild och kan se sina starka och svaga sidor. Att vara medveten om sina känslor, avsikter, sitt temperament och sina önskningar samt förmågan till självdisciplin.

Är du en självkännedoms begåvad person?
Då tycker du om att dra dig tillbaka och har stort behov av eget utrymme. Andra kan uppfatta dig som skygg och en smula osocial. I själva verket handlar det om att du tänker bättre när du är ensam.

Du för samtal om djupa inre upplevelser och är i kontakt med dina känslor och önskningar. Du är diskret och respekterar andras personliga integritet. Du lyssnar på din intuition och går din egen väg. Du är personlig och självständig och skiljer dig från mängden.

Du litar till din egen förmåga och har inget behov av instruktioner, regler eller paragrafer. Du skriver kanske dagbok eller för anteckningar om dina upplevelser och erfarenheter och tar lärdom av dem. Du har god förmåga att motivera dig själv och din självdisciplin gör det lätt för dig att fokusera på det du arbetar med.

Hur lär du dig bäst om du är självkännedoms begåvad?
När du arbetar ensam och i din egen takt. När du får fundera på det du lär dig och hur du själv kan tillämpa kunskaperna. När du får ställa frågor och göra minnesövningar och testa dina kunskaper via frågeformulär. Svara på frågor som t.ex "Vad skulle du själv göra?"

Istället för långa lärarledda teoretiska föreläsningar väljer du att själv ta fram uppgifter och tillämpningar. Att föra dagbok eller anteckna dina erfarenheter i ämnet och sätta upp personliga mål, syften och inriktningar i utbildningen. Att föra anteckningar i Word underlättar för dig. Att få använda utbildningsmaterial där du kan kontrollera dina kunskaper med tester och få svar på hur du kan tillämpa dem.

Yrken för självkännedoms begåvade
Filosofer, terapeuter, kuratorer, psykoanalytiker, rådgivare, konsulter, egenföretagare, författare, entreprenörer etc.

När är självkännedoms intelligens viktigt?
Med hjälp av denna intelligens agerar du målmedvetet i andra syften än bara att tillfredsställa dina instinkter. Ju mer man förstår av sina egna känslor, desto mindre är risken att bli ett passivt offer för dem."

(informationen hämtad från http://www.qomut.com/sjalv.htm)

För de av er som känner mig, så borde även det här låta bekant. Notera även den allra sista meningen: "Ju mer man förstår sina egna känslor, desto mindre är risken att bli ett passivt offer för dem". Även det stämmer in, och tar man i beaktning att jag samtidigt är styrd av min vänstra hjärnhalva och att mina känslor därför aldrig dominerar mig ens i utgångspunkten, så säger det ju sig självt att jag inte på något villkors vis kan vara en särskilt känslomässig människa. Inte så till vida att jag agerar på mina känslor, och inte så till vida att de vid någon tidpunkt i mitt liv får styra mina beslut.

I praktiken innebär det att jag kan älska mina barn till vansinne, men utan att blinka låta dem bo på heltid hos sin far, utan att må dåligt över det. Varför? Därför att det för mig är logiskt (vänster hjärnhalva bedömer att det är logiskt, that is) att låta barnen få prova på att göra en sådan sak om det önskar det, och att min kärlek till barnet inte påverkar beslutsprocessen alls. Det innebär dock inte heller att jag älskar mitt barn mindre än andra föräldrar.

Det innebär också att jag praktiskt taget saknar förmågan att bli kär på allvar. De där himlastormande lyckokänslorna har jag aldrig haft, helt enkelt. Jag kan älska någon förbehållslöst, men de där intensiva nykär-känslorna lyser för det mesta med sin frånvaro. Jag tenderar, och mina män får förlåta mig det här, att istället spegla min motparts känslor för mig i det läget. Inte för att vara elak på något vis, utan för att tillgodose deras behov av intensiva känslor från min sida sådär i början. Jag ser egentligen inget fel i det, all den stund det inte handlar om att ljuga för min del. Det handlar bara om att jag demonstrerar mina känslor (kärlek) på ett intensivare sätt som är lättare för mottagaren att förstå, eftersom det är vad de förväntar sig sådär i början.

Allting sammantaget, så blir det dock lite av ett problem, eftersom människor omkring en sällan fungerar på det här sättet. De flesta styrs antingen någorlunda lika av båda hjärnhalvor, eller också dominerar den högra. Det är dessutom inte så många som är en utpräglad intrapersonell intelligens så som jag är det, och än färre är båda delar i kombination. Det blir därför också svårt att förstå mig på ett personligt plan, och jag kan lätt dömas ut som känslokall t.ex, vilket jag absolut inte är.

Själv är glad att jag är såpass gammal som jag är, för det är ändå långt enklare att leva som jag idag än det var för 15-20 år sedan. Vid den här åldern förväntar sig människor att man ska veta vem man är, och även om det är svårt att förstå mig, så upplever jag ändå en större acceptans idag än jag gjorde då. Som 15-20-åring blir man oftast dömd som ung och oerfaren, att man inte vet något än, osv. Det blir man inte alls i samma grad idag, tack och lov. Jag minns oerhört tydligt frustrationen från den tiden, som var ännu större än den är idag.

Att jag som person blir attraktiv för andra är väl inte heller så svårt att förstå. Jag bedöms, baserat på just min personlighet, vara lugn, klok, uppmärksam och smart. Svårigheterna dyker ju inte egentligen upp förrän man blandar in känslor i det hela. Det är där människor inte längre förmår förstå mig, och de får en väldigt märklig bild av mig som person. De får det helt enkelt inte att gå ihop i sitt eget huvud, och när jag t.ex skriver om mina personliga åsikter i bloggen, så vägs det oftast in de känslor de tror jag haft när jag skrev. I själva verket fungerar det inte alls så, utan när jag skriver om mina personliga åsikter i olika ämnen, så är frånvaron av känslor mestadels total. Jag har helt enkelt dragit en följdriktig slutsats baserat på de erfarenheter jag har gjort, där 1+1=2.

Jag vet inte hur många gånger i livet jag har fått påpeka för andra människor att de inte ska väga in sina egna känslor när de kommunicerar med mig via internet. Det blir uteslutande fel då. Samtidigt kommer jag nog få förlika mig med att människor kommer göra det mer eller mindre konsekvent, när de tror sig känna igen sig själva som mottagaren för det jag skriver. Det finns inte mycket jag kan göra åt det, tyvärr, utan jag får väl helt enkelt leva med att jag måste påpeka att de gjort en felaktig tolkning av det jag sagt, istället för att läsa det jag faktiskt skrev.

Nåväl, nog om detta. Det står en kaffemugg och ropar på mig, tycker jag mig bestämt höra.

Slöhögslördag, åtminstone såhär på morgonkvisten. Barnen tittar på Bolt igen, och jag har lullat runt lite en halvtimme, innan jag fick tummen ur och drog igång kaffet.

Framför oss ligger en lång lördag med några borden och måsten, men mestadels bara "nu gör vi som vi vill". Jag borde tvätta kläder (måste köpa tvättmedel först dock) och rikta det där cykelhjulet, men annars behöver jag väl strängt taget inte göra så mycket idag. Rent teoretiskt skulle vi kunna stanna inne hela dagen och inte ens klä på oss idag. Det är väl ingen lag som säger att man måste vara påklädd på lördagar?

Jag har galet ont i magen idag. Som om jag ätit taggtråd. Men det var fortfarande värt gårdagens frosserier - om inte annat så för glassens skull. Jag köpte nämligen Ben&Jerrys sandwichglass, den där som är liksom två cookies med glass emellan, och den är ju bara sååå god! Fast jag förstår inte riktigt varför jag ska ha så ont i magen egentligen...okej att man kan få ont om man äter för mycket, men varför känns det som om jag har magsår?? Högst besynnerligt. Nåja, det går väl över snart.

Ska vi se...annars då...skulle vilja sticka klart den andra äppelstrumpan med blixtens hastighet, så att jag kan få stickat strumporna för juli och augusti. Och september. Måste få klart åtminstone ett av de paren för att få vara med i kvartalstävlingen.

Sen har jag i stort sett bestämt mig för att repa upp Land Girl-tröjan och sticka något annat istället. Jag blir helt enkelt inte nöjd. Eller jo, den är jättesöt och så, men den känns bara inte som jag, när allt kommer omkring. 

Det blir nog mest småprojekt under hösten, utöver tröjorna till barnen. Jag kommer behöva en mössa eller en basker (jag funderar på Dödergöks basker i det som är kvar av det gröna garnet från Catriona-västen), och i höst ska mina fina Kurzeme-vantar stickas färdiga. Minns ni dem? De är/blir sååå fina! Fast jag ska iofs repa upp det jag redan har stickat, och börja om med mindre stickor, för de blir för stora nu.

Vantar från Kurzeme.

Huuu...vad jag har ont i magen :/ Får nog lägga mig på soffan en stund, tror jag.

Fredag kväll, som sagt var. Dottern kom hem till sist, och vi har ätit pizza, glass, ostbollar och kexchoklad. Ja, även jag. Magen står i alla fyra hörn, det känns som om jag gått upp ungefär 17 kilon, och min ämnesomsättning arbetar på högtryck just nu, och jag är tokvarm. Ingen risk att jag fryser inatt ;P

Men åh, vad det var värt det! Vi har haft riktigt mysigt, och tittat på Bolt två gånger, och sen när barnen somnade, har jag tittat på The Librarian 3. Noah Wyle (känd från Cityakuten) gör sig rätt bra som töntig, men charmig bibliotekarie-hjälte i dessa filmer, som i det här fallet var lite av Indiana Jones meets National Treasure meets Twilight. Typ. En soft kväll :-)

Välkommen hem, syrran!

Mycket att prata om var det.

...och sen så bara...och dom bara...och då så...

Nu är det spännande...

Sovande sötnosar.

Första äppelstrumpan blev klar ikväll! :-)

Nu är det sängen som gäller för mig. Natti natti!

Vi väntar och väntar, sonen och jag. Snart, snart kommer dottern hem, och vi ska ha en riktig mysfredag. Jag har hyrt film både åt stora och små, vi har köpt pizza, kanelbullar, glass och godis, och vi ämnar spendera kvällen i soffan tillsammans.

Må så vara att aptiten lyser med sin frånvaro, men idag ska jag äta. Min kropp behöver det. Okej att det inte är så himla nyttiga saker jag har handlat, men vad fasen...är det fredagsmys, så är det. Och det var de där sakerna som trillade in i huvudet på mig när jag försökte komma på något jag skulle kunna tänka mig att äta.

Kanske återkommer jag senare ikväll, när barnen somnat, kanske stänger jag helt enkelt ner datorn. I vilket fall - ha en riktigt trevlig fredag, people! :-)

Men kära nån, vad jag är seg idag. Galet trött, kaffe hjälper inte, och inte lyckas jag vila heller. Städa, som jag hade tänkt göra, är bara att glömma.

Jaja, det kunde vara värre. Sjuk är jag då inte. Bara seg så in i bomben. Städningen får vara, helt enkelt. Ska gå ut med soporna bara, och sen ta en sväng på affären och köpa lite fredagsmys åt barnen bara, tror jag. Kanske hyra en film eller två. Vi behöver ju faktiskt inte göra varken det ena eller det andra idag. Kan ta det lilla lugna bara. Så då gör jag väl det :-)

Jag mår inget vidare idag. Vet inte riktigt varför, är bara trött och mår illa. Hur som helst kom jag därför att tänka på alla dessa mirakelkurer som finns att tillgå i handeln, och hur urskiljningslöst människor införskaffar dem.

Ta spikmatten t.ex Det senaste för att må bra på alla sätt och vis. Som "förr eller senare kommer träffa på punkter som dämpar smärta eller talar om för kroppen att producera endorfiner" enligt den ryska läkaren och neurologen Tanya Zilberter i en artikel i Aftonbladet. Förr eller senare? Ja, det lät ju bra.

Kärnan i det hela är just endorfinerna. Kroppens egna smärtstillande medel. För enbart 500 kronor (ca) så kan du köpa dig din egen lilla smärtstimulerare för att få kroppen att producera endorfiner. Yeay! Inte bara det, du behöver inte ens arbeta för att få kroppen att producera endorfiner. Gud förbjude att vi människor faktiskt skulle röra mera på oss. Latskapen länge leve!

Ja, för så enkelt är det faktiskt. Lägg dig på en spikmatta, och det gör ont de första minuterna. Sen börjar det bli varmt och det onda försvinner. Kroppen har reagerat på smärtan du tillfogar den, och man behöver inte vara neurolog för att veta vad som händer i kroppen när den tillfogas smärta. Kroppens automatiska respons är alltid att producera endorfiner i det läget. Tro mig, jag vet. Jag växte upp med en farsa som dängde på mig lite nu och då, och faktum är att när tredje, fjärde slaget faller, så slutar du känna så värst mycket. Det är också därför tortyr bedrivs över lång tid, för plågar man sitt offer för intensivt, så kommer kroppens endorfiner göra att de slutar känna något, och man förlorar effektiviteten i det hela.

Now, huruvida spikmattor är bra eller dåligt för kroppen ska jag inte uttala mig om. Men personligen tycker jag det är mest bara trams. Jag kan komma och ge er ett kok stryk alldeles gratis, det har precis samma effekt. Eller ännu bättre - rör på er! Ta en promenad. Lägg de där 500 kronorna på ett par vettiga skor istället, och gå ut och gå en kvart eller en halvtimme om dan. Inte bara kommer din kropp producera endorfiner, du får dessutom frisk luft, hjärtat blir starkare, och hos kvinnor i synnerhet kommer man förebygga risken för benskörhet. Att ligga still på en spikmatta ger dig inget annat än endorfiner, du har inga övriga hälsovinster av det hela. Det enda du gör är att bygga på din egen latskap.

Det allra största hälsoproblemet vi har idag är inte hjärt- kärlsjukdomar, fetma, depressioner eller allt vad det nu är. Det största hälsoproblemet i västvärlden är latskap. Vi har byggt upp en livsstil där vi engagerar oss in i absurdum för att slippa röra på oss. Det är allt från micromat till spikmattor. För inte att tala om alla dessa manicker de kränger på TV-shop, som fixar träningen åt dig. Haleluja! Med några elektroder och en dosa med batterier, så kommer dina muskler kunna dra ihop sig regelbundet, och på så vis stimulera träning. Själv kan du göra...ingenting. Titta på tv t.ex Eller den här rullmojängen som ska simulera sit ups. Ett minimum av ansträngning, och du får en deffad kropp och blir SNYGG. Och vem vill inte vara snygg? Frågan är dock - vill du vara frisk också? Och hur länge vill du leva?

Svenska statens pensionskassa sinar i snabb takt, och när det är dags för min generation att få vår pension ur kassan, så kommer det inte finnas så värst mycket att hämta där. Men egentligen är det väl ingen större fara med den saken, för så som folk lever idag, så är det nog bara ett fåtal som kommer ta sig till den aktningsvärda åldern av 65 år, och än färre kommer klara av att passera 70-strecket. Själv hade jag planer på att leva tills jag blir 96. Det är nog ungefär så gammal jag kommer bli också, om man ser till den genomsnittliga levnadslängden i min släkt. Ja, för de som sköter sig någorlunda iaf. Och vet ni, det är rätt många år mellan 65 och 96. 31 år, närmare bestämt. Och jag tänker då fan inte spendera de 30 åren på sjukhem, där jag ligger som ett kolli i en säng, och inte kan göra mig förstådd, än mindre sköta mig själv.

Nej, köp ni era spikmattor och elektroder - själv tänker jag fortsätta som jag gör, och använda kroppen på det gamla, hederliga sättet, i syfte att försöka säkerställa en frisk ålderdom.