Idag curlar jag äldsta sonen. Han fick frukost på sängen när han vaknade, exempelvis. För jag vet precis hur det känns att vara förlamad av sorg över någon man förlorat - även om det i det här fallet "bara" är en flickvän som rått och brutalt dumpat en. Man tar sig inte för med någonting alls, man orkar inte äta, blir bara som ett kolli.

Så idag curlar jag. Ser till att han får i sig mat, så att energinivåer och blodsocker håller sig stabilt. Finns till hands för att prata när han behöver det, vilket han emellanåt gör. Känns skönt att stå sin 16-åring så nära att han delar med sig av alla sina känslor till mig, fastän jag är hans mamma.

Sen är jag lite taktisk också. Gör chili con carne till middag idag, med mycket färsk chili i. Därför att det frisätter endorfiner. Bakar goda saker. Frallor och kakor. När man tänker mycket behöver hjärnan mycket kolhydrater. Och han tänker mycket just nu. Så jag gör det jag kan där jag kan, för att han ska må så bra som möjligt mitt i eländet.