Jag finner det svårt att koncentrera mig idag (också). Ju mer jag lär mig om kurder, desto mer engagerad blir jag på något sätt. Visste ni att Gabriel aldrig fick lära sig sitt modersmål i skolan när han växte upp? Det är förbjudet att undervisa i det språket, förbjudet att trycka upp böcker på hans modersmål.

Tänk om det vore så för oss? Att svenska var förbjudet att läsa i skolan, och det var förbjudet att trycka böcker på svenska. Fastän 70% av befolkningen pratar svenska. Och vi istället skulle tvingas läsa danska i skolan.

Och tänk om vi som folk inte hade några rättigheter. Inga papper. Inte kunna få subventionerad sjukvård som alla andra, därför att vi inte var registrerade någonstans. Att vi var fattiga och att bli sjuk var en katastrof, därför att du måste betala allting själv.

Och tänk att vara svensk i Sverige och ingenting värd alls. Inte ha några rättigheter över huvud taget. Inte rätten till sjukvård, inte rätten till att läsa ditt modersmål i skolan, inte kunna registrera dig någonstans, att inte kunna få ett pass. Tänk om vi hade det så. Tänk om våra barn hade det så.

Fy fasen, vad vi är lyckligt lottade egentligen. Mycket är skit i det här landet, helt klart...men fy fasen, vad vi är lyckligt lottade ändå. Och vad glad jag är att Gabriel finns här. För på universitetet i Uppsala kan han faktiskt studera sitt modersmål. Det kan stå på hans examen i framtiden att han har gjort det. Det må så vara att de förbjuder honom det i Syrien - men i Sverige kan han faktiskt studera sitt eget språk om han vill. På universitetsnivå. Det gör mig både glad och skadeglad. Glad för hans skull och skadeglad gentemot myndigheterna i Syrien som inte kan hindra honom ändå. Hah! Han har rätt till sitt språk. Så det så.

Jag lär mig kurdiska. Det ni    Dels via internet, dels med Gabriels hjälp. Och jag börjar förstå lite. Om jag lyssnar på ett enklare samtal på kurdiska, där de presenterar sig själva, frågar vart de kommer från och så, så förstår jag tillräckligt många ord för att förstå sammanhanget i det de säger. Kul!   Älskar ju att lära mig olika språk, och kurdiska är på sätt och vis inte alls svårt. Det är inte som arabiska exempelvis. Det är ett mycket enklare språk så till vidare att man snabbt lär sig höra skillnad på de olika orden (det är ju omöjligt på arabiska! Iaf för mig  ) , de flesta bokstäverna uttalas likadant som de gör på svenska. Däremot är grammatiken annorlunda, hur man böjer ord och så. Men det ska jag väl också lära mig så småningom.

Gabriel blev jätteglad att jag ville lära mig kurdiska. Det betyder mycket för honom att jag vill försöka prata med honom på hans modersmål. Att jag gör den gesten. Han blir jätteglad när jag försöker skriva enkla meningar på kurdiska till honom i mina sms. Det gör det extra roligt att lära sig förstås. Att han blir så glad när jag försöker.

Enda nackdelen med att försöka lära sig kurdiska är att det just nu är mycket roligare än det jag borde göra...*host*